Boken utan namn

Det går ju tvärtom hermione kom in till ron och harry på jul lovet vet dock nte vilket år.

Jag vet inte exat hur "han" tog sig in eller om det är en tjej. Sedan tror jag att det går eftersom att Hermione kunde komma in i pojkarnas osv.

Sedan följer jag inte helt Harry Potter böckernas regler. Men tack ändå för att du uppmärksammar när jag gör fel.

Tack alla!

I femte boken så försöker ju Ron och Harry ta sig in i flickornas sovsal för att få tag på Hermione, men när de försöker ta sig upp för trappan så förvandlas den till en rutshbana.
När Hermione kommer ner för trappan påpekar Ron att det är orättvist att Hermione kan komma in i deras sovsal men inte tvärt om. Hermione förklarar då att det beror på att grundarna tyckte att flickor var mer pålitliga än pojkar.
Så ja, Hermione kan komma in i deras sovsal, men tvärt om gick inte.
Men det var absolut ingen fara och varsågod :d

*bevakar*
Ska läsa ikapp

Hej! Här kommer mitt 10:e kapitel!


Kapitel 10 -

Jag satte upp mitt långa hår i en fläta och klädde på mig. Jag tog min bok under armen och gick med raska steg ner till stora salen. Vid vårt bord satt några enstaka personer men annars var det tomt. Jag kollade bort mot Gryffindor bordet och när jag hade letat en stund såg jag James röda kalufs mitt ibland alla elever. Jag gick fram emot honom fortsatte att leta efter Rose med blicken.
- James! Sa jag och James vände sig om mot mig.
- Ja…? Frågade han irriterat och stoppade in en kaka i munnen.
- Jo, har du sett Rose?
- Ja. Vad tror du! Jag ser henne typ varje dag, sa han och log.
- Jo men… Har du sett henne nu? Idag. Jag… Jag han inte avsluta meningen fören James sa:
- Där är hon! Sa han och pekade mot bordet där man hämtade dricka. Där vid juicen.
- Tack, sa jag och gick fram till henne. Hej! Rose vände sig.
- Hej! Sa hon glatt. Hur har du haft det?
- Bra. Om man tänker på att jag i alla år har delat rum med en tant och sovit på ett hårt golv så var detta som en mjuk dröm. Rose skrattade och drog en slinga av sitt röda hår bakom örat.
- Du, vad är det där? Sa hon och pekade på boken.
- En bok. Sa jag snabbt och fingrade nervöst på bokens omslag. Rose höjde på ögonbrynen.
- Ja men det ser väll jag med, men jag menar vad för bok. Jag tog ett glas och fyllde det med en orange vätska som luktade som en blandning av apelsin och ananas. Jag tog en klunk av den orange vätskan, mest för att få betänketid. Sedan sedan kollade jag runt omkring mig. Jag kände mig plötsligt osäker. Var det här en bra idé?
- Jo... Mumlade jag. Min lektion börja snart. Vi behöver prata. När är dina lektioner slut?
- Jag har rast mellan tio och halv elva och… Längre han hon inte fören jag avbröt henne.
- Bra, då ses vi vid biblioteket tio?
- Okej…
- Bra, sa jag och gick.

När klockan slog tio skyndade jag mig ut från klassrummet. Jag hade boken under armen och småsprang förbi en klunga med andra årselever och fram till biblioteket Jag satte mig i den mjuka gröna soffan och väntade på att Rose skulle komma. När klockan var kvart över tio tröttnade jag på att vänta. Jag skulle just gå ut från biblioteket när jag såg någon som satt bakom bokhyllorna.

Jag smög försiktigt fram och kikade över axeln på honom. Han höll i en bok, titeln såg ut att vara något i stil med “Dödligt gift.” Jag blev rädd när jag läste rubriken. Vem var det? Jag stötte emot en bokhylla. Tiden stannade och jag såg hur en bok från bokhyllan föll ner mot golvet. Med en duns föll den i golvet och hela lokalen ekade av ljudet. Personen vände sig om och stirrade förskräckt mot mig. Det var en pojke. Han hade gula ögon som blixtrade när han såg mig. Jag tog ett steg bakåt när han tog fram sin trollstav och höjde den mot mig. Han skrek något och röda gnistor for fram mot mig och träffade mig rakt i magen. Plötsligt kom någon inrusande i rummet, men vem det var han jag inte se fören mina ögon svartande och jag föll till golvet.

Någon strök mig över håret och viskade mitt namn. Jag kunde inte förmå mig att svara eller röra mig. Jag kände mig kall och stel, var jag död? Någon tog tag i min hand och värmen som jag fick var tillräckligt för att jag skulle kunna öppna mina ögon. På en stol intill mig satt Hugo. Hans blåa ögon lyste av oro.

- Sarturna… Jag trodde att du var… Sa han och lät meningen hänga i luften. Han såg ledsen ut som om det var något han inte berättade. Jag försökte sätt mig upp men sjönk genast ner i igen. Plötsligt insåg jag att jag låg i en säng.
- Jag mår bra, det är ingen fara med mig, sa jag och försökte mig på att leende.
- Saturna, du blev just träffad av en dödlig besvärjelse. Jag förstår inte. Du borde vara…
- Död, fyllde jag i. Det blev tyst, för tyst. Plötsligt sa Hugo:
- Rose är försvunnen. Jag satte mig upp av förvåning och brydde mig inte om den stickande värken som bordade sig in i min kropp.
- Rose. Försvunnen? Vad menar du?
- Hon försvann efter lektionen, runt tio kanske. Plötsligt kände jag att detta inte var en slump, det var någon som inte ville att jag skulle berätta. Någon som ville ha boken för sig själv.

-------------------------------------------------

Superawesome och spännande :d
Sedan ville jag bara säga att man skriver försvann

JÄTTEBRA!!!

Omg. Vad spännande det blev...

Super skrivet!

den var ganska bra kan det vara med litte trolleri och howors

Förlåt, men jag förstår inte vad du menade?! Vad betyder howors?