illusionofcool
Elev
|
Va?! Jag?! Vann?! *sjukt chockad*
Det hade jag verkligen inte väntat mig!
*vi säger att det finns massor med chockade smileysar här!*
GRATTIS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
"It's not over until the mockingjay sings." // "Something unexpected happens. I begin to sing."
24 mar, 2015 07:41
|
Hängslebyxor
Elev
|
Skrivet av illusionofcool: Va?! Jag?! Vann?! *sjukt chockad*
Det hade jag verkligen inte väntat mig!
*vi säger att det finns massor med chockade smileysar här!*
GRATTIS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Din text var jättebra ♥
24 mar, 2015 07:45
|
illusionofcool
Elev
|
Skrivet av Hängslebyxor: Skrivet av illusionofcool: Va?! Jag?! Vann?! *sjukt chockad*
Det hade jag verkligen inte väntat mig!
*vi säger att det finns massor med chockade smileysar här!*
GRATTIS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Din text var jättebra ♥
Åh, tack så jättemycket♥♥
"It's not over until the mockingjay sings." // "Something unexpected happens. I begin to sing."
24 mar, 2015 15:09
|
Borttagen
|
24 mar, 2015 15:16
|
illusionofcool
Elev
|
Javisst
Spoiler: Tryck här för att visa!En grupp på fyra:
De fyra ungdomarna stod och tittade upp på den mörka natthimlen, stjärnorna lyste upp himlen en aning men det starkaste ljuset kom från det dem stod på. Vid en första anblick såg det endast ut att vara en bil, men om man tittade närmare på den insåg man att den inte hade några hjul, och att det i taket fanns en springa av ljus, men att det inte kom från någon lampa. Det såg ut som om man hade gröpt ur luften och placerat en ljuskula där. Inne i fordonet låg det filtar lite överallt och personerna som bodde där skulle kalla det organiserat kaos, men alla andra skulle kalla det stökigt. De fyra personerna som bodde där hette Chloe, Adam, Louisa och Alex. Chloe var ganska kort med rakt brunt hår och mörkbruna ögon. Adam brukade säga att hennes ögon hade samma färg som torkade löv, men med en mer höstlig och fyllig färg. Adam var lång och spinkig, hade svart hår men det såg en aning blått ut och svarta ögon som noga granskade personen han pratade med. Han var den som utomstående såg på som den intelligenta i gruppen och för att stärka det bar han ofta svarta glasögon, formade som rektanglar och som var rundade i kanterna. Han och Louisa hade känt varandra sen de var tre och de kände varandra bättre än någon annan. Louisa var lite kortare än Chloe och hon hade stålgrå ögon som fick det att krypa i skinnet på många av personerna hon såg på. Hennes hår var ljusbrunt, men det såg blont ut i solen och brunt när inget ljus föll på det. Hon och Chloe hade träffats förra sommaren då de hade varit på ett träningsläger som hette Stella Foramina. Det var det ställe de var på väg till nu. Alex hade gått på det lägret sen han var fem och var den som hade mest erfarenhet av det. Han hade till och med fått en egen säng som han hade haft varje gång han bott där. Ovanför sängen satt det en bild på honom och Louisa för två år sen och bakom de två fjortonåringarna skymtade man en klar sjö. När han skulle somna brukade han titta på det och granska sitt blonda hår som var uppkammat mot toppen av berget bakom, sin långa näsa och sina blå ögon.
Om man skulle be någon som inte kände dem beskriva gruppen skulle de antagligen svara något i stil med 'Adam är den här lugna typen, intelligent och stilla. Louisa är läskig, hon är också ganska tyst, fast på ett läskigt sätt. Sen så har vi Chloe och Alex. Chloe är pratsam och glad, och Alex hjälper gärna till. Han är väldigt snäll, fast det är Chloe också. Hon är den som lätt kan bryta pinsamma tystnader, i sånna situationer är Adam tyst och pillar med naglarna, och iakttar de andra förstås. Alex ger ifrån sig små ljud, som om han bestämmer sig för att säga något men ångrar sig i sista sekunden. Och Louisa, hon sitter helt still och bara förstärker tystnaden.' Sedan skulle du nog lämna den här okända personen att fundera över hur i hela fridens namn de blev vänner. Om du inte var insatt i deras vänskap skulle du antagligen försöka få alla upplysningar du kunde om dem. Som att Alex har tatuerat in ett träd på ryggen och att Chloe har en tvåårig lillebror. Men om du kände dem skulle du kanske undra varför alla undrar; [i]varför de blev vänner.[/] Då skulle du antagligen dra slutsatsen att det beror på att de är så olika, och skaka på huvudet åt de som tror att man behöver vara lik sina vänner. För just de fyra tonåringarna är levande bevis på att man inte behöver vara det. Men om du har känt dem länge skulle du bara le och säga att, även om de inte verkar lika på utsidan, så är de av samma skrot och korn inuti. Om du berättade det för någon som inte kände dem skulle den personen antagligen fråga hur du kunde veta det, och då skulle du plocka ut ett av otaliga exempel. Låt oss till exempel ta en titt på den gången då Alex skrotade en simulator för svarta hål.
Det var alltid de fyra. Chloe, Adam, Louisa och Alex. Även den här morgonen var de i samma grupp för simulatorn som skulle låta dem att öva på svarta hål. Chloe var först ut och trots att hon såg skakad ut när hon klev ur hade hon klarat det galant. Louisa log ett uppmuntrande leende mot henne och hon log tillbaka, om än lite matt. Även Adam klarade det med bravur och nu var det Louisas tur. Hon var lite rädd för simulatorer (sedan hon en gång spytt i en) men även hon klarade det, även om hon inte gjorde det med lika bra stor marginal som Adam och Chloe. När Alex steg in i simulatorn var han inte det minsta nervös. Två minuter senare hörde de andra dova dunsar innanför den hårda metallen och när Alex vacklade ut genom luckan fick de se en skymt av den förstörda simulatorn.
'Men Alex då,' hade Louisa förskräckt sagt och med stor svårighet dölja ett leende, eller försökt undvika att le. Resultatet blev en skadeglad grimas. Alex hade bara blängt på henne och så hade inte Adam kunnat hålla sig, och brustit ut i gapskratt.
Sekunden efter kippade även Chloe efter luft, ty de var de som hade lättast för att skratta. Även om Adam inte ens hade så mycket som fnissat när de inte var ensamma. Alex hade bara fortsatt blänga på dem och det tog inte fem sekunder innan Louisas, så ofta kalla ögon (även om de aldrig var det med hennes vänner) tårades av skratt över den blick han gett dem. Alex hade då även blängt på henne, vilket bara resulterade i att hon skrattade ännu mer.
Nu skulle antagligen den personen du berättat det för säga med bestämd röst att den inte trodde dig. Du skulle nog rycka på axlarna och säga ungefär 'Inte mitt problem' och gå därifrån.
De studerade tyst natthimlen på jakt efter galaxer när en komet lyste upp himlavalvet och alla tittade på varandra. Ett leende flög mellan deras läppar och de kände sig lyckliga. De hade ju varandra.
( ÖPPNA SPOILERN!! )
"It's not over until the mockingjay sings." // "Something unexpected happens. I begin to sing."
24 mar, 2015 15:19
|
Borttagen
|
24 mar, 2015 15:23
|
illusionofcool
Elev
|
Tack♥
Jag skulle också jättegärna se era!! Och kan man få se din Roger Davies?
(Ja, jag taggar och citerar dig... )
"It's not over until the mockingjay sings." // "Something unexpected happens. I begin to sing."
24 mar, 2015 15:26
|
Borttagen
|
Hej fråga, skrev ni era noveller i ett firstclass dokument eller så , eller skrev ni novellen i en uggla till Aia?
24 mar, 2015 15:27
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Hej fråga, skrev ni era noveller i ett firstclass dokument eller så , eller skrev ni novellen i en uggla till Aia?
Jag skrev min i Google Drive, skriver alltid fanfictions, tävlingar, där och kopierar in.
Här kommer min (förvänta er inte bra läsning). Spoiler: Tryck här för att visa!Martin suckade djupt och tog upp den fult beige kaffekoppen som någon slarvig gäst hade glömt att ta bort från det smulbeströdda bordet som inte hade torkats av någon gång under dagen. Koppen ställdes under hinken med diskvattnet på den lilla vagnkonstruktionen, och han tog upp trasan för att med den ösa ner skräpet på bordet i handen varpå han slängde ner det i vattnet.
-Bara femton bord kvar! tänkte Martin med en ironisk glädje, för han hade jobbat hårt under dagen, tillströmningen av kunder hade varit stor på det lilla caféet, och nu ville han bara hem. Han fortsatte torka med hög frenesi för att bli färdig så snabbt som möjligt.
När alla bord till slut var rena och när det enda som återstod, innan han kunde låsa dörren till den lilla salen och ta sig hem, var att stänga av diskmaskinen och släcka ner belysningen, gick han bakom försäljningsdisken och in i köket. Där var det rent och vitt, och lamporna spred ett behagligt varmt sken och han tömde ur hinken i slasken och tryckte på den lilla knappen som man stängde ner disksystemet med. Ännu en dag förrättad på cafét som var hans arbetsplats.
När han gick på väg ut i den lilla korta gången mellan köket och kassan släcktes lyset plötsligt ner, utan att han hade stängt av det någonstans.
-Konstigt, tänkte Martin högt. Här är det ju ingen. Alla kunder gick ju för länge sedan. Det kanske är strömavbrott?
Ett ljud kom ut från köket och i mörkret gick han dit. Mörkerseende var inte något han kunde skryta med, och han var nära att snubbla flera gånger, trots att det inte stod något i vägen. När han kom ut i köket såg han först inte mycket men på andra sidan den stora köksön såg han en silhuett mot väggen. Personen som kastade skuggan rörde sig långsamt åt höger och gick bredvid alla bakmaskiner mot Martin.
Han visste inte vad han skulle tro, men en mörk skugga som befinner sig i köket när det inte borde vara någon där och som dessutom rör sig på ett hotfullt sätt kunde inte vara bra, så han blev som paralyserad och stod bara och glodde, utan att förmå sig att röra sig någonvart. Personen stod precis framme vid Martin, och han såg att det var en helt svartklädd och maskerad person med långt ljust hår som hängde ut bakom masken. Martins puls höjdes när han såg att den maskerade hotfullt lyfte upp händerna, och det gjorde han rätt i, för den maskerade satte dem som klovar runt Martins hals och släpade honom genom rummet.
Han kunde inte andas och han fick panik. Benen sparkade i högt och lågt i desperation och han slog ner både koppar och tvålflaskor från bänkarna. Med händerna försökte han bända bort den andras händer från halsen, men det var lönlöst, för han kunde inte rå på det hårda greppet som han var kopplad i.
Det började bli jobbigt att koncentrera sig på något och till slut kände han hur allt blev svartare och svartare, som om det hade lagts en filt över hans synfält, och slutligen svartnade allt.
24 mar, 2015 15:29
|
illusionofcool
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Hej fråga, skrev ni era noveller i ett firstclass dokument eller så , eller skrev ni novellen i en uggla till Aia?
Skrev i anteckningar (appen på Applegrejer) först men sedan kopierade jag allt (som jag hade skrivit då) och satte in den i ett dokument i Google dokument appen (för jag skriver på Ipad, och har ingen egen dator) och skrev klart den där. Sen kopierade jag allt och satte in det i en spoiler i en uggla Fast jag skrev ju till lite och så, alltså typ "Här kommer mitt bidrag till tävlingen, jag valde den här bilden och blablabla"
EDIT: Vad bra Roger Davies Även om jag har läst några av dig som var bättre, men den var väldigt bra Jag brukar typ alltid skriva invecklat och har aldrig bara, jag går in i en affär och blir rånad, eftersom; jag tycker det är tråkigt att skriva, och sånna ploppar inte upp i mitt huvud.
Sen skulle jag gärna läsa alla som skickades in, vet inte riktigt vilka det nu var. (För det var fler va?)
"It's not over until the mockingjay sings." // "Something unexpected happens. I begin to sing."
24 mar, 2015 15:33
|
Du får inte svara på den här tråden.