Smutsskallarnas beskyddare

Ja .. de är rätt konstiga xD Gemma är ju ett år yngre än Katya och jag skrev att Gemma var tre, så det var för länge sen, när Katya var 4.

Nu har jag läst ikapp allt du skrivit! Blir ju bara mer och mer spännande, vart ska detta sluta ?

exakt

Bra!

Superbra! Men vilken sur mamma

Tack, ni skriver så fina saker varenda gång!
Dags för nästa kapitel! ♥
Kapitel 15
Vi ser tysta på när dörren öppnas. En stor, massiv port som vi smyger in genom så fort vi kan. Jag vänder mig om och ser att dörren är stängd. Min disslussioneringsförtrollning försvinner.
- Välkommen till Dumbledores Armé, säger Harry Potter, som står längst fram, fullt synlig. Vi behöver två spioner från varje årskurs som har Minerva McGonagalls lektioner. Vilken årskurs är du? frågar han vänd till mig.
- Tredje årskursen, sir, säger jag förvånat till honom.
- Och namnet? frågar han.
- Malfoy, svarar jag. Katya Malfoy.
Han ser inte direkt glad ut av att höra mitt namn.
- Ja, inte för att jag och din pappa direkt är bästisar ... Men om du är villig att kämpa mot svartkonsterna?
- Jag hatar honom också! ropar jag plötsligt. De andra ser förvånat på mig och jag inser att det är första gången som jag säger det till någon annan än Anthony. Jag känner att jag rodnar lite och sänker huvudet, men jag ser Potters lite beskymrade leende.
- Okej, säger han. Katya Malfoy, Hufflepuffare ser jag? Ska vi ha en Gryffindorare också, de står ju närmare McGonagall?
Phoenix Patil väljs också, en trollkarl från trean som jag inte känner igen. Jag konstaterar sorgset att Gemma inte valde att följa med Slytheringänget. Fast de var ändå bara fyra personer. Anthony ser besviken ut över att inte ha blivit vald till våran årskurs spioner, men säger inget.
Jag tittar lite närmare på rummet. Det är ovalformat med stolar på sidorna, i mitten finns det bokhyllor fyllda med sånt som Anthony kastar hungriga blickar efter och saker som ser ut att vara till för att studera försvarsmagi. Jag känner en pirrande känsla i magen av att få testa de här sakerna.
- Okej, säger han igen. Alla här kan iaktta McGonagall, men försök att bete er som vanligt, snälla ni. Och spionerna måste meddela någon av oss - det finns alltid åtminstone en person här inne jämt. Vi har möte igen nästa fredag, okej?
Jag går ut tillsammans med Anthony och vi pladdrar ivrigt, trots att vi inte kan se varandra. Till slut måsta vi skiljas vid respektive elevhem och vi säger hejdå.
Jag joggar nerför trapporna tillsammans med det andra med fullt av tankar i huvudet. När jag kommer ner och ska öppna porten så råkar jag av misstag slå på fel tunna ...

Bra! Undrar vad som kommer hända nu!

läst, bra

Superspännande!!

bra