Min syster Katie

Samma här!
Har väntat länge nu!

Kapitel 27
När jag stängde mina ögon, var allting svart. Men nu när jag öppnar ögon, då är allting vitt. Jag inser med en gång att jag inte är kvar i Ethans lya. Jag är på sjukhuset, vilket betyder att jag lever. Mina föräldrar sitter på varsin sin sida av min säng och om jag ska läsa av deras miner så verkar de vara väldigt lättande över att jag öppnat mina ögon.
- Beth! Min älskade lilla flicka, gråter mamma och låter sina händer röra vid mitt ansikte.
Även pappa gråter.
- Hur... När? frågar jag trött.
Men mina föräldrar verkar inte kunna svara på några frågor. De gråter bara. Gråter och snyftar fram hur mycket de älskar mig. Tillslut så orkar jag inte höra mer.
- Snälla, sluta gråta, säger jag.
Gråtandet upphör och övergår till snyftande. Det knackar på dörren och Ellies huvud syns.
- Får vi komma in? undrar hon.
Mamma och pappa nickar och ställer sig upp.
- Vi borde gå och berätta för din botare att du är vaken, säger pappa och de lämnar rummet.
Ellie kommer in. Framför sig knuffar hon Marcus som sitter i en rullstol. Han har ett bandage för huvudet.
- Snygg frisyr, säger han.
Jag lyfter på ena handen och känner att även jag har bandage. Ellie ställer Marcus intill min säng och sätter sig sen på kanten.
- Hur mår du? undrar hon och kramar min hand.
- Jag är trött och har ont i huvudet. Men strunta i hur jag mår nu. Vad hände? frågar jag.
Ellie tar ett djupt andetag.
- Jag fick tag på Professor Diamond. Det tog ett tag innan hon trodde på mig. Och eftersom du inte berättade vem mördaren var så tog det lite längre tid än hoppats att övertyga henne. Men tillslut gick hon med på att följa med henne och tillsammans med de andra lärarna skyndade vi till tredje våning. Och där låg ni. Alla tre var medvetslösa. Jag fick springa efter Madame Pomfrey som genast skickade iväg er hit. Ethan var död och ni båda var på gränsen. Men ni överlevde och det tackar jag gudarna för, säger hon.
Jag ler.
- Nu är det din tur att förklara. Varför hände allt det här egentligen? frågar Ellie.
- Katie och Ethan hade en affär. Ethan blev riktigt kär i Katie men när han en dag fick se henne ta med någon annan in i rum 337, då kändes det som om hon stuckit en kniv i hans bröst. Som om hon bara lekt med honom. Och då bestämde sig Ethan för att leka med henne. Sen trodde han att jag var Guds sätt att säga att han fick en chans till med Katie men när jag gjorde slut, då trodde Ethan att även jag lekte med honom. Han mådde inte särskilt bra, säger jag.
- Herregud, vilken röra. Men hur visste du att det var Ethan som var mördaren? frågar Marcus.
- Ringen. I den hade Ethan graverat ”Jag älskar dig Katie”. Det var då det slog mig. Jag mötte honom samma dag som sjukhusflygeln haft inbrott. Han hade ett sår på handen, vilket jag nu förstår kommer ifrån när han krossade glaset. Och om jag jämför lapparna med breven han skickade till mig under tiden jag var hemma så matchar de. Jag hade helt glömt bort att jag hade de där breven, suckar jag.
Mina vänner instämmer i min suck.
- Har det hänt något speciellt på skolan? undrar jag.
- Det mest dramatiska var nog när Pennys föräldrar kom och hämtade henne. Hon vägrade att följa med dem. Hon är här på sjukhuset. På fjärde våningen. De håller på och undersöker ifall Ethan hade henne under Imperius, säger Ellie.
Ethan. Hans namn får mig att rysa. Men han är död. Jag stack kniven i honom.
- Ethan är verkligen död alltså, konstaterar jag.
Marcus och Ellie nickar.
- Det var tur att du hittade kniven och försvarade dig med. Annars kunde det gått illa, säger Ellie och kramar min hand.
Jag nickar. Mina föräldrar kommer in tillsammans med en botare, så Ellie och Marcus måste lämna rummet. Men de lovar att komma tillbaka. Jag ser fram emot det. Jag kan verkligen behöva känna av det där normala.

MYCKET BRA!!

Men: JAG HADE RÄTT HELA TIDEN!! Jag sa ju att det var Ethan

SUPER!

Det känns som om den här är slut snart...

Ja, det känns så....



Dobby!! vill du läsa denna ff?

Ja, det vill jag! Det blir nog jättespännande!

DEN ÄR SKITSNNNANDE!!! (Kan du ringa?)

Inte just nu, jag ska läsa johhanas ff nu.

Haha, ok!