Vi kan göra världen till ett bättre ställe!

Sommarjobbar på ett sommarfritids. Idag överraskade jag barnen med hemmagjorda fantasipennor till alla. De blev överlyckliga och lekte med dem hela dagen.

Alltså vilken fantastisk människa du är! Jag har sett dina inlägg tidigare men aldrig kommenterat tror jag, men du är så inspirerande ska du veta! ♥ Blir full av "göra goda gärningar-tankar" nu

Åh, tack det värmer verkligen! ^^
Att se dem leka med dem och uppskatta det jag hade gjort var värt mödan att bränna mig med smältlim och "slösa" bort material. xD Det är inte samma sak som att göra något åt sig själv och sedan lägga det i en låda. Det värmde i hjärtat när de gav dem namn och lekte att det var trollstavar med olika krafter. "Den här ska heta tornadoflame" "Den här kan öppna portar" osv. *_* Hade garderat upp mig med 12 stycken pennor för att vara säker på att ingen blir utan. De fick välja mellan en penna eller en "Harry Potter"-trollstav. Det var en pojke som ville ha en sån. Därför tog jag med mig min finaste och den som var den första jag hade gjort i fall att det var någon mer som ville ha. Jag tänkte att ville någon ha en likadan så skulle jag fixa det, men inte komma med en låda med trollstavar ifall att ingen annan ville ha. Men i och med att pennorna såg ut som små trollstavar ville de flesta ha en sån och sprang omkring och lekte trollkarlar och häxor till de blev trötta ♥

Jag är meeeeeed!!

När jag och mina kompisar var på stan så lånade min ena kompis en massa böcker till hennes syster. Hennes väska blev väldigt tung så jag erbjöd mig att bära den åt henne, dock ville hon inte det så det slutade med att vi häll i ett handtag var, så jag bar hälften. ^^

@Alice Weasley; Jag har nu skrivit upp dig, välkommen kära du!

För att påminna alla andra som har bett om att bli uppskrivna så taggar jag nu er här.


Glöm inte bort att bara er närvaro i någons liv kan göra skillnad. Att visa att man bryr sig eller bara ta en fika med någon kan lysa upp en dag!

Jag har tagit mig tid till att prata (eller framförallt lyssna) på en massa människor på sistone. När jag tränade för någon vecka sedan kom en äldre man som hälsade och sedan började berätta stora epoker från sitt liv och sina erfarenheter och fritidsintressen. Det märktes att han tyckte det var kul att prata med någon.

Samma sak hände idag när jag plockade hallon. En man frågade om jag hittade några och började kort därefter berätta om sina bärupplevelser i Norrland.

Jag tycker det är jätteroligt att lysnna på vad okända människor har att säga (för de är oftast så pratglada att jag inte får chansen att tala så mycket), människor jag säkert aldrig kommer träffa igen. Och framförallt ser de väldigt glada ut.

En liten god gärning jag brukar bjuda på är leenden eller enkla "hej" när jag möter någon på gatan. Jag tycker det är så tråkigt när man går förbi och bara blänger på varandra. Det är ju inte så svårt att få någon att lysa upp för stunden med en hälsning. Det gör i alla fall mig glad om någon säger "hej", så jag försöker göra det så ofta jag får ett tillfälle!

Den som gjorde en god gärning för mig idag var min farmor. Hon kom och hälsade på mig på mitt sommarjobb, och mitt i ett samtal vi hade böjde hon sig fram och viskade:
Vad söt du är.
Och det gjorde mig så himla glad. För det kändes verkligen så äkta och snällt.
Tänk att en liten kommentar kan göra någon så glad

När det fortfarande va skola så var det en kille som va lite utanför i klassen under mig, jag sa "Hej" till honom när jag gick förbi honom i korridorerna, jag pratade även med honom ibland (dock pratade jag mest med honom på SO-fördjupningen, för han och jag gick på samma)
Känns fel när någon är utanför.

Idag när jag skulle gå hem efter att ha följt med min kompis till hennes tåg gick jag förbi en tiggare som spelade dragspel. En vilja slog mig att ge pengar till henne, så jag stannade upp och började rota i min väska. Jag stod en bit ifrån henne för jag ville inte ge henne för stort hopp om att jag skulle ge henne pengar ifall jag inte hade några. Medan jag stod och rotade så kollade jag upp och fick ögonkontakt med henne och jag såg att hon mimade "please" med ett litet leende. Jag fortsatta rota utan att hitta något. Nästa gång jag kollade upp så fick vi ögonkontakt igen och jag skakade på huvudet med förtvivlad min. Istället för att bara ignorera mig eller bli ledsen för att jag inte hade pengar så mimade hon "It's okay" och log mot mig.

Jag skriver inte det här för att berätta at jag gjordes något bra som försökte ge pengar utan jag tillägnar det här inlägget mot tiggaren som lyste upp min dag. Jag har tidigare tyckte att det kan vara lite obehagligt med tiggare när de kommer upp till en och kräver pengar. Jag får oftast så dåligt samvete när det händer eftersom jag sällan har mynt. Men den där damen jag mötte idag förstod mig, hon förstod att jag verkligen vill ge henne pengar men inte kunde. Det gjorde min dag. Och en annan dag ska jag ta med mig pengar och gå tillbaka dit och ge dem till henne!

Nu när det är höst har jag börjat handarbeta, den bästa höstsysselsättningen som finns. Det slog mig idag att jag ska börja sticka sockor, vantar, benvärmare och halsdukar och börja ge bort dem åt folk. Dessutom tänker jag inte köpa nytt garn, ska använda upp allt restgarn först, eftersom vi har så mycket sånt här hemma.

Får se om jag slutar efter någon vecka eller håller på hela hösten...