Privatroll Hp luna Och dillen99

"Sanley... Du vet, jag har, alltså..." jag stannar upp och suckar. "Vi måste hitta mat." säger jag sedan. Tar upp de repsnuttarna som finns kvar och börjar gå.

Jag ser efter honom. "va?" viskar jag andlöst. Jag skakar på huvudet och följer efter honom med mina vapen. Jag ser mig omkring och vänder sedan blicken mot honom. "så vad kan du jaga då?" frågar jag ömt.

"det man kan" svarar jag och försöker dra lite på smilbanden. Jag ser en ödla ligga vid en sten. Lätt dödar jag den genom att kasta en kniv. Jag går fram och tar upp den i svansen. "Allt" säger jag.
Mörkret börjar falla. Långsamt, långsamt.
"San, vi måste leda bort karriäristerna. Vi tänder en eld, sedan förflyttar vi oss okej?" Jag tittar upp mot den svarta himlen då ett kanonskott hörs. Jag rycker till.
"Jag tror att v måste skynda oss... Karriäristerna jagar."
Vapenmärket syns på himlen följt av nationalsången. Sedan visas de döda upp:
Karriäristen, tjejen från 1 och killen från 8, har som jag sett på så mycket på träningen, Logan.
När allt är slut vänder jag mig mot San.
"En karriärist är död... Jag bara undrar vem som tagit mod till sig att döda henne.."

Jag stannar och lysnar på honom då jag ser upp mot himlen. "det var jag" viskade jag andlöst till Mat. Jag bara stirrar upp mot himlen, att jag hade vart ett sånt monster.

Jag vänder mig mot San.
"Va? Var det du?". Jag kan inte låta bli att le. En karririst dödar en annan karriärist.
"Så, nu till hur vi ska få bort dom. Om vi tänder en eld här och sedan skyndar vidre så kommer vi skaka bort dom.
'BOOOOOOOM' ett till kanonskott hörs och jag tycker att jag ser tjejen från 8 lyftas upp. Och hon lyfts upp ca 10 meter ifrån oss...

Jag ser på honom. "Det var akllt annat att ett leende skulles påkommas" viskade jag andlöst. När alla dödas räknats upp å får jag det till att det är 15 stycken kvar med mig och Mat inräknat. `"15 kvar och ja så gör vi" säger jag och går mot en hög pinnar. Jag samlar några kvistar och lite löv och annat och lägger i en hög.

Jag var förvånad att San kunde vara så lugn när de som dödade Heather, som jag hade för mig att hon hette, var bara 10 meter ifrån oss.
"San!! Spring!" säger jag när jag ser dom. Emily och Henry. Aaron såg jag inte till. Jag svingar upp min väska på ryggen och börjar springa med en kniv i handen. Efter ett tag när jag kommit in i skogen vänder jag mig om och tar fram en kniv. "San!?" ropar jag.

Jag hinner inte reagera utan slänger mig till marken och lägger mig bakom en sten.
Jag tror facktiskt inte dem såg mig.
Men dem såg Mat.
När dem springer förbi så kastar jag en kniv mot dem som träffade precis där den skulle.
I benet på Henry.
Han stapplar omkull och dem anndra märker det inte ens.
Emily och Aaron kombspringandes men såg inte mig eller Henry.
Jag drar honom till mig.
"samma distrikt, samma åsikter, samma livlösa liv. Varför lyssnade du inte. Du vet att jag tar dig lätt." viskar jag till honom när jag håller i honom hårt.
"jag var tvungen San" säger han andlöst och trycker sina läppar mot mina.
Jag känner hur andan försinner ur mig och hur det hättar om kinderna.
Jag svarar instinktivt och känner mig som en liten flicka igen.
Han släpper mig och ser svårt på mig.
"förlåt San" viskar han och tar kniven och sätter den i hjärtat på sig själv.
Ett kanonskott hörs och han var borta, borta för alltid.
Jag känner tårarnna rinna ner för mina kinder och jag visste att det här måste vara slutet.
Jag skulle inte klara mera sårliga saker.
Jag släpper honom sakta och stänger hans ögonlock. Jag lägger huvudet på hans bröst och blundar.
((tänker du skriva eller Hp Luna?))