House Of Night~Rollspel

Madison hade nu kommit fram till sitt rum som hon delade med hennes bästa kompis, men just nu var hon inte där. Madison undrade var hon kunde ha tagit vägen, hon brukade alltid vänta på henne i rummet efter sista lektionen. Plötsligt kom någonting och strök sig mot hennes ben. "Åh hej Bellos!" sa hon till hennes katt "har du sett vampyren jag delar rum med?" frågade hon medan hon tog upp katten och kysste henne på nosen.

Will kände hur någonting bröts och någons smärtfyllda skri fyllde natten.
Han kom underfund med att det var han själv som hade skrikit och att han nog hade väckt hela skolan. Iaf dem som var utomhus.

Jag hoppade till när någon skrek. Jag sprang mot skriket.

Will stönade och försökte rulla runt men lyckades bara vända sig så pass att han kunde andas och han såg att hans block låg några meter ifrån honom och orden 'jag kommer' nästan lyste ifrån pappret.

Jag fick syn på en kille. Jag sprang till honom.
"Hur är det?" Frågade jag.

Will hörde någons springande steg som dämpades mot den fuktiga marken och sedan hörde han "Hur är det?" vilket han tyckte var en ganska konstig fråga ty han var ganska säker på att hans ben var brutet och det svävade stjärnor framför ögonen så han trodde nog att han fått en hjärnskakning till på köpet.
Han öppnade munnen för att prata men istället så kräktes han.

Jag drabbades av panik. Plötsligt grep mina händer om killens axlar. Det kändes som om mina ögon lös. En mjuk värme spreds sig. Jag öppnade ögonen. Killens kropp hade blivit läkt från skador... Eller? Vad tusan stod på?

Genom dimman i hjärnan så trodde Will att flickan grep tag i hans axlar och sedan så spred sig en behaglig värme genom hans kropp och smärtan försvann på ett ögonblick. Dimman i hjärnan var dock kvar men det trodde Will inte hade med att han ramlade ner från muren att göra utan var en efterverkning på när Nyx hade tagit honom i besittning.
Han slappnade av i flickans armar och svimmade.

Coraline hade hört ett skrik. Hon var nu framme vid platsen. Flickan som ramlat i templet var också där.
"Vad har hänt...?" frågade hon oroligt.

Wills avsvimmade ansikte var vänt mot ritblocket som ingen tycktes ha lagt märke till.