Cup's första Mugglisgame ^^

Braa

AWESOME!!

Åh jag vill ha Hazels klänning ju ♥

Hon blev superbra beskriven!

BRAAA

Jättebra!! Min lilla ondskefulla Sam är precis som jag tänkt mig! Och ja, tänkte på Dudley när jag "skapade" honom…xD

Distrikt 6 - Kille - HP_Maja

Jag suckade där jag stod på slåttertorget iförd min vita finskjorta, svarta shortsaktiga byxor som slutade precis ovanför knäna, svarta hängslor och min svarta fluga. Jag rörde försiktigt vid mitt lillfinger på höger hand... Eller rättare sagt, stumpen av mitt högra lillfinger. Det var allt som fanns kvar sedan tågolyckan...
Jag vände min blick mot scenen där vår borgmästare, Lewis Carlston, en rödhårig ganska lång man med tjockt skägg som alltid var iförd solglasögon stod. Han var den rikaste mannen i distrikt 6, både för att han var borgmästare, men också för att hans fru hade vunnit spelen. Jag suckade, och i samma stund gick vår eskort fram på scenen. Claus Sannte, en kort och tjock man som inte tycktes bli fri från sin klotrunda mage hur många fettsugningar han än gjorde, började att gå fram mot kupolerna. Jag svalde hårt.
Det är lugnt, Timothy, försäkrade jag mig själv, ditt namn står bara på tre av lapparna...
Jag hade sett till att inte skriva upp mitt namn på några extralappar, även om jag hade behövt det. För jag ville inte delta. Jag fick inte delta. Jag skulle inte delta.
Claus strök sig över sitt yviga, vita skägg, och puttade upp sina klotrunda glasögon. Hans små grisögon stirrade ut på publiken, och hans buskiga, vita ögonbryn skrynklade på något konstigt sett ihop sig.
"Distrikt 6's kvinnliga deltagare..." jag andades, jag var säker. Jag var ju ingen tjej heller, eller hur?
Claus stoppade ner sin hand i den vänstra kupolen, och tog upp en lapp.
"Timothy Redwillow!" ropade han med sin grumliga och tjocka röst, och jag svalde hårt. Varför sa han mitt namn? Varför- ... Jag avbröt mina tankar. Claus hade tagit upp en lapp ur den vänstra kupolen, där pojkarnas namn ligger, och inte ur den högra där flickornas namn är.
Jag kände hur svetten rann nerför mina händer, och såg hur borgmästaren rodnande gick fram till vår eskort och viskade något i hans öra.
"Det har tydligen skett ett misstag!" utropade Claus. "Timothy Redwillow är vår manliga deltagare och inte vår kvinnliga! Så välkommen upp på scenen, Tim!"
Va? Nej... Jag kunde inte delta i spelen! Det var bara tre lappar, tre lappar!
Men jag kunde inte visa att jag var rädd, jag kunde inte visa att jag inte ville det här. För att visa att man inte ville kallblodigt mörda andra deltagare, att man var svag som många skulle säga, innebar en säker död. Jag rätade lite på ryggen, och gick långsamt mot scenen. Jag... Jag skulle delta i spelen... Och vår regering skulle inte få ta ifrån mig mitt liv, så som de hade gjort med min familj...

Distrikt 6 - Tjej - snivillinus

Jag tittade på den blonda killen som var påväg mot scenen. Jag som trodde att jag skulle slippa att oroa mig för i alla fall min säkerhet för ytterligare ett år, men nej. Tydligen så gjorde vår eskort, Claus, ett litet misstag.
Jag kände hur Mial tryckte min hand, och jag vände mig om mot honom och log ett svagt leende. Även om mitt namn fortfarande kunde bli draget, så var Mial säker, och det var allt som räknades.
Återigen vände jag min blick mot scenen, även om jag inte såg så jättemycket med min långa lugg. Folk frågade mig ofta hur jag kunde se någonting med min superlånga lugg, och jag svarade alltid att man vande sig.
Jag kunde känna hur Mial tittade på mig, orolig för om jag skulle bli dragen. Vi hade bara varandra, och om en av oss skulle behöva åka till spelen... Jag ville inte ens tänka på det! Det här året var Mial i alla fall säker, men tänk om mitt namn blev draget? Nej, jag fick inte tänka så! Det skulle krossa Mial's hjärta, och det var det sista jag ville skulle hända! Eller, näst sista egentligen, för om han skulle delta i spelen så skulle det vara ännu värre, då jag redan visste att ingen av oss skulle ha en chans. Fast i och för sig så skulle hans hjärta krossas bokstavligt då, så man kunde nog säga att jag inte ville ha hans hjärta krossat.
På scenen så gick Claus fram till flickornas kupol, och hans röda, långa rock guppade omkring när han gick. Jag kände hur mina fingrar hårdnade om Mial's hand. Tänk om det var en lapp med mitt namn han drog upp?
Claus greppade en liten lapp, och vecklade högtidligt upp den.
"Och årets kvinnliga deltagare" han betonade kvinnliga när han sa det "är..."
Han gjorde en konstpaus, och jag kände hur mitt hjärta höll på att hoppa ut ur bröstet på mig.
"Alice Ley!"
No. Way.
Jag kastade en blick mot Mial, som såg lika chockad ut som jag kände mig. Hans mörkbruna ögon som såg nästan svarta ut var vilt uppspärrade, och hans mun var halvöppen. Jag kunde bara inte bli dragen, det gick inte!
Men såklart gick det, såklart hände det, och jag förstod att jag var tvungen att gå upp på scenen. Jag lossade mitt grepp om Mial's hand, och önskade av hela mitt hjärta att jag skulle återvända till honom. En tår letade sig ner för min kind när jag ställde mig på min plats på scenen och skakade hand med Timothy, men ingen såg att jag grät. För första gången i mitt liv orsakade min lugg mig inga problem, utan hjälpte mig faktiskt.
Vi blev nerförda från scenen av fredsväktare, men jag ville inget hellre än att återvända hem. Hem till Mial. Hem till min älskade bror.
_____

Slåttern till distrikt 6 är nu ute! Förlåt för att det har tagit sån tid, men här är den i alla fall ^^ 7'an kommer antingen idag eller imorgon :')

Wow så bra!!

Guuuuuuud vad bra!!!!! ♥

Awesome!! ^^

Jättebra!!