Don't wanna loose you!

SÅ bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jätte bra! Nu börjar det verkligen bli spännande.

Henrietta…?♥


JA!!!!!! ÄNTLIGEN ARENAN!!!!!!! TACK Å STORE FÖRFTATTARE!!!!!♥ (Souso)♥

Tack!

Merci! Tack. Japp nu blir det spännande

Naw tack. Blir så glad av dina kommentarer, du store läsare!
Vad menade du med "Henrietta...?♥" ??


Tack så jättemycket alla läsare! Utan er hade denna ff inte varit någonting! Tusen tack miljontals gånger om.
Jag har inte börjat skriva på nästa kapitel ännu men ska börja snart

Souso - Oj! Trodde det var Hernietta han stötte på, men när jag läste om sista stycket märkte jag skillnaden O.o xD

Jaha ^^

Bara så ni vet kommer jag nog inte lägga ut några kapitel under sommaren, kommer inte vara inne på mugglis så ofta- vill ju njuta av ledigheten^.^ Men jag kommer fortsätta att lägga ut kapitel efter sommaren, typ när skolan börjar eller nåt. Tyvärr, men ska försöka lägga ut några fler snart. Hoppas det är okej och ni inte blir arga eller så. Hoppas ni förstår underbara läsare.

Vi förstår, men du, vi MÅSTE HA MINST 4 kapitel på arenan innan du inte skriver ofta ♥

Ska försöka!!

BRA!!!!!!!!!!

Kapitel 26:

"Skynda på! Ät upp det där sista lite snabbt nu, va!" Selin bevakade den digitala klockan och stampade otåligt med klacken i golvet.
"Jaja." Jag stoppade i den sista biten av mackan och sköljde ner med den kalla mjölken. "Så. Färdig." Jag reste mig upp och ställde mig bredvid Mags. "Nu gäller det."
"Mm. Du Finnick." Hon drog med mig åt sidan för att de andra inte skulle höra. "Du kan vinna. Jag vet det, jag har sett det. Du fick en elva. Du måste kämpa, för dig, för din familj. Jag vet att det är hemskt, men det finns bara ett sätt att komma hem. Hur jobbigt det än är så måste du göra ditt bästa. Döda eller bli dödad. Det är nu det gäller, jag vet vad du går igenom. " Hon tog en paus och fortsatte sedan. "Jag vill gärna se dig igen." Hon klappade mig kärleksfullt på axeln och drog in mig i en kram. Jag kramade tillbaka och stängde ögonen för att förhindra tårarna att rinna ner.
"Kom igen nu då! Vi måste gå." Selin stampade ännu otåligare i golvet så att det lämnade märken.
"Så gå nu. Vi kommer att ses igen, det vet jag." Mags tittade sorgligt på mig med sina gråblåa ögon. Jag nickade och gick fram till Selin och Henrietta.
"Äntligen." Hon gick mot hissen och vi följde lydigt efter. Väl inne i hissen tryckte hon på den översta knappen som gick till våningen längst upp. Jag sneglade mot Henrietta för att se om hon fortfarande avskydde att åka i hiss, men hon var som i trans, gick vart hon blev tillsagd, svarade med enstaka ord och tittade ner i marken.

"Din arm." En dam i gråa kläder sträckte sig efter min hand och efter en sekunds tvekan höll jag fram den och hon tryckte in en lång nål i underarmen. Ett stygn av smärta, ett pip och sen drog hon ut den och gick till personen bredvid. Efter att funderat ett tag över vad det kunnat vara så fick jag fram det till att det måste vara en slags spårare.

Vi satt i en av huvudstadens svävare för att transporteras bort till arenan. Om bara några timmar skulle helvetet släppas löst och hälften av oss kommer att vara döda innan dagen skymmer. Efter två veckor är det tjugotre döda och en vinnare, dit ska jag komma oavsett, jag ska kämpa och jag ska döda, inget ska hindra mig från att komma tillbaka. Jag tittade runtom mig, alla dessa oskyldiga barn, vilkas död kommer jag att ansvara för. Jag stängde mina tunga ögonlock och drömde mig bort för stunden, till distrikt fyras vackra stränder med det fridfulla havet gränsande. Min familj, Annie, alla de snäckor jag samlat på mig under åren. Jag kände hur tårarna återigen trängdes i ögonhålorna och öppnade mitt synfält. Jag tittade mot karriäristerna, de såg hoppfulla ut, upprymda.




Okej, blev det bra? Det blev rätt kort och jag vet, det blev ingen arena, men nästa kapitel är jag säker på att det blir arenan! Säg till om jag missade nåt eller så. Hoppas ni gillade det