Välkommen till en gratis, svensk Harry Potter-community

F5

Ni som skriver..

Forum > Kreativitet > Ni som skriver..

1 2 3 ... 10 11 12 ... 303 304 305
Bevaka tråden
Användare Inlägg
Solkatten
Elev

Avatar


Skrivet av Borttagen:
Skrivet av Borttagen:
Caius,
wow, du verkar verkligen vara extremt flitig när det kommer till skrivande! Det var väldigt spännande att få läsa vad du skriver om, jag blir väldigt nyfiken på dina texter!

MTEL,
du är verkligen fantastiskt duktig på att skriva, du har väldigt målande beskrivningar och precis som med Caius så blir jag nyfiken och vill veta mer. Tycker att du ska känna dig stolt som kan skriva så bra!


Åh, tack så mycket, det var fina ord.

Jag vet att jag ibland har problem med "de" och "dem", jag lyckas liksom aldrig klura ut hur det skall vara.


De = Vi
Dem = Oss

Fungerar dock inte alltid.

"If you expect disappointment, then you can never really be disappointed."

9 jul, 2013 00:41

Tvilling
Elev

Avatar


MTEL. Mig = Dem. Jag = De. Det brukar alltid jag köra med o det ör så enkelt o komma ihåg eftersom deM = Mig osv. Alright är lite trött så jag vet inte if it made any sense. ^^

fanfiction: Grönt hjärta, rött blod; en friendzoned Slytherintjej och en söt heroisk Gryffindorkille

9 jul, 2013 00:46

Borttagen

Avatar


^ Tack för all hjälp. Jag blir ännu helt matt av det. *Blä*

9 jul, 2013 01:25

Borttagen

Avatar


Skrivet av Selma...:

Jag har för mig att när man ska skriva "de" kan man tänka att om det ska stå "hon/vi# där så passar det och "dem" så passar det med "henne/oss"? Fast det kanske bara är jag som har fel ^^'

Om jag har rätt betyder det alltså att det blir såhär:
De = hon/vi.
Dem = henne/oss.

Dock så förvirrar jag mig ändå hela tiden ^^'


Hm, det kan kanske stämma.. Har aldrig tänkt på det på det sättet förut. ^^

9 jul, 2013 09:32

Amaanda
Elev

Avatar


MTEL: Wow!
Jag vet inte vad jag ska skriva. Det där var jättebra! Man blir ju avundsjuk på hur j*kla begåvad du är O.O
Verkligen jättebra!

-

Åh, by the way, jag måste dela med mig av en "tackreplik" i början av boken jag läser. Den var så fin tycker jag ;3

Spoiler:
Tryck här för att visa!For my parents, and for my husband,
because when I said I wanted to touch the moon
you took my hand, held me close
and taught me how to fly

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fi59.tinypic.com%2Fqzocwp.gif https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fi61.tinypic.com%2F6fc9p1.gif https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fi57.tinypic.com%2Fin8x8p.gif

9 jul, 2013 09:46

Borttagen

Avatar


Jag är så väldigt kluven.
Jag skulle så gärna vilja ha testläsare till mina första 40 sidor för att få lite objektiva synpunkter både på handlingen och språket. Samtidigt är jag livrädd för att jag ska råka ut för plagiat igen.

Det är nog en av de värsta känslorna som finns, när man har lagt ner hela sin själ och sitt hjärta i något man skapat, för att någon bara ska stjäla det ifrån en sedan.. Oh what to do?

9 jul, 2013 11:22

Borttagen

Avatar


Skrivet av Borttagen:
Jag är så väldigt kluven.
Jag skulle så gärna vilja ha testläsare till mina första 40 sidor för att få lite objektiva synpunkter både på handlingen och språket. Samtidigt är jag livrädd för att jag ska råka ut för plagiat igen.

Det är nog en av de värsta känslorna som finns, när man har lagt ner hela sin själ och sitt hjärta i något man skapat, för att någon bara ska stjäla det ifrån en sedan.. Oh what to do?

Du kanske kan be någon du känner väldigt bra och litar på att göra det?

9 jul, 2013 11:25

Selma...
Elev

Avatar


Skrivet av Borttagen:
Jag är så väldigt kluven.
Jag skulle så gärna vilja ha testläsare till mina första 40 sidor för att få lite objektiva synpunkter både på handlingen och språket. Samtidigt är jag livrädd för att jag ska råka ut för plagiat igen.

Det är nog en av de värsta känslorna som finns, när man har lagt ner hela sin själ och sitt hjärta i något man skapat, för att någon bara ska stjäla det ifrån en sedan.. Oh what to do?

Jag skulle gärna stå till hjälpa om du litar på mig Jag förstår själv hur det känna och är livrädd varje gång jag lägger ut en kapitel på mugglis
Men, om du vill, och litar på att jag inte kommer stjäla det så kan jag läsa det och ge kritik/respons

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Ftinyurl.com%2Fo2pg2cdhttps://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Ftinyurl.com%2Fnpl8nrv https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Ftinyurl.com%2Fphnuq7u

9 jul, 2013 11:31

Amaanda
Elev

Avatar


Om ni vill får ni gärna läsa den här novellen jag skrev vintras. Jag tycker själv inte om den längre (min lärare läste upp den för hela klassen and I died.) Så jag tänker på den där händelsen varenda gång jag läser den.

*Lägger den i en spoiler*

Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag kisar ner på den mörka glansiga ytan från bryggan. Min otydliga spegelbild dansar glatt över ytan och solens starka sken reflekteras och får mig nästan att bli blind. Det är en alldeles för vacker dag för dystra tankar. Jag önskar att gråa otäcka moln ska smyga sig fram och smutsa ner världen till en enda röra.
Frågor jag försökt trycka bort så länge dyker upp i mitt huvud. Plötsligt kan jag inte tänka på annat. Varför vill jag det här? Kommer någon att sakna mig? Hur kommer min begravning att arrangeras?
Mina ögon blir tårfyllda och jag snörvlar till. Alla svar jag skrivit i den blå skrivboken känns löjliga, som om jag inte tänkt efter ordenligt. Det finns kanske människor som bryr sig trots allt?
Jag skakar sakta på huvudet. Det finns ingen som bryr sig, det gör det inte. Vem skulle göra det egentligen? De i skolan blir säkert lättade då Cara Young dyker upp bland dödsannonserna. I en minut skulle de kanske tänka på min stackars familj. De skulle låtsas att de brydde sig, men dagen därpå skulle deras liv gå vidare. Jag betydde ingenting för dem. De hatade mig. Vem kunde älska värdelösa tjocka Young?
Man sa alltid att jag var tjock när jag var liten. Det gjorde så ont att höra att jag började svälta mig själv. Mina 45 kilo är fortfarande för mycket, men jag blev tvungen att sluta då man kom på mig med tom mage. Min familj visste inget. De trodde allt var i sin ordning eftersom att jag tryckte i mig lagom mycket mat vid middagen. De visste inte att jag senare de kvällarna satte fingrarna i halsen för att få upp det igen. Jag gjorde allt för att de inte skulle få veta.
Jag tittar nu ner på min smala vänstra handled och låter fingrarna stryka över det bleka rosa armbandet. Det är det finaste jag någonsin ägt. Att ett sådant simpelt föremål kan betyda så mycket för någon. Det var Wilma som gav mig det på skolavslutningen, samma dag som hon försvann. Kanske jag inte skulle stå här om hon aldrig gett sig av. Men Wilma är långt borta nu. Hon har nya kompisar som får likadana band och har turen att få höra hennes smittsamma skratt. Vad skulle jag inte göra för att få se henne igen? Det där sista grälet vi hade var en av de saker jag ångrar mest utav allt.
Jag sliter blicken från armbandet och torkar bort tårarna med ärmen. Det är inte som jag väntat mig. Jag trodde det skulle vara lätt. Stenen som är bunden till min fot med ett rep känns som ett hinder. Under alla dessa månader föreställde jag mig att det skulle kännas befriande, men det gör det absolut inte, jag känner mig som en fånge.
Jag mår plötsligt väldigt illa, träden svajar och flyter samman till ett däruppe. Tårarna droppar ner på bryggan då jag inser att jag inte vill det här längre. Jag vill inte. Precis då vinglar jag till och tappar balansen. Jag kniper ihop ögonen då jag faller ner i det kalla djupa vattnet. Inte långt senare rycker det till i vaden, följt av ett plask då stenen sjunker ner under ytan.
Något träffar mig sekunder senare hårt i axeln. Jag skriker, men ut kommer bara en massa bubblor.
Jag försöker utföra några simtag så gått det går, men jag kommer ingenstans. Smärtan pulserar genom mig och flera frustrerade bubblor kommer ut ur min mun.
Lönlöst försöker jag simma uppåt igen, men utan framgång, stenen har borrat sig fast på havsbottnen.
Jag kommer dö nu, tänker jag skräckslaget. Jag tar tag i repet och ruskar om det och försöker dra upp dess börda. Ingenting funkar. Mina lungor töms fort på luft och fylls med kallt vatten. Jag hostar reflexmässigt, vilket förvärrar saken. Tiden kommer snart att ta slut.
Mina fingrar sluter sig krampaktigt omkring repet. Istället för att komma upp till ljuset söker sig mina händer neråt. De klättrar åt motsatta håll medan hoppet inom mig släcks.
Jag älskar er, tänker jag och sänder en sista tanke till min familj. Jag förstår nu i dödsögonblicket att de alltid stått vid min sida. Det är inte deras fel att mina hemligheter är större än mig själv. De måste komma ihåg att jag älskar dem då jag är borta.
Något lustigt händer. Mina tankar blir plötsligt klarare än de någonsin varit. Det flimrar till och jag ser mig själv. Det lockiga bruna håret fladdrar i vinden och mina mörka ögon lyser av liv. Jag står i ett tomrum och har enkla vita kläder på mig. Jag undrar om jag alltid varit så vacker innan synen ersätts. Jag ser mitt liv passera. Sedan blir det kusligt tyst och svart. Smärtan och paniken är borta. Jag trodde aldrig att döden skulle vara så fridfull.

På vattenytan flyter ett solblekt rosa armbandet. Det är ett bevis på att det var just här Cara Young tog sina sista andetag.


https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fi59.tinypic.com%2Fqzocwp.gif https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fi61.tinypic.com%2F6fc9p1.gif https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fi57.tinypic.com%2Fin8x8p.gif

9 jul, 2013 11:35

Borttagen

Avatar


Skrivet av Selma...:
Skrivet av Borttagen:
Jag är så väldigt kluven.
Jag skulle så gärna vilja ha testläsare till mina första 40 sidor för att få lite objektiva synpunkter både på handlingen och språket. Samtidigt är jag livrädd för att jag ska råka ut för plagiat igen.

Det är nog en av de värsta känslorna som finns, när man har lagt ner hela sin själ och sitt hjärta i något man skapat, för att någon bara ska stjäla det ifrån en sedan.. Oh what to do?

Jag skulle gärna stå till hjälpa om du litar på mig Jag förstår själv hur det känna och är livrädd varje gång jag lägger ut en kapitel på mugglis
Men, om du vill, och litar på att jag inte kommer stjäla det så kan jag läsa det och ge kritik/respons


Åh gud, jag skulle älska att få göra det! Läsa alltså, inte plagiera. Nu har du ju mig som facebookvän och därmed en del personuppgifter så att du kan spåra mig och hänga ut mig inför allmänheten om jag skulle stjäla ditt arbete. Jag förstår att det måste vara knepigt, men jag skulle gärna läsa och ge respons, om du vill.

9 jul, 2013 12:47

1 2 3 ... 10 11 12 ... 303 304 305

Bevaka tråden

Forum > Kreativitet > Ni som skriver..

Du får inte svara på den här tråden.