Dödens bal

"Vi får helt enkelt ta oss till porten, dock tror jag inte det kommer ut med så enkla knep som att spränga dörren." Svara Eliz.

"Nej, ni har väl läst om Harry Potter på historian", sa Alice. (Detta utspelar väl sig efter hans tid? ). "Dödsätarna kunde väl inte ta sig igenom portarna så lätt".

Pixie nickade. Jo, dom måste ta sig till grindarna.
"Vi kanske borde skynda oss", Pixie tappade tråden lite men återhämtade sig fort. "Innan det händer något mer hemskt." Hon rös ofrivilligt till lite och tittade sen på dom andra bal gästerna.

Eleverna stod fortfarande stilla och verkade vänta på prefektens tillåtelse. "Ni hörde henne, vi måste skynda oss"! Säger Eliz.

"Tänk om någon av oss är mördaren", sa Alice förskräckt och såg sig omkring.

Pixie rodnade, ingen brukade egentligen ta henne på allvar och nu… Ja, alla hemska händelser kanske gjorde att man litade mer på varandra. Sedan slogs Pixie av en tanke.
"Ta fram era trollstavar! För säkerhets skull!" Hon hade hört någon säga att mördaren kanske var någon av dom. en hemsk tanke men allt var visst hemskt i kväll.

Eliz tog plötsligt Alice hand, ända sedan allt börjat hade hon varit livrädd att mördarens nästa offer skulle vara Alice.
"Det blir inte bättre för att vi stå kvar här". Säger hon.

"Varför", frågade Alice osäkert.
"Jag vill hem", sa hon.
Hennes känslor började alltmer bli synliga. Allt blev mer på allvar sedan de tre eleverna mördats. Hon började rysa när hon såg sig omkring. Det var många man kunde misstänka. Många som såg farliga ut. Man kunde helt enkelt inte lita på många.

Pixie skyndade fram till två flickor, som hon trodde hette Eliz och Alice, och frågade med låg, rädd röst:
"Tror ni verkligen det? Det kan det väll ändå inte vara!"

"Vem annars"? Frågade Alice.
Inga vuxna hade synts till förutom lärarna som mördats.