Från helvetet och tillbaka

Vet du? Det finns en anledning till att jag gillar det här - det du skriver. En enda, ren och ärlig anledning: jag känner igen mig i det du skriver. Det jag inte kan få ur mig, det skriver du. Det gör allt så mycket lättare. Tack för att du finns.
Jag tänker inte be dig att uggla mig alla dina problem, det känns för påtvingat. Men jag är dig tacksam, bara så att du vet.

Fairy Tale: Tack! ♥
fashion7: Åh, bara vetskapen om att JAG inte är ensam om detta får mig att bli lugn.
Kramis! ♥

♥ Kapitel 20 ♥
Oh, it's in the stars,
It's been written in the scars on our hearts,
we're NOT broken, just bent...


Ibland vill jag helst bara glömma att Emelie och jag någonsin haft en vänskap.

Det beror på att det bara stör mig i vardagen; ständiga frågor om '' vad som hände '', vad jag ljög om, och vems fel det var.
Jag vill i dessa stunder begrava mig under jorden och komma upp igen när allt är bortglömt.
Med Emelie kändes allting spännande och nytt. Hon visade mig en värld fylld av något jag aldrig kan beskriva. Det var bara underbart - tänk dig att varje kväll längta till morgondagen.

Det känns dumt att skriva om det här - såklart jag borde sluta nu. Jag skriver gång på gång '' det här är sista gången jag skriver om Emelie '', men jag kan inte släppa det.
Tänk dig att inte veta vem du är, vem du vill vara och vem du vill lära känna - och så en dag vakna upp en morgon med en person som är lösningen på varenda gåta i hela världen.

Men, jag tror att jag insett något.
Det här med Emelie kan ingen hjälpa mig med, och det är bäst om folk slutar prata om henne. Det blir bara jobbigt och minnen som man trodde för alltid var borta återvänder mot min vilja.
Dagen kommer då jag skriver till Emelie och säger att det är först den dagen jag kommit över henne. Det kan vara imorgon, det kan vara om trettiosju år.
Jag trodde att Emelie var perfekt, men nej, ingen är det, inte ens i närheten.



( Ville bara skriva av mig lite... )

Ingen är perfekt. Så är det. Men saker kan vara perfekta, som din ff : DDDDD

Tycker väldigt synd om dig :'( Vilka idioter du har till klasskompisar! Jag personligen älskar det du skriver, hur kan ingen annan tycka det? Och det är modigt att skriva ut allting, särskilt då detta är på internet. Själv hade jag inte vågat det när vissa kompisar som var otrevliga mot mig. Du förtjänar en tumme upp för varje kapitel du lagt ut. Kapitlet ägde i alla fall. Puss! ♥

So good ;_;

säg inte vilka som är otrevliga, man kan bli ledsen. det är också lite otrevligt att peka ut människor..

Är ny läsare! Har bara hunnit till kapitel 5... Det är verkligen jättebra!

Förlåt för att jag inte alltid hinner kommentera på varje kapitel... Men jag läser alltid, jag lovar! >.<

Vilka idtiotiska klasskompisar! Usch vad jag blir arggggg när jag hör det där >: ( Speciellt eftersom att du hade jobbat så mycket på den där dikten...!
Ingen är perfekt, men ibland kan det verkligen verka så...
Jätte bra! ♥

Fairy Tale: Det är ingen ff, MEN TACK ÄNDÅ SÖTIS! ♥
mandragora: Åh, så gullig du är. Tack så hemskt mycket! ♥
PPP: Kul att du läser! ♥
lumos1: Ääääsch, det gör inget att du inte kommenterar efter varje kapitel.
TACK. ♥


♥ Kapitel 21 ♥
Du är inte den du var.


Idag gjorde jag något som jag själv inte väntat mig.
Jag frågade en tjej i klassen om hon ville följa med mig hem imorgon.

Jag har inte varit hemma hos någon kompis på ungefär fem månader.
Jag och Wilma är jättebra kompisar, men vi umgås inte på fritiden - vi vill inte göra samma saker. Hon tittar på mangaserier ( anime? ), jag sitter framför datorn.

Jag och den här tjejen jag bjöd hem har inte mycket gemensamt, förutom att vi båda gillar Harry Potter.
Vi pratar varje dag, men jag har inte bjudit hem henne för att jag är väldigt långsint.

För fyra år sedan ungefär så skulle hon sova över hos mig, men vid elvatiden så ville hon hem.
Sedan dess har hon inte kommit hem till mig, och hon har faktiskt bett mig i tre år nu.

Jag har inte så många vänner, som jag säkert sagt massor med gånger.
Det är inte så att jag är riktigt opopulär, det är bara det att jag vill ha en vän som jag kan behålla ett bra tag - jag vill inte ha en vän som jag duger för i några månader.
Efter att Emelie slutade prata med mig så har jag insett att man ska inte bara välja vilken person som helst och ta in den i sin kompiskrets - jag vet att det finns folk som vill bli min '' vän '' bara för att få komma hem till mig och spela alla mina tjugosju Sims.
Det känns trist att det är så, men nu har jag faktiskt hittat en väldigt bra vän, som inte vill komma åt mina Sims eller något annat. Jag har skrivit om henne i föregående kapitel, men jag nämner inte hennes namn eftersom jag inte är hundra procent på att det är okej.

Ni kanske undrar hur jag vet vilka vänner som är äkta och falska.
Tja, det är inte så svårt alls.
Man märker det på personen ifråga, lyssnar och försöker den förstå, tröstar dig, skrattar med dig, tar hand om dig och är vänlig mot dig så är den äkta. Jag tror inte att en som bara vill komma åt ägodelar skulle spendera flera månader för det.
En falsk vän är en som tjatar, inte alltid finns där och är allmänt jobbig.

Jag kan fortfarande bara säga att jag har tre vänner.
Men, jag kanske får en ny imorgon?

Fairy Tale: En fanfiction är en fortsättning på någon annans berättelse så detta är inte det. Detta är nog mer en självbiografi.

--

Jättebra kapitel!

Vid Halloween i år är det två år sen jag var med någon sist.