Voldemorts dotter och den flammande bägaren [sv]

Ja men det finns fortfarande anledningar ^^

oki

så gulligt av simon att stanna kvar tills cara hade somnat :')

är det kärlek på gång ?

Ja Simon är gullig ^^

du får se

Här kommer äntligen nästa kapitel jag ber om ursäkt för att det tagit sådan tid

"Dagarna går fort när man är upptagen, det är så sällan jag har tid att sätta mig här och prata med er. Men jag har tid en stund så tryck på knappen"

Det hade gått några dagar sedan Simon besökt mig. Det kändes så konstigt att han inte var på skolan, och jag oroade mig för honom. Men han hade fått mig att må bättre och jag hade tillslut lämnat rummet. Hermione var glad över att jag var tillbaka på lektionerna. Harry var tacksam han med, han ville inte att jag skulle vara sorgsen för att människor trodde att jag lagt hans namn i bägaren. Han försäkrade mig om att han inte trodde på det. Ron hade knappt pratat med mig, han ville inte göra det så länge jag pratade med Harry. De två gick mig på nerverna och jag försökte att undvika att träffa dem mer än nödvändigt. Jag umgicks så mycket jag kunde med Draco och Blaise.
"Cara följer du med oss till Hogsmede i morgon?" frågade Blaise och jag vände mig mot honom. Vi gick ifrån vår lektion i trolldryckskonst och var på väg ut.
"Ja det kan vara skönt att slippa vara mitt i ett bråk hela tiden" sa jag leende och log när jag kom ut.
"Jag känner ingen annan som gillar att vara ute mer än du Cara" skrattade Draco när vi satte oss ner på gräsmattan.
"Hade du suttit inlåst när du var liten hade du med gillat att vara ute" sa jag glatt och Draco ryckte på axlarna. Jag la mig bekvämt på det torra gräset och kände hur solen värmde.
"Varför är hon här?" sa Pansy och rynkade på näsan när hon kom emot oss.
"För att hon blev inbjuden inte du!" sa Blaise och Pansy räckte ut tungan emot Blaise och vände sig emot Draco och sökte stöd hos honom. Draco tittade på henne med förakt i blicken men sa inget.
"Jag tror de vill att du går" sa jag och log varmt emot henne.
"Du hör inte hemma här. Vad är Riddle för familj ens?" fräste Pansy och jag log emot henne.
"Den dagen du får reda på det önskar du att du inte fått reda på det" sa jag enkelt och Pansy skrattade.
"Det är säkert en mugglarfamilj. Du är en smuttskalle. Passa dig Draco du kan bli smittad av något" sa Pansy och jag la en hand på hans arm.
"Låt henne tro vad hon vill det gör mig inget" sa jag och Pansy stirrade på oss innan hon gick därifrån.
"Smuttskalle" ropade hon efter mig och jag höjde ett ögonbryn.
"Hon är sorglig" sa jag och killarna nickade. Jag tittade upp när jag hörde Hermione och Harry prata längre bort.
"Ner med Potter" ropade Draco och jag suckade.
"Ibland undrar jag om jag har kommit till ett dagis" sa jag lågt.
"Sa du något Cara?" frågade Blaise och jag skakade på huvudet och reste mig upp.
"Ses i morgon killar" sa jag och försvann in i slottet. Jag behövde en stund för mig själv. Jag gick upp på mitt rum och satte mig framför skrivbordet för att göra läxor.

Kvällen efter satt jag och värmde mig framför brasan. Det hade börjat regna på väg hem från Hogsmede, men trotts det hade det varit en trevlig dag. Jag hade kunnat glömma allt som hade med turneringen att göra. Jag hade kunnat ta det lugnt och bara ha roligt. Jag stoppade en klubba i munnen som jag köpt tidigare under dagen.
"Stör jag?" frågade en röst bakom mig och jag skakade på huvudet.
"Inte direkt" sa jag och log emot Salazar när han satte sig ner.
"Du ser ut att vara gladare" sa han och jag nickade.
"Tack för att du kontaktade Simon" sa jag och log lite, besöket från både Simon och Remus hade fått mig gladare. Det fanns fortfarande människor där ute som brydde sig om mig, som förstod mig.
"Så du är inte arg?" frågade Salazar och jag skakade på huvudet.
"Varför skulle jag vara arg för att du bryr dig?" sa jag leende och erbjöd honom en klubba men han tackade nej. "Så vad för dig hit? Att jag är gladare det vet du redan"
"Det är svårt att inte uppfatta tavlornas skvaller" skrattade han och jag nickade. "Nej jag kom för att varna dig, eller snarare din vän Potter"
Jag höjde ett ögonbryn i förvåning "Jag trodde inte du brydde dig om Potter?"
"Det gör jag inte, men om han dör så kommer du bli ledsen" sa Salazar och jag log uppskattande.
"Så vad är det du vill varna mig för? Barty? Att han la Harrys namn i bägaren?" frågade jag och Salazar skakade på huvudet.
"Så du vet om honom?" sa Salazar och jag nickade.
"Han avslöjade sig för mig och han är den enda på skolan som skulle kunna göra det. Karkaroff är inte villig nog att göra det, han vill hålla sig borta från Voldemort, jag gjorde det inte och inte Sev. Men Barty har erkänt att han jobbar för min far. Och nej jag tänker inte tala om det för Dumbledore, jag tänker se vart det här leder" sa jag bestämt.
"Även om Harry dör?" frågade Salazar och jag bet mig i läppen.
"Jag vill inte se någon av dem dö" sa jag sorgset och Salazar nickade.
"Jag vet det, det är därför jag tänker tala om för dig att i den första utmaningen skall deltagarna möta drakar" sa Salazar och jag stirrade på honom.
"Drakar? Har de blivit galna?" sa jag pafft och Salazar ryckte på axlarna.
"Turneringen brukar ha de mest glana utmaningar. Jag minns att ett av åren skulle deltagarna knycka hår från en jätte" sa Salazar och jag suckade.
"Världen förlorar förståndet bit för bit. Vet du vad de skall göra med drakarna?" frågade jag och han skakade på huvudet. "Jag är tacksam för att du berättar det här för mig. Jag måste varna Harry"
"Han vet redan, Hagrid tog med honom för att se på drakarna" sa Salazar.
"klart han gjorde" muttrade jag och såg på grundaren. "Men om Harry vet varför berättade du det då för mig?"
"För att du skall kunna hjälpa din vän" sa Salazar och jag nickade tacksamt.
"Bäst jag letar upp honom" sa jag och reste mig upp. Jag kramade om honom och Salazar log.
"Gör inget dumt nu" sa han med en myndig röst och jag skrattade.
"Jag gör inget jag inte klarar av och du vet väll att en Riddle alltid klarar sig" sa jag och lämnade rummet. Jag mötte krockade nästan med Harry i trappan.
"Den första utmaningen är drakar" sa han förfärat och jag såg på honom.
"Jag vet Salazar berättade just" sa jag och tittade upp emot sovsalarna när en dörr öppnades. Jag andades lättat ut när det bara var Hermione.
"Vad sa Hagrid?" frågade Hermione när hon kom ner till oss.
"Jag skall möta drakar" sa Harry förskräckt.
"Vad skall vi göra?" frågade Hermione och jag log mystiskt.
"Vad?" frågade Harry.
"Jag tror att det är dags för ett besök hos min morfar" sa jag och log emot dem båda. Harry och Hermione såg på varandra och sedan på mig. "Ja vem kan hjälpa oss om inte Merlin?"

"Nej nu tänker jag lägga av här. Jag har annat att göra. Ni får nöja er med det här!"

*kash*

Jättesuperawesome

Tack så mycket

Detta är så underbart bra, men jag vågar inte skriva någon längre kommentar eftersom jag alltid råkar radera den med min laptopmus. :c

Jag bara väntar på att Voldy ska komma tillbaka till dig Cara! Vill se hur kemin mellan dem är efter tre år. ^^
Jag gillar Salazar, han är lite som mig i beteendet (iofs så är jag ju en Slytherin, ).

"Ibland undrar jag om jag kommit till ett dagis". I loved that line!

Sen gillar jag hur du får berättelsen att bli så levande, med frasen i början/slutet.

Pansy tror att hon är en smutsskalle!
Pansy skulle bara veta... *evil grin*


Jag kan inte fatta att jag läst igenom om alla Caras år. Första, andra & tredje. Det är helt sjukt. Man märker att du utvecklats i skrivandet också. Inte så konstigt dock.

Vad jobbigt att de försvinner då

haha ja jag längtar så tills Voldy kommer tillbaka
Salazar är underbar ^^

haha jag vill försöka slänga in lite humor i det hela ^^

vad kul att du anser det

haha jag vet xD och jag har min roliga plan för Pansy xD

haha skojar du lr xD den är så kass i början xD det är tur att jag inte gått bakåt i skrivandet xD

Jättebra!!!X100000000000000000000000000

helt underbart att det har kommit mer !

"Den dagen du får reda på det önskar du att du inte fått reda på det"

om Pansy bara visste , hahah xD