Förändrad värld Lupple & Medi

Hon nickade. " Nej inte för fint. " Sa hon allvarligt och instämmande.

Han klädde av sig och steg ned efter henne i vattnet.

"En lättare klänning. Felicia vet vad som ska bäras." Sa han och började tvätta hennes hår.

Hon såg på honom och såg sedan ner i vattnet.

Hon slöt sina ögon och lät honom tvätta håret.

" Varför är du så ledsen?" Sa han ömt.

Han log.
"Och när du kommer hem så ska jag ta hand om dig."

"Jag är inte direkt ledsen. Mer oroad. Varför är jag här? Hur kommer det sig du kan allt?"

Hon fnissade lågt och hummade nöjt. " Och jag om dig." Log hon lyckligt.

Rafael såg på henne och lutade sig bakåt i badkaret. " Jag kan verkligen inte allt. " Sa han ärligt.

"Det blir bra. Du kan ha parfym om du vill." Han drog med handen i hennes hår och log.


"Men mycket. Du kan spela instrument. Skriva vackert och mycket mer."

Hon log stort. " Vill du välja parfym åt mig?" Bad hon hoppfullt.

Han flinade lite och såg på henne. " Du kan också spela instrument och skriva vackert. " Log han varmt.

"Det vill jag gärna. Men vi måste bli ren först." Sa han och skrattade klingande.

"Sant. Men du är mer mystisk. Du har hela mitt liv att läsa..." Rhiannon såg på honom med sina ögon.
"Det ända jag kan ör att fråga vaga frågor och du har chansen att svara eller inte."

Hon såg på honom och hörde hans klingande skratt och blev lite hypnotiserad av honom. Hon hade aldrig hört något så vackert.

Han mötte hennes blick. Så fulla av frågor. Av iver att veta. Det gjorde ont att inte berätta för henne. Men han kunde såklart inte berätta. " Rhiannon även om du tror att jag är mystiskt så är det inte direkt spännade historier om mitt liv. " Log han ärligt.

Han log och lade huvudet på sned. Placerade sina händer om hennes kinder.
"Jag tror jag har något till dig. Låter du mig finna det medan Felicia gör din vacker för en rolig kväll?"

"Men allt är mer spännande än de fyra väggarna ssom bildade mitt liv på kliniken. Du måste förstå att till och med det förbjudna köket lockar mig med fasa." Hon log nu mjukt.
"Att ni bor här är både vackert och väcker fasa i mig."