Rollspel, från olika världar

Jezebel på Robin och skrattade
"Lilla Robin, du behöver inte bli arg på mig! bli inte arg på mig för att du vill beskydda henne" sa han lugnt "jag var inte direkt seriös, men visst om ni nu tänker vara så sura på mig får ni klara er själva" sa han och lämnade argt Robin och gick förbi Cassian och Marian in i skogen

Robin pustade ut och slappnade av så att hans knutna nävar upphörde. Han satte sig ner uppe i ett träd med benen dinglande under sig och studerade Cassian samt Marian. Han undrade över vad de talade om, han hade ju saknat henne. Vad skulle hon säga då han berättade om Christoffer?
Han suckade och tittade upp mot den gråa himlen, det såg ut som om det kunde börja regna ner som helst, kyligt var det också. Kanske han skulle sova inne inatt istället för att frysa uppe i sin bädd?

Cassian såg på Marian som blängde på honom
"han behöver inte tro att jag är något småbarn för det" sa han
"han tro det om alla, jag är äldre om honom och han har alltid behandlat mig som ett barn" flinade han och blev sen allvarlig "ta det inte för seriöst! Han är svår att förstå sig på, men han är lite som ett barn" sa Cassian och såg på Jzebel när han gick förbi
"ett barn?" sa hon offörstående
"du kommer förstå med tiden. Ta bara ite åt dig av det han säger, och prata med Robin, han verkar inte sp glad" skrattade Cassian "jag ska prata med Jezebel" sa han och lämnade Marian som var lite gladare och gick efter Jezebel

Marian kom fram till Robin med bestämda steg och Robin hjälpte upp henne i trädet.
"Verkligen konstigt att du hittade ett träd."log hon och han log tillbaka.
"Ja, man försöker väl sitt bästa."sade han och hon nickade.
"Robin, du måste förstå att jag kan klara mig själv."sade hon allvarligt. Robin nickade.
"Jag vet, men..."
"Inga men, lyssna..."Robin spetsade öronen och bemötte sedan kyssen som Marian gav honom. Han flinade, det var deras sätt att berätta något för varandra.
"Hörde du? Kyssen berättade att du ska lita på mig."sade Marian tyst.
"Det gör jag."svarade Robin och lutade sig sedan mot trästammen. "Men jag är alltid orolig för dig."
"Var inte det."sade Marian och hoppade ner från trädet. "kommer du eller?"

Jezebel såg på Cassian som kom gående och satte sig vid honom
"Ja jag vet jag skulle inte varit elak, bla, bla" sa han trött
"Det är hur du är. en dag kommer du kanske vara trevlig mot alla, men jag kan inte tvinga dig. jag är glad så länge du är trevlig mot mig" sa han och la en arm runt honom och Jezebel log mot
"Ja men du är ju snäll mot mig" sa han leende och de ställde sig sedan upp och de började gå mot slottet och Jezebel undrade vad Cassian menade? kunde man verkligen vara trevliga mot alla?

"Så, har vi någon plan att göra oss av med Alexis och de andra två?"frågade Marian, Robin förstod att Dumbledore hade berättat om det mesta.
"Vi har något påbörjat."svarade han. "Men jag har ingen lust att gå till Jezebel och tala om planen."
"Men kom igen nu Robin, var inte så envis."sade Marian milt och Robin skakade på huvudet.
"Jag gillar honom inte längre, han sårade dig."
"Så gör du också, kommer du ihåg den gången som du hängde upp mig i ett träd?"
"Det var Wills fälla ju!"flinade Robin. "Men jag sa ju att du var vacker."
"Ja och jag sade att du skulle få betala någon gång." svarade Marian och Robin skakade på huvudet. "Jag är femton år igen, jag kan knappt förstå det och du har alldeles för långt hår just nu!"
"Tänker du verkligen prata om det NU?"frågade Robin då de satte sig ner på bryggan vid vattnet.

Cassian log lite roat och strök Jezebel över kinden
"Du är som du är och det är de jag gillar med dig" sa han vänligt och undrade om Jezebel skulle förstå? de gick in i entrehallen och Jezebel styrde stegen mot uggletornet och satte sig sedan ner mitt i rummet och fåglarna landade bredvid honom och Cassian log, synen värmde Cassians hjärta och han undrade om han skulle berätta för Jezebel?

"Menade du det?"frågade plötsligt Marian och Robin tittade frågande på henne.
"Vilket då?"frågade han oförstående.
"Det du sade." svarade hon dröjande och tittade rätt in i hans ögon. "Att du...ja du vet...älskar mig?"
Robin tittade ner i vattnet, generat vände han sig mot henne och nickade.
"Klart det. "svarade han och ryckte på axlarna, han vågade inte titta in henne i ögonen.
"Vi kanske borde leta upp Jezebel och Cassian i alla fall, om vi vill bli av med de vuxna."
hon ställde sig raskt upp och sträckte ut sin hand. Robin tog emot den med en suck.
"Om Jezebel säger något fult om dig så dödar jag honom."mumlade Robin och Marian flinadel.
"Du säger så ja."sade hon till svar.

Jezebel såg på Cassian och rodnade lite utan att veta varför men han sa inget utan satte sig ner på golvet och kliade fågeln som landade på hans axel och undrade hur länge Robin tänkte vara sur på honom? han kunde ju varit riktigt argt på Robin länge för att han slog ner Cassian men han var inte det, för att de var tvugna att sammarbeta, han undrade vad som egentligen skulle hända nu?

Cassian såg att Jezebel rodna men han visste inte om han var själv medveten om det, eller om han tänkte på samma sätt som Cassian. men han älskade verkligen att se Jezebel med djur, det var alltid då han var som gladast och djuren verkade gilla det också. han log mot doktorn men sa inget. han undrade vad Jezebel funderade på