Find It For Me (SV)

Åh, vad bra!!!!!

Tack för alla fantastiska kommentarer, ni inspirerar så! Tänkte bara fråga om ni kunde ta er LITE tid och svara på tre frågor.

1. Nämn got som jag kan förbättra, förutom att jag bytt tempus lite tidigare i berättelsen.

2. nämn något jag gör bra

3. Vad tycker du om:

A. Mike

B. Chris

C. Handlingen

Tack så otroligt mycket åter igen!
Det kommer kapitel på tisdag ♥

1. Ehm detta var himla svårt.. Idk xP posta oftare?
2. Du finns! Nejmen ALLT!
3
ALLT

1. Hm.. Mer NU!!
2. ALLT
3. TYP JÄTTEMEGAAWESOMESUPERBRA
I know, min kommentar hjälper sssåååå mycket..

Taggar Husmusen

Tack för att iaf två personer gjorde enkäten Era kommentarer... ja det går inte att beskriva med ord hur lycklig jag är när jag läser de ♥
TACK ALLIHOP!!!! ♥ ♥ ♥
#gladförattjagharsåmångaaweomeläsare

Det här är en liten 10-kapitels-special där vi kommer få de lite hur det går för Mikes familj. Och i slutet kör vi den klassiska lilla cliffhangern
Hoppas ni tycker det är bra ♥

Kap. 10

En känsla:
Orolighet.
Den kryper sig på huset. Ingen har pratat på hela dagen och det är redan eftermiddag. Trots att tiden verkar gå så långsamt. Amy är rädd att barnen ska bli rädda om de ser henne så här skärrad och skräckslagen. Nu när hon känner sig så förvirrad. Så hon har låst in sig på sitt rum. Där kan hon sörja ifred. För hon har helt gett upp, hon vet att det är något skumt i görningen och att Mike och Chris antagligen är i fara. Ingen har protesterat, inte ens kommit bort till dörren och knackat. De alla frågar sig samma sak:
Vad har hänt med Mike? Och vad… vad har hänt med far?

Ingen vågar säga någonting, för då skulle det verka som om de gett upp. Ingen vill vare först med att säga att… att de kanske måste kontakta Chris. Bara för att se att allt är väl. Rose är barnet som kämpar mest med sina känslor. Hon var en av få som ibland kunde förstå sig på Mike. Hon kunde på något sätt se vad han tänkte med hjälp av hans ansikte. Men hon vågade aldrig tala med honom. Fast Mike var yngre än hon var, var han så respektingivande. Rose vågade inte tilltala honom, då hon var rädd för att han skulle titta på henne sådär som han gjorde ibland. Mot sina syskon.
Han tittade så nedsättande på dem. Som när de lekte den där gamla leken som, så gott som alla barn, älskade. Då tittade han bara på de och dök sedan ner i sina vetenskapliga kunskaper igen. En gång hade han dock tittat gillande på Rose. Det var när hon pratat med sig själv. Hon hade försökt memorera ett antal koder och gång på gång upprepat de högt för sig själv. Det hade känts pinsamt tills Mike gav henne den där… okej. Hon visste inte om det var en gillande blick.
Men, det hade sätt ut som en!
Hon tänkte i alla fall inte låta det hända något med varken Chris eller Mike. Hon och Albert hade planerat att utföra en liten räddningsoperation. I hemlighet, förstås. De skulle på något sätt frita sina familjemedlemmar. Det skulle säkert gå jättesmidigt. Det var ju bara att bryta sig in i presidentens palats och få med Mike och Chris ut! Som sagt:
Jättesmidigt.

Rose och Albert sitter uppe på Alberts rum. Det är inte direkt ett vanligt tonårsrum. En enorm skärm pryder ena änden av det. Fem olika datorer står uppställda på ett bord under skärmen. Och längs de andra väggarna har Albert skåp, stolar och otroligt mycket kontakter. Trots att det finns så många har han inte riktigt tillräckligt. Albert är hypersmart. Men vad som skiljer honom från Mike är att han inte är bra på så mycket annat. Han har svårt att behärska sig och har ärvt en del av sitt temperament från sin far.
-Rose, säger Albert plötsligt. De båda sitter vid varsin dator och letar efter fakta om presidentens palats. Det är ingen lätt uppgift.
Alberts ögon är uppspärrade. Rose vet inte vilken känsla som gör det.
-Jag tror att jag lyckades! Viskar Albert. Han sväljer. Rose förstår inte varför han ser så uppjagad ut. Vad har han lyckats med?
-Med vad, Albert? Frågar Rose försiktigt. Vad lyckades du med?
-Jag gjorde det! Alberts röst höjs hela tiden. Vi kan rädda Mike och far! Vi kan faktiskt göra det!!
-Albert, säger Rose lugnt. Ta ett par djupa ande…
-Nej, Rose! Du förstår inte! Skriker Albert. Jag har lyckats ta mig in i presidentens databas! I presidentens databas!
Först har Rose inte en aning om vad det är han pratar om. Allting är som ett töcken. Men av någon anledning gör Roses sinne det till ett lyckligt töcken. Varför då? Med ens minns Rose vad Albert nyss sa.
Ett brett leende sprider sig över hennes läppar.

ALLTSÅ DU. Jag hatar dina cliffhangers. Seriöst alltså, du är så duktig. Var får du allt ifrån? Juste, J K Rowlings klon. Kan du inte föra över lite kunskap till mig..? Jag känner mig så dålig på att skriva när jag läser dina texter D:

AWESOME ♥

Plorran för över lite till mig med är du snäll!

Awesome! Awesome! Awesome! Du skriver verkligen superbra!! Mer nu!!