Mugglisgame

Det blir bara ett distrikt idag. Distrikt 10 och eventuellt 11 kommer imorgon

Distrikt 9

Cecilia Silverträd (Lovisa Granger) hade dagen till ära håret uppsatt i en bulle. Hon stod rakryggat som alltid och såg på filmen om ett Panem som reste sig ur askan från ett land som förstörts. Hon mötte Septimus blick. Septimus Heap (septimus heap 2012) såg nervös ut när han mötte hennes blick. Han gav Cecilia ett flin, så där som han alltid gjorde. De var bästa vänner sedan länge, Cecilia och Septimus. Första gången de träffades var faktiskt just här, under slåttern. Cecilia hade varit tretton och Septimus tolv. Sedan dess hade de hängt ihop, och nu, tre år senare, kunde ingen av dem tänka sig att leva utan den andra. De hade stått vid varandras sida alltför många gånger, sett varandra både gråta, skratta och skrika av ilska. Vad de inte anade var att deras vänskap snart skulle hotas till att splittras.
"Nu ska vi välja ut en modig flicka och pojke som ska få äran att delta som tribut för distrikt 9 i årets Hungerspel!", ropade eskorten ut i mikrofonen. "Damerna först." Eskorten drog en lapp.
"Cecilia Silverträd!", ropade hon ut över folkmassan.

Cecilia (Lovisa Granger) tog några steg ut till mittgången. Hon hade utarbetat en plan utifall att detta skulle ske. Det viktigaste steget i planen var att hålla huvudet kallt och verka lugn inför sina motståndare. Hon fick inte visa någon svaghet. Då kunde hon vara säker på att bli den som dog först. Septimus Heap såg efter henne när hon gick upp för trappan till scenen och mottogs av den glädjesprudlande eskorten. Han var tvungen att anstränga sig för att hålla inne tårarna.
"Här har vi alltså Cecilia Silverträd!" Ingen applåderade. Alla stod bara och såg upp mot Cecilia som kände det som om hon skulle svimma av alla ögon som tittade på henne. Hon hatade att stå inför så många människor. Det gjorde henne generad och illamående.

"Vår andra deltagare från distrikt 9 är....", eskorten drog ännu en lapp. "....Septimus Heap."
Septimus Heap (septimus heap 2012) såg bedrövat upp. Han var inte bedrövad för att han hade blivit utvald, utan för att både han och Cecilia hade det. Inte nog med att de aldrig skulle kunna överleva utan varandra, nu förväntades de också döda varandra. Septimus hatade blod, och att döda någon skulle han inte klara av. Allra minst Cecilia. Underbara Cecilia. Hon var hans bästa vän och han älskade henne mer än han älskade sin egen familj.

Septimus tog de få steg som krävdes för att han skulle skilja ut sig från resten av gruppen. Nu var han och Cecilia tributer för Distrikt 9. Hur skulle det här sluta?

Bra! Du kommer ihåg att min karaktär skulle hålla huvudet kallt och att jag var väldigt blyg!

super som vanligt!

Distrikt 12 kommer att vara finalen

Distrikt 10

Slåttern i Distrikt 10 var en enda röra, mer kaotisk än någon slåtter någonsin hade varit i något distrikt. Det var många inblandade. Ett uppror hade startats och ett flertal ungdomar hade inte ens dykt upp på ceremonin. Det tog inte lång tid innan de blev hittade och ditsläpna förstås, men det hade orsakat en oordning i Distrikt 10 som ledningen bakom Hungerspelen inte tyckte om. En av dessa ungdomar som hade blivit dragen dit medan hon kämpade emot, stod nu motvilligt och med armarna i kors. Skulle hon bli Distrikt 10:s deltagare bara för att hon inte hade dykt upp? Skulle de rigga lottningen så att hon eller någon av de andra rebellerna skulle bli valda? Hennes namn var Feena Fisher (SajberFina). Feena visste redan att endast en skulle vara tribut för Distrikt 10 och hon anade att hon var i riskzonen att bli utvald.
"Feena Fisher!" Mycket riktigt var det så. Hon skulle behöva slåss mot de andra ungdomarna från de andra distrikten. Feena såg iskallt och surt upp mot scenen medan hon rörde sig upp mot den. Hon tänkte göra det här, nu när hon väl blivit utvald, men på sina egna villkor. Hon tänkte inte döda någon. Inte till att börja med iallafall. Bara om det var tvunget för att hon själv skulle överleva eller om hon inte hade något val.

Feena gick långsamt, fortfarande med armarna i kors, fram mot podiet. Hon var verkligen inte finklädd eftersom hon inte ens hade tänkt gå hit. I morse när hon vaknade hade Feena varit redo att fly. Hon hade packat en väska, tagit mammas varma kofta och pressat ner sin skabbiga katt Elly högst upp i väskan. Men som hon hade fruktat hittade de henne innan hon knappt kommit bort från husen. De hade tagit hennes väska från henne och dragit henne till slåttern. Det var därför hon stod här nu, sur och trött med ett par skitiga byxor och mammas kofta på sig.

Distrikt 11

Theodore Nutt (j-k heap) var minst sagt osäker när han för allra första gången någonsin ställde sig med de andra pojkarna i hans ålder i slåttern. Han såg ner på det lilla såret han hade på sitt pekfinger. Det gjorde ont. Han var liten för sin ålder, Teo, och mycket rädd vid tanken på vad som skulle kunna hända. Om han blev dragen ur den där skålen. Om han blev skickad till huvudstaden. Teo var för liten. Om man hade i åtanke att han kanske skulle behöva slåss mot en muskulös, 18-årig karriärist, så skulle Teo vara död i den stund hans namn drogs ur skålen. Han hade dock en fördel mot de äldre. Om han skulle bli utvald skulle han förmodligen vara minst i tävlingen, och det var inte alltid en nackdel. För det första fanns fördelen att Teo lätt skulle bli förbisedd, och för det andra att han skulle kunna ta sig in i trånga utrymmen som de andra inte skulle kunna ta sig in i. Inte för att han skulle bli utvald. Inte hans första gång där.
"Då ska vi dra en flicka och pojke som ska tävla för Distrikt 11 i årets Hungerspel. Flickan blir..." eskortens hand trevade inuti glasskålen.
"Ronja Marshall!"

Ronja (Molly Evans) suckade. Jaha. Hon hade blivit utvald, eller kanske snarare utlottad. Vad spelade det ändå för roll nu? Vad spelade någonting för roll nu? Hon skulle dö, och på det hemskaste sätt hon kunde tänka sig. Hon skulle bli mördad, och någon annan skulle tvingas mörda henne. Inte för att karriäristerna från Distrikt 1 och 2 skulle se det som ett tvång. De skulle säkert tycka att det var roligt att döda en femtonåring från Distrikt 11. När Ronja stod uppe på scenen och såg ut över distriktet saknade hon redan sina föräldrar och sin hund, Nessie. Ronja visste inte hur länge hon skulle vara borta från dem nu och om hon ens skulle komma tillbaka. Hon slets från sina tankar när hon hörde nästa namn.
"Theodore Nutt!"

En liten pojke som Ronja inte kände igen gick sakta, chockerat fram mot henne och eskorten på scenen. Teo kände det som om någon annan styrde hans ben när han var på väg upp mot podiet. Han kunde i vilket fall som helst inte styra dem själv. Theodore (j-k heap) var i totalt chocktillstånd. Han skulle till huvudstaden. Han skulle slåss i Hungerspelen och risken var stor att han skulle dö- det var bara att inse.
"Du kan klara det..", mumlade Teo för sig själv när han såg upp mot flickan som redan stod där framme. "Du kan överleva.."

YAY!!!!

SNYGGT!!!!!

Jättebra!!!:3

JÄTTEBRA!

Superbra!!