Exchange [SV]

Waow... nu känner jag mig lite smickrad XD och förresten är du en underbar skribent! Fortsätt så ;3

Tack så mycket! Här kommer ännu ett kort inlägg, men det kommer förhoppningsvis att bli ändring på det i kapitel fyra. ^^

(Tamburlaine: Jag gillar också deWulf. Han är en av mina sju huvudkaraktärer, fast med en annan personlighet. Först var det tänkt att han bara skulle vara med i en bok jag skrev, men jag har nu bestämt att visa upp honom i andra berättelser, precis som Zam är en "kopia" av en av de sju karaktärerna, fast med ett annat namn)
***

Kapitel 2.4

Cory Nalin hade bara varit med på en lektion under dagen; Trollkonsthistorian. På Örtläran och på lektionen i Försvar mot svartkonster hade han inte synts till. Han verkade inte vara med på alla praktiska lektioner. Zam visste inte riktigt hur han skulle ta hand om pojken under timmarna i klassrummen, men hoppades på att denne klarade sig själv, i alla fall tills han hittat ett sätt att ta tag i sin osäkerhet.

Nu satt pojken i en fåtölj och verkade skriva på läxan de hade fått i Trollkonsthistoria. Zam studerade honom från sin plats vid brasan. Pojken verkade inte handikappad alls längre. Tvärtom så verkade han helt normal.

"Hallå, Zam?" Richard lät rätt irriterad när han försökte få tillbaka Zams uppmärksamhet till honom.

Zam slet blicken från pojken i fåtöljen och rätade lite på sig då han mötte Richards blick.

"Ja?"

"Lyssnar du ens på vad jag säger?" frågade vännen med rynkade ögonbryn.

Zam gav ifrån sig någon stel min.

"Ledsen", sa han och slängde en snabb blick bakom axeln för att få se Cory sitta lika still som innan med pennan krafsande över pappret. "Vad sa du?"

Richard suckade.

"Strunt samma", sa han kort.

Zam blinkade lite förvirrat.

"Nej", sa han snabbt. "Nej, inte strunt samma. Vad sa du?"

Richard mötte hans blick en stund. Hans gråa ögon avspeglade brasans orangea sken.

"Du verkar ha rätt fullt upp", sa han lite tystare. "Det är lika bra att du blir lämnad ifred."

Zam kunde inte svara på det. Han insåg att Richard hade rätt; såsom han ofta hade. Han behövde få lite ordning på sina tankar. Det dumma var att han inte kunde formulera tankarna i ord. Funderingarna var oklara för honom, och om han inte kunde tyda dem så kunde han inte komma fram till något svar heller. Han suckade och sjönk längre ner i den blåa soffan. Han kunde nästan sitta där resten av kvällen istället. Vid just det tillfället kände han inte för att någonsin stiga upp igen.

"Jag går till biblioteket", sa han kort. "Jag måste skriva uppsatsen."

Richard såg på när han reste sig upp och började ta de första stegen upp mot sovsalarna.

"Ta med dig Nalin", sa vännen smått avbrytande.

Zam vände sig hastigt om.

"Varför då?" frågade han, inte så glad över förslaget.

"Lär känna honom", sa Richard lätt och höjde menande på ögonbrynen.

Zam fnös.

"Det går ju bra om han inte ens pratar med mig", sa han sarkastiskt.

Richard ryckte lite på axlarna.

"Värt ett försök."

Zam bet sig löst i överläppen medan han funderade. Han skulle kanske lyda Richards råd lite oftare. De lät ju trots allt vettiga. Han gav ifrån sig en uppgiven utandning.

"Okej", sa han. "Men jag har ingen aning om hur det ska gå till."

Jättebra.

Åh, jättebra!

Jättebra kapitel

Jättebra! ^^

Kul, undrar om han kommer få reda på något (;

Tack, tack. ^^ Let's continue!
***

Kapitel 2.5

Zam såg till att han hade allt med sig. Uppgiften var att skriva om ett par olika trolldrycker; hur de uppfanns och varför, samt hur de hade använts genom tiderna och vad de användes för idag. Zam gillade trolldryckskonst, men han var mindre förtjust i att behöva skriva en sex sidor lång uppsats. Han hade tagit med sig pergament, en fjäderpenna och bläck, och för säkerhetsskull hade han boken om trolldrycker under armen också. Han hade inte ens valt ut vilka drycker han skulle skriva om ännu. Han kände att han behövde slå sig ner i lugn och ro i biblioteket, men hans tankar skulle bara vara inställda på en sak; festen. Han skakade av sig minnet av sin inbjudan och försökte koncentrera sig på nuet. Cory Nalin satt fortfarande i sin fåtölj, men hade slutat skriva. Zam funderade en sekund på om han skulle smyga fram och läsa vad pojken skrivit, men det kändes fel. Även ifall Cory antagligen inte skulle göra något åt det så ville Zam inte få honom att känna sig obekväm. Nyfikenheten var ändå riktad mot vad pojken kunde ha skrivit ner. Han verkade inte kapabel till att föra så utförliga tankar. Än en gång skakade Zam av sig tankarna och bestämde sig för att gå fram till Durmstrangeleven.

Pojken såg inte alls koncentrerad ut på sitt arbete. Han satt med avslappnat ansiktsuttryck och tittade ner i mattan framför sig. Pennan i hans hand rörde sig inte. Zam undrade om han hade fastnat.

"Vet du inte vad du ska skriva?" frågade Zam för att visa att han var där.

Ingen reaktion från Cory.

"Jag ska iväg till biblioteket för att skriva en uppsats. Du kan få följa med så kan du avsluta det där."

En tystnad lade sig. Zam visste att han var den ende som kunde bryta den, men det var svårt att komma på vad han skulle säga när Cory inte släppte blicken från mattan. Han stirrade inte direkt; Det var mer som om han funderade.

"Jag tänkte bara att du kanske inte kan vägen till biblioteket härifrån. Jag kan visa dig."

Fortfarande satt pojken bara still på sin plats. Han visade inga tecken alls på att han hörde vad Zam sa.

"Fast det är bara om du vill alltså..." avslutade Zam lite uppgiven och väntade några sekunder på att något skulle hända.

När inget i situationen förändrades valde han att gå. Det fanns ingen mening med att stå där längre. Cory ville antagligen inte veta av honom och då skulle han inte störa honom. Han tog sig ut från uppehållsrummet och började snabbt orientera sig för att hitta snabbaste vägen ner till biblioteket.

-
Madam Pince höll på att stänga dörren in till biblioteket då Zam kom inom synhåll för det. Hon märkte att han var på väg och ställde sig för att vänta på honom.

"Ska du redan stänga biblioteket, madam?" frågade Zam så artigt han förmådde då han tagit sig fram till dörren.

"Det är dags för min rast", förklarade kvinnan stramt och granskade hans ansikte.

"Förlåt, jag har en uppsats att skriva och jag behöver verkligen komma in."

Madam Pince förflyttade blicken ner mot hans emblem på kåpan. Zam hoppades att förutfattade meningar om Ravenclaw skulle rädda honom och tillåta honom att komma in. Bibliotekarien sa inget på en lång stund. Zam hade börjat tro att han skulle bli ivägskickad.

"Vem är din vän?" frågade kvinnan då och knyckte lite med huvudet mot Zams sida.

Zam rynkade lite på ögonbrynen och vände på huvudet för att se vem det var hon menade.

Han ryckte till.

Cory stod stumt och tittade in i biblioteksdörren. Zam kände hur hans hjärta slog några förskrämda slag. Hade pojken verkligen följt med honom? Eller hade han gått lite senare, så att han inte kommit fram förrän nu? Vad det än var så gick han väldigt tyst, för Zam hade inte lagt märke till honom överhuvudtaget. I famnen höll pojken en pergamentrulle och en fjäderpenna.

När Zam vände tillbaka blicken till Madam Pince förstod han att hon hade sett hans reaktion. Han kunde inte komma med några ursäkter eller lögner nu.

"Jag frågade om han ville komma med", sa han kort. "Han är från Durmstrang, så jag tänkte visa honom vägen."

Pince synade honom noga.

"Men jag trodde inte att han skulle följa med", fyllde Zam snabbt i. "Han... sa inget."

En svag suck lämnade kvinnans läppar.

"Okej", sa hon. "Ni får komma in. Men om ni stökar till det där inne..."

"Det ska vi inte göra, madam", försäkrade Zam med ett svagt leende.

Pince nickade lite.

"Då så."

Hon öppnade upp dörren till biblioteket och väntade på att Zam och Cory skulle gå in innan hon stängde den igen.

Zam möttes genast av det dunkla ljuset och den tjocka luften som svävade omkring i det stora utrymmet. Det doftade av böcker och pergament och på något sätt kändes det hemtrevligt och mysigt. Levande ljus stod uppställda på borden rakt fram och hyllorna lystes svagt upp av ett magiskt, oranget sken. Det fanns massvis med böcker. Hylla efter hylla var fyllda med information. Zam hade ingen aning om var han skulle börja.

Han slängde en blick mot Cory som gick snett framför honom. Han verkade se sig om. Han rörde inte så mycket på huvudet, men det var tillräckligt för att Zam skulle kunna se det; det och hans isande ögon.

"Ja, det är väl bara att hitta böckerna du behöver", sa Zam till honom, men funderade på om pojken kunde hitta någonting häromkring. Det hade han till och med problem med själv.

"Om du behöver hjälp med att hitta något så kan jag hjälpa dig."

Zam visste inte riktigt hur han skulle formulera sina meningar när han pratade med Cory. Det var bättre att han försökte än att han lät bli i alla fall.

*applåder* Du är så jäkla ÅZUUM på att skriva!

Så DAMN awesome! Helt underbart, älskar hur du skriver om Cory! ^^ :3