Det 25:e Hungerspelet. [SV] [THG]

Har namnen någon speciell betydelse? För isådana fall tror jag att jag vet vem som kommer vinna.

Namnen har ingen betydelse alls. : )
Du får gärna säga vem du tror att det är.

Jag tänkte Lyme, för det finns ju en Lyme som vunnit ett hungerspel.

Okej, jag kommer såklart inte att säga vem som vinner. Och för övrigt så visste jag inte att någon Lyme någonsin vunnit spelen.

ny läsare.
*bevakar*

Kapitel 9 ~Styling

Egentligen så vet jag inte hur länge jag har legat här men det känns som minst tre timmar. Jag har tre assistenter och jag tror att de är de mest bisarra personerna i hela Huvudstaden. De försöker verkligen vara trevliga mot mig men jag orkar inte vara trevlig tillbaka. Under tiden som de har tvättat mitt hår, vaxat mina ben och satt på lösnaglar har jag bara legat still och blundat. I början var det skönt, de skrubbade mina ben och masserade min hårbotten men nu känner jag mig bara öm.
”Kan du räcka mig den där krämen, Cvartia?”
Det är assistenten, som jag tror heter Rida, som fixar mina ben som frågar. Hon talar med pipig, gnällig röst som präglas av huvudstadsdialekten. När hon har smörjt klart mina ben säger hon:
”Nu är vi nästan klara, kan du ställa dig upp?”
Jag öppnar ögonen och reser mig genast upp, jag vill bara få det här överstökat. De ställer mig framför en stor spegel och jag kan inte låta bli att förundras. Mitt vanligtvis så matta ljusbruna hår är glänsande och tjockt och det faller i vackra vågor över mina axlar. Jag studerar min nakna kropp i spegeln, varje litet hårstrå är borta och det ser ut som om min hud skiner. Men de är inte nöjda på långa vägar. I en hel evighet plockar de bort allt vad hårstrån heter från min kropp.
”Så nu tror jag att du är redo för att träffa Trent.”
Jag förväntar mig att de ska gå och hämta denne Trent men de står bara kvar. Det blir en pinsam tystnad och jag får en känsla av att jag borde säga något.
”Ehm, tack.”
Det blir genast fart, kvinnan vars namn jag inte känner till lämnar rummet. Rida skrattar till och både hon och Cvartia rodnar lätt när de inser att de har betett sig konstigt. Cvartia svarar mig:
”Åh det var så lite! Du ser faktiskt ganska vacker ut nu.”
Sedan trippar hon ut ur rummet på sina smala klackar.
”Ja…” Rida följer efter Cvartia ut genom dörren. Jag hinner få en skymt av hennes ansikte, jag kanske bara inbillar mig men jag tycker att jag ser en tår som rinner nerför hennes kind. Hur tolkar man detta? Finns det människor i Huvudstaden som faktiskt bryr sig? Om så lite. En liten gnutta sorg. Rida och de andra skulle faktiskt ha kunnat haft jobb som assistenter i säkert tio år. Tio ungdomar som de har fixat i ordning för döden. Jag avbryts i mina funderingar av att en man kliver in genom dörren. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, om jag ens hade några förväntningar alls. Det första ordet som dyker upp i min hjärna när jag ser på min stylist är falsk.

__________________________________________

Kort igen jag vet... </3

Jättebra!!!

... och jättkort.

Men tack så mycket. Nu ska jag skriva ett längre kapitel ikväll : )

Grymt!