Avatar - The Seven Elementen - Rollspel

Jag hade på mig min klänning, den gled lätt förbi alla blommor, till och med sugproppsblommorna. Jag hade tänkt att gå på en promenad.

Komo greppar hårt om fönsterkarmen som hotar att ge vika för hans tyngd närsomhelst. Iallafall när man lyssnar på hur den knarrar och spricker som smått. Han drar sig upp och landar mjukt på andra sidan. En vag duns är det enda som avslöjar hans ankomst. Men det verkar tydligen vara tillräckligt när han pressas upp mot väggen av en väldigt tung vikt. Antagligen den han ska mörda.
"Svarta Skuggan." Säger mannen och andas tungt, han låter nyvaken, vad är han? Personen som sover lättast i hela världen!?
"Det är jag, det." Svarar Komo flinande och han sparkar rakt framåt och trycket får ett av hans många gömda knivblad skjuts ut och spetsar mannens mage. Mannen vars ögon spärras upp i förvåning för att sedan sjunka ned på det vackra mattbelagda golvet och börjar hosta ut blod som färgar de vävda mästerverken. Komo trycker in samma kniv i hans rygg och spetsar därmed hans hjärta som punkteras och Komo lämnar byggnaden och sätter av mot nästa uppdrag.

[Förlåt, jag är så dålig på att göra snabbt. XD]

[Han borde heta Stygga Skuggan! Ò.ô Vi kör tills de kommer till frisonen]

Tree traskade nöjt hemåt. Den snövita vargen släpade hon efter sig och lämnade ett tydligt blodspår. Hon rullade över vargen på rygg och lämnade den i grottan. Hon var noga med att strö kritvit snö över blodet och täcka över spåren. Hon tog snö inne från grottans tak och fick såret att sluta blöda med bandage. Hon tog lite mer snö för att kyla ner benet, så att blodflödet täpptes igen. Hon tog ut inälvorna och spred ut dem över grottans golv, det såg precis ut som om ett djur hade slitit det i stycken! Man fick inte jaga i Olwén, strängt förbjudet. När hon var klar med vargen tog hon sig an sitt eget sår. En liten rispa i överarmen, men det gjorde ont, och det skar i köttet när hon drog vargen bakom sig. Hon tog mer och mer snö från taket.

Jag såg bortom lite längre bort, en stor glittrande växt såg man uppe på en kulle, Jag gick mot den, jag var väldigt förtjust i blommor. Jag brydde mig inte om farorna som lurade. Jag var inte rädd för dom.

Tree band för såret och skulle bara kyla ned det en gång till. Taket rasade och hon höll på att kvävas. Hon öppnade ögonen och såg sig om, va? Hon var inte begravd i snö, faktiskt så fanns det ingen snö alls..

Hon stannade, något knakade. En stor blomma slukade henne. Hon försökte komma ut. Blommans mun var betydligt större än dom ska vara.

[Vaddå stygga? Du har ju inte sett hans bästa sida än! xD]

"Ännu en nere, 9 kvar." Från början hade det varit totalt 14 stycken. Hans bror har samma antal att ta död på. Han har inte träffat sin bror på snart ett halvår. Det är psykat. Hans bror kan vara död, egentligen. Han kan vara i fängelse. Han skakar kvickt av sig tanken och börjar röra sig snabbare därifrån, han måste ta sig bort. Plötsligt blåser en stark vind och blåser omkull honom och han får sanden som följer i ögonen. Komo försöker genast få bort sanden ur ögonen men av det lilla han kan urskilja ser han ändå knappt något eftersom ögonen tåras av sanden.

[Har ni börjat Något jag måste veta?]

[Nja, jag vet inte riktigt. Vi skulle komma till någon frizon. ^^]

((Alltså ska man komma dit av något konstigt som man själv får hitta på eller? xD))