Dramione

Tack för alla super härliga kommentarer!
Blir så glad, ja det blir jag! ♥33
Och ska kommentera ditt kapitel lååååångt sedan, Glina Mycket, mycket MYCKET långt dessutom.

Och Carrie, TACK FÖR DIN ÄLSKVÄRDA HELT FANTASTISKA KOMMENTAR, GAH IM IN LOVE ♥
Men måste nog påminna dig om en sak!
det här är ju från DRACOS perspektiv, det jag skriver utifrån alltså.
Så det är ju hans tankar och känslor som mina kapitlet är utifrån, så det är hans åsikter om alla karaktärerna, inte mina eller någon annans
Jag gillar faktiskt Harry, men eftersom jag alltid skriver utifrån Dracos perspektiv, och han AVSKYR ju Harry, så är det nog inte särskilt mycket positivt om honom från hans synvinkel, detsamma gäller ju Ginny och Luna (Det är ju samma sak i DM också, när du läser från Ellis perspektiv så står det ju inte alls något sådant, för hon upplever ju inte dem på det sättet.)
Draco tycker att Ginny är ful, han tycker alla i familjen Weasley är fula.
Jag gillar faktiskt inte heller Ginny, har aldrig gjort, kommer aldrig att göra
Sedan att jag skrev att hon fick blåa ögon, är för att jag tog utifrån skådespelaren I filmerna har Ginny blå ögon, inte bruna, vilket också är mer realistiskt med tanke på att hela hennes familj har blå ögon. (Ja jag är en HP nörd... Jag erkänner!) HAHA, ja jag tycker ju inte att Ginny ser bra ut heller om jag ska vara ärlig, men det där handlar ju om smak... Eller, om jag-tänker-inte-tycka-att-nån-i-den-familjen-är-snygg-bara-för-att-jag-är-så-himla-duktig-och-troge-min-familj style, jag vet faktiskt inte.,, fråga Draco!

Instämmer helt
Jag tycker ju egentligen inte att Emma Watson skulle spelat henne (Inget illa menat, hon är en jättebra skådis!) men tycker att dem skulle gå utifrån JK:s perspektiv
Det kanske inte alls är ,många i den här ff:n som tycker Hermione är snygg, vi har inte hunnit så längt än ju
Men det är ju en Dramione, så det är väl ganska uppenbart att Draco kommer att tycka det... Får vi hoppas iaf.
Hihi älskar dig Carrie! Elli hälsar puss&kram till dig för dina snälla tankar om henne.

ÄLSKADE DIN KOMMENTAR CARRIE, ÄLSKAR ATT FÅ DINA KOMMENTARER Hoppas mitt svar också ska duga, min fina Carisma Evans, och tack för att du läser DM ockdå ♥33

TACK ALLA SOM LÄSER!♥
Och Glina2 ska läsa ditt kapitel nu

Haha jag gillar faktiskt inte Harry, ginny och de andra du skrev, förutom pansy

HEEEY, du gillar Pansy?! Och du gillar inte LUNA!?!?????!?!?! NU BLEV JAG SUR!

Ursäkta att jag lägger mig i, men det är väl inte direkt något du ska ta personligt? ^^

Obs... Nej gud, nu börjar tråden handla om något annat... Så kanske ska vi gå till baka till komentarer om hur bra denna ff:är?

Glina, ditt kapitel var FANTASTISKT.
Har läst det typ miljoner gånger nu och tror faktiskt att det är de bästa du någonsin skrivit.
Mitt är inte ens hälften så bra... Har inte haft nån data, så detta är lite ihopstressat men hoppas ni kommer att tycka om det iallafall. Älskar att få era kommentarer, både här och på Draco Memoraid. Ni är helt underbara! Puss♥

Kapitel 5
Draco

Under de två dagar Draco hade spenderat på sin nya skola så hade han redan kommit underfund med flera saker. Den första var att rektorn, Albus Dumbledore, verkligen var så gaggig och knäpp som hans far hade berättat. Under välkomsttalet innan festmåltiden hade han bara sagt en massa nonsens; det märkliga var att alla verkade tycka att det han sagt var värt att lyssna på, för efter Dumbledores sista meningen (Som bestod av en rad utländska svordomar) hade ett dån av applåder utbrutit i stora salen.
De två rödhåriga Weasley tvillingarna hade tillochmed rest sig upp och busvisslat.
Draco hade bara stirrat förvirrat på rektorn (Som efter att ha klappat i händerna åt sig själv en stund hade slagit sig ner i sin tronbevingade stol uppe vid honnörsbordet och druckit Hogwartsskål) han var van vid ett betydligt stramare välkomnande och vid en rektor som krävde att man med full koncentration lydde hans minsta vink.
Det andra var att maten faktiskt smakade bättre här än vad den hade gjort på Durmstrang, men det var ingenting som han talade högt om. Och för det tredje så hade han insett att lektionerna inte skulle bli hälften så intressanta här som där borta.
Han trodde nästan inte att det var sant när dem under deras första dag skulle ägna terminens första lektion åt att plocka silvermaskar åt flugsnaskväxterna; en syn som hans kamrater på Durmstrang hade vikt sig dubbla åt.
Efter att i nästan en timmes tid ha rotat omkring i Hogwarts komposter med bara drakskinnshandskar och en spade till hjälp var Draco på uselt humör.
Han hade fått arbeta tillsammans med elevhemmets utböling, en spinkig gänglig kille med långt ovårdat svart hår och gulbruna, lite utåt stående ögon.
Hans namn var Theodore Nott; ett efternamn som Draco mycket väl kände igen bland sin pappas forna arbetskamrater.
Theodore var inte ett dugg lik sin pappa.
Han hade helt ärvt sin mors sjaskiga utseende, och om det inte vore för hans stirrande blick så skulle Draco ha kunnat ta honom för ett lik.
Hans hud var lika blek som på en marinettdocka och naglarna var långa och gula.
Draco suckade tungt när Theodore för femte gången kom alldeles föra honom i jakten på
ännu en äcklig silvermask.
Brukade man inte vara snäll mot sina nykomlingar? Om det här var vad Hogwarts kallade att vara snäll så hade han ingen lust att ta reda på hur de agerade när dem var elaka.
Varför skulle just han bli tvungen att arbeta med Nott?
Hans önskan att få låta bli hade inte kunna varit mer uppenbar.
Men Theodore verkade inte bry sig nämnvärt; han rotade utan att visa minsta tecken på ovilja runt i komposten utan handskar. Utan handskar.
Draco knep ihop ögonen och fick slåss mot impulsen att kräkas. Kunde den där ungen bli äckligare?
Till Dracos lycka pinglade Proffesor Sprout i sin kloka; lektionen var slut.
Mycket lättad travade han bort till henne och lämnade över sin och Theodors fångst i en liten glasburk innan han tillsammans med sina vänner begav sig till dagens andra lektion, trolldryckskonst, någonting som Draco hade sett betydligt mer fram emot.

Han behövde inte bli besviken.
Redan när de steg in i det kvava dunkla klassrummet omgavs han av en stark känsla av tillfredställelse. Det var här han hörde hemma.
Proffesor Snape gav honom ett kallt leende och Draco log överlägset tillbaka.
Han och Snape kände varandra sedan långt tillbaka, och Draco kände sig inte ett dugg förvånad när Snape genast började favorisera honom.
Till sin stora förtjusning upptäckte han att Snape valt ut ingen mindre än Harry Potter som sin hackkyckling och Draco njöt i fulla drag när Snape lät den ena hånfulla kommentaren efter den andra skölja över Potter som såg mer och mer rasande ut.
De hade fått i uppgift att brygga en levande-död-bryggd, och Draco skyndade sig att välja en plats i närheten av Potter. Han ville inte ta risken att missa ett enda tillfälle när Snape förödmjukade ärrskallen. När han för tredje gången tittade upp från sin bryggd som hade antagit en korrekt silvergrå färg fick han syn på henne.
Flickan som han hade spanat in under festmåltiden stod med ryggen mot honom och rörde febrilt i sin trolldryck.
Hennes långa tjocka hår böljade nerför axlarna på henne och varje gång som hon rörde sig för att byta riktning i sitt rörande blev hennes bleka nacke synlig.
Draco kunde inte slita blicken från henne och han fick förbarma sig flera gånger innan han tvingade sig själv att motvilligt tillsätta friterade råttsvansar i sin kittel.
Vem var hon? Och varför-i hela friden- var hon med dem?
Ilsket blängde han på Potter och Weasley som irriterat stod och bjäbbade med varandra över ångorna på deras trolldrycker. Det osade bränt och flickan vände sig med en djup suck om för att skälla på dem, och Draco fick en skymt av hennes ansikte.
Visst var det hon, det fanns ingen tvekan.
Han kände i minsta detalj igen det lilla hjärtformade ansiktet, den lilla uppåt näsan och de hasselnötsbruna stora ögonen.
Hennes lite för stora framtänder blottades när hon gav Potter ett leende och Draco kom på sig själv med att också le.
Goyle stirrade förvirrat på hans fånleende ansikte och Draco ruskade bortkommet på sig.
”Vad heter den där tjejen?” Sa han lågt och nickade mot flickan som återigen hade vänt ryggen till, ”Hon med det stora burriga håret.”
”Ööööh....” Sa Goyle och blinkade dumt med sina små grisögon, ”Ööhääh....”
”Hermione”, svarade Zabini i hans ställe, ”Varför undrar du det?”
Draco ryckte på axlarna, ”Hon ser bra ut.”
”Skämtar du med mig?” Zabini lade huvudet på sned och studerade ingående Draco som förvirrat tittade tillbaka, ”Hon är en smutskalle.”
”Jasså, det var ju synd”, Draco försökte att låta oberörd men han var medveten om att han inte lyckades, ”Är du helt säker på det?”
”Hundra”, Zabini knyckte på nacken i riktning mot Hermione, ”Hennes föräldrar är mugglare, min mamma berättade det för mig. Hon såg dem på perrongen....”, Han gjorde en grimas och började röra i sin trolldryck med mässningsstaven medan han fortsatte, ” Du skulle ha sett dem, de var verkligen en syn.”
”Det kan jag tänka mig”, Sa Draco, ”Nu när jag tänker på det så är hon nog inte alls speciellt snygg.”
”Det går flera helt okej brudar i andra årskursen”, sa Zabini och lutade sig fram över det lilla bordet, ivrig över att ha någon annan än Crabbe och Goyle att diskutera med, ”Om du vill kan jag visa dig vilka sedan.”
”Visst”, sa Draco och fortsatte att spela obekymrad, ”Bara det inte är några smutskallar så.”
Han skrattade högt och de andra stämde in.
Vid ljudet av deras röster vände sig Hermione om och såg Draco rakt i ögonen.
Han slutade genast att skratta och drunknade för ett ögonblick i hennes vackra mörka ögon.
Hade Zabini verkligen rätt?
Isånafall var det bara att glömma henne. Han, som inte bara var en Malfoy utan också son till Lucius Malfoy kunde omöjligt bli förtjust i en smutskalle, det gick bara inte.
Men där han nu stod och stirrade in i hennes vackra ögon var han plötsligt inte så säker på den saken längre. Han var tvungen att prata med henne, fråga henne hur det låg till.
Men när skulle han få den chansen? Hon verkade ju ständigt hänga med de där två idioterna.
Efter lektionen, bestämde sig Draco. Efter lektionen måste jag prata med henne.

ÅÅÅÅ så braaa!!!!!!

Superduperdundermegajättesvinbra!!!! Älskar det!!!!!! Den här Dramionen är bäst!!! ♥

Nej men åh!! *Plötsligt överförtjust*
Nytt kapitel! Jag måste erkänna att jag inte förväntade mig det faktiskt väntade jag på ett nytt kapitel på Draco Memoraid.
Båda ni två är verkligen superduktiga jag önskar bara att varje kapital var typ 100 000 ord långt så att jag hade kunnat läsa resten av dagen... Som det är nu läser jag istället om en ff som jag redan läst förut. *Snyft*
Jag blev på riktigt väldigt glad över en liten distraktion från verkligheten just nu, min syster åkte nämligen till Thailand idag och kommer inte hem förrän till jul *snyft igen*

Okej! Stopp på flummet!
Jag funderade precis på hur olika Theodore Nott framställs i olika ff:s. Jag läste en de senaste dagarna där han var en lite frånvarande giraffälskare som ingen riktigt visste varför han hamnat i Slytherin... Nu lät den väl asdålig, men det är den inte! Så det så. Haha
Nu måste jag förstås ge er ett citat från Theodore i ff:n King of Serpents:

"She said it was a Grim, I think," Theodore said. "But it looked like a giraffe to me. I like giraffes. Giraffes are cute. Don't you like giraffes?"

Sen efter det så babblar han på om giraffer väldigt länge... Hihi ^^
Nu vet ni vad jag observerade det här kapitlet. Kanske lite onödigt men... Och dessutom tycker jag om giraff-älskande Theodore. Det är gulligt
Jag tyckte dock inte att Theo var så gullig i ert kapitel. Huuu.

Nä, nu ska jag inte besvära er längre. Jättebra i alla fall!

Aaaah skäm inte ut dig bara! Jag har den strutsliknande vanan att stoppa huvudet i händerna när en karaktär gör något pinsamt...

Men jättebra som vanligt Elzyii!