Rollspel, från olika världar

Robin såg skadeglatt på Guy, den idioten trodde att han var smart, fast det var han också. Men endast ibland. Robin vände blicken uppåt till trädet ovanför honom och hans hjärta stannade med ens.
"Marian!"viskade han ilsket och smög fram till trädet så snabbt och ljudlöst som möjligt innan han hasade sig upp och kröp ut på samma kvist som hon. Han kunde inte förstå att hon inte hade lytt honom, IGEN!
HAn lade snabbt en hand om hennes mun och drog den motvilliga flickan ner från trädet och en aning bort ifrån lägret. Han släppte taget om hennes mun och såg in i hennes ilskna ögon.
"Jag sade åt dig att vänta!"snäste han och hon himlade med ögonen.
"Jag klarade mig fint."svarade hon.
"Det var en millimeter ifrån att en kotte hade träffat Guy i huvudet!"

Cassian såg efter Robin och suckade och såg sen på Jezebel och undrade vad de tänkte göra med honom. Han ville bara kasta knivar på de allihop men satt så lugnt han kund elch bara betraktade allt

"Förlåt då, men jag vill hjälpa till."sade Marian tyst och tittade ner i marken. Robin suckade och tittade upp mot himlen.
"Kan du inte för en gångs skulle göra som jag säger?" viskade han allvarligt och Marian gav honom en menande blick. "Följ med då, men du får inte röra dig ur fläcken!"
Robin tog snabbt, utan att tveka, hennes hand och drog henne med sig till platsen där de lämnat Cassian.
"Har det hänt något nytt?"frågade Robin och satte sig på huk bredvid Cassian innan han föste Marian bakom sig utan att släppa hennes hand.

"Hur ska vi få hit de andra då?" frågade Guy
"Enkelt, de kommer märka att Jezebel saknas och de kommer komma och vilja rädda honom, särskilt Cassian" skrattade Alexis elakt "men du behöver väll inte räddas?" frågade han sin son
"nej, varför skulle jag behöva det?" frågade han lite oförstående och var glad att Alexis inte genomskådat honom
"Precis, du behöver inte räddas från något. du har det bra här" sa han lugnt och såg sen allvarligt på Jezebel "Jag vill att du tar Månens plats" sa han
"Så långe jag inte blir ett vanligt spelkort" sa han allvarligt
"Självklart inte, du är döden och kommer förbli det" sa han och log elakt och Jezebel visste att han hade en chans nu när Alexis tror att han kommer beskydda honom

"Jezebel har blivit Alexis livvakt" sa han till Robin och såg på Marian men sa inget "jag hoppas bara han spelar, jag vet inte om han var reda för det här och jag vet inte hur mycket makt Alexis har över honom" sa Cassian oroligt och såg på Jezebel

"Jag är också orolig."viskade Marian. "Vi borde ha väntat ett tag till."
Robin nickade instämmande, han var inte heller riktigt säker på detr här med Jezebel.
"Vet du något som vi kan göra, Cassian? De kommer ju att sitta där tills någon av oss försöker rädda Jezebel."

Cassian funderade en stund "lättast vore om vi kunde få bort Guy från de andra först och sen krok" sa han och såg på Marian "enklaste sätt vorre att Marian visade sig och tog med Guy bort" sa han och Robin tänkte protestera "varför inte? Hon kan ta hand om sig själv och jag lät Jezebel gå in rakt i lejonkulan och det är värden än det vore för Marian" sa Cassian och såg på Robin

"D-du kan inte mena allvar!"sade Robin. "Om Marian visar sig, så kommer Guy att inte släppa blicken från henne och sedan kommer...äsch du förstår inte. Hon kommer inte att kunna komma tillbaka om han får syn på henne. Sedan tillbaka i Nottingham är hon i skottlinjen!"
"Robin, lugna dig. Vi skickar tillbaka Guy innan han får reda på att jag är här med dig."viskade Marian lugnade och lade en hand på hans kind. Han kände hur han slappnade av och ringen som han bar i en kedja brände mot bröstet. Hans hjärna slog 'blackout' och han tog långsamt fram ringen och visade den för henne.
"Vill du gifta dig med mig?"frågade han försiktigt. HAn visste att det var den dummaste idé han någonsin hade fått, åtminstone nu i denna stund.
"Robin, av alla människor på jorden..."började Marian
"Är det ett ja?"avbröt Robin.
"...så är du den enda som skulle fria till mig då vi är i en sån här situation och då vi plötsligt blivit femton."
"Är det ett nej?"frågade Robin förtvivlat och tittade ner i marken. Marian log och tog upp hans haka.
"Ja, jag gifter mig med dig Robin Hood, då vi är tillbaka i Nottingham."svarade hon och tog ringen från hans hand och lade den på sitt finger. "TIllbaka till verkligheten nu."

Cassian såg på Robin
"varför inte? Jag skickade in Jezebel och jag bryr mig väll lika mycket om honom som du bryr dig om Marian men jag var tvungen att låta honom göra det! Jag kan inte beskydda honom hela tiden han måste stå på egna ben, jag kan inte låsa in honom och du måste göra det samma med Marian hon är inte en porslinsdocka" sa han och stirrade sedan på Robin "är det här verkligen rätt tillfälle?" sa han trött

Marian tvekade inte en sekund då hon steg ut ur deras gömställe med ringen på fingret. Fjärilarna flög fortfarande omkring inuti Robins mage och han knuffade till Cassian med ett brett leende.
"M-marian?"stammade Guy fram och snubblade bakåt då han fick syn på henne. Snabbt lade hon ringen i fickan och tittade upp mot Guy. "V-vad gör du här?"
"Jag kom nyss hit, vad gör du här och varför har jag hamnat hit? Vet du varför jag är liten igen?"frågade hon övertygande, hon var verkligen en bra skådespelare!
Alexis och Krok såg misstänksamt på henne, medan Guy mer var förvirrad och även glad.
"Öh...kom med."sade han bara och tog med sig henne in i skogen. Robin följde henne med blicken tills hon och Guy hade försvunnit innan han vände sig till Cassian.
"Nu då?"