Kina tema med Zendaya och Fellrendión

Li var väldigt orolig för vad ljuset kunde stå för. Hon ville helst inte fly fältet igen, för nu var det heller inte lika lätt med tanke på två skadade drakar.
"Det är nog ändå bäst om vi håller till i luftskeppet. Det finns kläder, mat och sådant vi behöver därinne. Att kamouflera det kommer ta tid men det blir nog värt det i slutändan", svarade Li.
Hon förklarade sedan att för att kamouflera det skulle de behöva smutsa ner det med jord och hänga växter på det. Att lämna drakarna vore ingen bra idé men hon fick istället idéer om att de kunde bygga något redskap som de kunde få upp dem med. Hon var ingen lysande uppfinnare men om de gick igenom skeppet kanske de kunde ta reda på det.
"Om du vaktar drakarna så går jag tillbaka och letar reda på något vi kan använda för att få upp drakarna på skeppet. Även om chansen att vi hittas av människor är väldigt liten så är inte naturen här särskilt vänlig. Det kanske låter konstigt men det ser ut som att till och med träden vill oss illa", sa Li. "Mörkret närmar sig och jag vill gärna kunna bli färdig med allting innan vi sover ut".

Förlåt att jag inte har skrivit! Var problem med internet hemma och jag skulle faktiskt posta mitt inlägg här i RSet när jag märkte att något hade hänt med mitt internet. Så hela mitt förra inlägg försvann. Så får försöka komma ihåg vad jag skrev..
________


Det sista Yukie sade innan Li gav sig av var att hon skulle komma tillbaka så snart som möjligt. Yukie hade inte varit utan Li under en längre tid nu under den närmsta tiden, så hon var rädd att någonting skulle skilja dem från varandra.
Solen hade fått ett orange ljus som för varje minut blev mer rött. Små insekter lät och utöver deras ljud var det alldeles tyst. Yukie stod mellan drakarna. Ifall något skulle hända så ville hon vara beredd att göra något åt saken så därför ville hon inte sitta ner. I nuläget var hon - förutom de sovande drakarna - i alla smådjurs centrum. Alla små pip och surr gav en lugnande verkan men musklerna i Yukies kropp var spända.

Jobbigt! >.<

___________


Ombord på skeppet hade Li försökt leta reda på någonting hon kunde använda. Det var fullt av saker av ädla metaller och dyrbarheter men ingenting var värt någonting just nu. Tiden gick och det blev allt mörkare inuti skeppet. Lamporna var till ingen nytta. De var fulla av damm och såg ut att vara på väg att mögla. Hon gick fram och tillbaka till rum hon redan sökt igenom, tänkte och bet sig i läppen. Hon kunde inte tänka tillräckligt. Hon var alltför stressad för att tänka klart.
Sedan fick hon äntligen syn på kedjor, metallstänger och yxor. Hon behövde göra en slags vinsch för att hissa upp drakarna. Det skulle bli ett tungt arbete men skyndade de sig så skulle de hinna. Med lätta och graciösa steg sprang Li uppför trappan flera gånger och lämnade sitt material uppe på däck där solen allt mer börjat försvinna ner i horisonten.

När allting var uppe slängde hon vårdslöst ner en korg hon hittat i ett av rummen medan hon letat och skrek till Yukie:
"Du måste samla ihop så mycket blad och mossa som du kan i den här korgen. När den är full häller du ut innehållet vid sidan av mig och klättrar ner igen. Medan jag försöker laga kranen kan jag även försöka kamouflera den övre delen av skeppet. Ditt ansvar är att hämta alla växter och även försöka dekorera den nedre delen. Vi kommer verkligen inte att hinna med allting men vi gör så gott vi kan och fortsätter imorgon. Kejsaren arbetar dag som natt i sitt sökande efter oss så ju fortare vi blir klara, desto bättre", sa Li med en bestämd röst. En bestämd men inte en otrevlig.

En lättnad fyllde Yukie. Nu kunde hon göra något istället för att stå stilla och nervöst titta omkring. Musklerna slappnade av och hennes tankar blev skarpare. Hon tog korgen och bar den som en axelväska medan hon plockade upp olika sorters mossor, lavar och blad ändå tills den blev för stor och hon var tvungen att balansera den på högra axeln. Vid skeppet var hon tvungen att försiktigt klättra upp för stegen längs badbord sida. Innehållet hällde hon ut i en hög och försökte att inte sprida allt för mycket.
"Går det bra med kranen?" frågade Yukie Li, men Li verkade inte ha hört frågan så Yukie tog korgen och gick ner för att fortsätta samla in blad och växter.

Li märkte att Yukie lastat av växterna och att hon sagt någonting men hörde inte vad hon sagt för att hon var så koncentrerad.
Li hade bara en genomsnittlig kunskap om maskiner så hon var ingen lysande uppfinnare precis. Hon hade lyckats sätta fast metallstänger som hon spikat fast på brädorna nära kanten och sedan lyckades hon koppla några kedjor till en vev. Det var ett tungt arbete. Både för hjärnan och för hennes svaga armar. En positiv sak var att allt teknikarbete i skolan hade tjänat av sig i alla fall.
Hon tog en liten drickpaus när hon var färdig med den första delen. Medan hon gjorde det kunde hon se att högen av växter blivit mycket större nu. Hon berättade för Yukie hur långt kommen hon var, sedan började hon kamouflera skeppets sidor lite lätt. Hon behövde nu hugga några brädor till plattformen som drakarna skulle hissas upp på. Värst vad mycket tid det tog. Det började mörkna mer och mer.
"Det räcker med växter häruppe, försök att kamouflera de nedre delarna nu", ropade hon till Yukie när hon sedan lyckats kamouflera nästan halva fören.

Med en ny uppgift började Yukie flitigt utföra den. Det fanns mycket lera och löv precis vid skeppet så Yukie behövde inte förflytta sig långt för att fixa till skeppet. Att kamouflera gjorde henne trött i armarna och smutsig om fingrarna men hon fortsatte att täcka skeppet med olika växter. Det var som att göra en målning på skeppet och uppgiften var rolig. Mörkret föll snabbt och Yukie märkte inte ens hur lite solljus som sken förrän hon misstog en igelkott för en lövhög.
"Nu är det klart" ropade Yukie till Li "Jag går till drakarna"
Drakarna låg inte långt bort och Yukie hade hört deras snarkningar - som var väldigt tysta för att komma från så stora varelser - hela kvällen. De låg och sov tätt intill varandra och såren syntes som rep på deras kroppar.

(Åh nej! Jag glömde bort det här igen! Förlåt så hemskt mycket! >.< )

Li sov tryggt den natten. När det blev morgon igen efter en lång natts sömn visste hon bara inte vad det fanns att göra längre då det tunga arbetet som höll igång dem den förra kvällen var färdigt. Li mådde inte bra av att bara ta det lugnt en hel dag. Att bara "ta det lugnt" innebar att hon skulle lämnas ifred med sina tankar och det ville hon verkligen inte. Hon behövde hållas igång med något sorts arbete eller någon syssla för att verkligen kunna finna ro i själen.
Hittills på bara några veckor hade de hittat drakar som sedan kom att bli deras enda vänner i världen. De hade fått fly hemifrån, vilket innebar att alla de kände inte kunde veta ifall de levde eller blivit dödade men att de ändå kunde straffas för vad de gjort. De hade blivit dödsdömda och hela regeringen letade efter dem. De hade stött på en gammal väns spöke som lett de till ett gömt sällskap som levde i underjorden, vilka de bodde hos ända tills grottan blev attackerad och flickorna flydde för att stjäla deras angripares luftskepp och nu var de fast i ett träsk i ingenstans. Det fanns inga spår av människor någonstans, bara sumpmark, täta träd, livsfarliga djur och lotusblommor med läkande kraft.
"Yukie", sade Li när hon klätt på sig och gått för att väcka sin vän, "Borde vi kanske se oss omkring, du vet, för att se oss omkring? Det skulle också vara bra om vi hittade någon kraftkälla innan vi flyger vidare. Om vi skulle flyga vidare skulle bränslet snart ta slut. Eller vad säger du"?