Ni som skriver..

Hur man planerar sitt skrivande.....

Är jag den enda som någon blivit i en skrivnings-depression (haha, vad man nu ska kalla det)? Liksom när man i typ hela sitt liv varit säker på att skrivning en grej och det är något man är bättre på, men sedan inser man att man kanske suger och har ingen lust att skriva längre. (hahah xd)
Och vet någon hur man ska komma bort från den i så fall? o.o

Alla som skriver har den känslan. Om man inte har den känslan gör man fel, för då är man antagligen övertygad om att man är en fantastisk författare som aldrig behöver förändras eller förbättras. Vilket såklart är en lögn: alla måste hela tiden bli bättre. Jag kan sätta mycket pengar på att Jo Rowling läser igenom De vises sten och skäms över hur dåligt skrivna vissa delar av den är.

Basically, om du känner dig dålig så är det en bra grej för det innebär att du är villig att bli bättre på att skriva. Och det enda sättet att bli bättre på att skriva är.... att skriva! Massor, hela tiden, i olika genrer och skrivstilar och point of views.

Och tänk på att ens första utkast aldrig är bra. Books don't get written, they get rewritten och you can't edit a blank page är nog de två viktigaste skrivarråden man kan få.

^Ellociraptor: Snälla påminn mig om att gilla det inlägget imorgon. Jättebra inlägg!

Ellociraptor: Säger samma sak som Fellrendión, det där inlägget förtjänar en tumme Om de bara inte tog slut så fort...

Jag har skrivit en del idag, men så fastnade jag. Igen. Kanske för att de följande meningarna jag skriver kommer att ta död på en av mina favoriter, och jag hatar mig själv lite för det..

Så för att komma loss och kunna fortsätta skriva så skulle jag jättegärna vilja läsa lite av det ni skrivit. Kan ni inte visa de senaste tio meningarna ni skrivit i era bokprojekt?

Ingen bok men de 10 senaste meningarna av det skrivna på min fanfiction :3 Är inte någon speciellt erfaren författare men hoppas att det kan vara till hjälp! ^^


"Jag reste mig automatiskt av någon plötslig energikick jag fått men ställde mig bara helt hjärndött i min egen snöängel. Jag lät instinkterna och mina ångestfyllda tankar ta över mina handlingar och utan någon större uppfattning så började jag ta av mig mina kläder. När jag stod huttrande i bara underkläder så såg jag drömskt in bland de täta trädstammarna. Ingen skulle hitta mig, ingen skulle rädda mig. Mitt skinn var avdomnat och likblekt men mina händer knallröda och stickande av kylan. Jag tänkte på Draco. Han skulle vara den sista jag tänkte på. Jag såg honom framför mig med det skimrande ansiktet och de stålgrå ögonen. Jag kände hur rinnande tårar drog ner för mina kinder som brinnande glöd. Mina ben gav vika för min impulsiva tanke och jag satte mig varsamt på huk innan jag la mig i ner i min egen kontur, i min egen snöängel, för att dö."

Fellrendión & the marauder Aww, tack. Känns bra att fler känner igen sig i det där i alla fall!



Kattuggla

Körde själv fast där jag slutade idag. Det är meningen att det ska vara en dramatisk reveal, så jag känner att det borde vara någon sorts break emellan sista repliken och Frejas reaktion på det, men jag började just ett nytt kapitel och det finns ingen annans POV som passar in där, så jag vet inte hur jag ska fortsätta riktigt. Suck...

Kattuggla:
’’Bra. In med er, och gå direkt ner i källaren. Jag kan inte vara med er från början.’’
Vi nickade och hon föste in oss i skolan. Det var då att jag märkte att inga elever var där: de var säkert redan i klassrummen.
’’Vi är sena’’, viskade jag till Louis och han flinade. Men trots det fortsatte vi direkt ner i källaren.

Alissa

Åh. Varför ska det aldrig funka? Det är väl bäst att sluta försöka, Zora går ju ändå inte på sådant… När vi kom ner i källaren kände vi att det stank där nere.

(Idk det kanske inte blev 10 meningar men i alla fall =))

kitto, Ellociraptor och mandragora - Tack så mycket för att ni ville dela med er lite av det ni skriver! Som vanligt tar mina tummar alltid slut alltför fort..

Jag har en fråga som jag skulle vilja ställa till er, allihop..:
Har ni problemet att ni ofta fastnar, för att ni vill att texten ska bli så perfekt som möjligt redan i början? Jag vet mycket väl att man redigerar, ändrar och pusslar om i sitt manus innan man till slut skickar iväg det till förlag (vilket jag ska göra i december) och det jag redan skrivit har jag redan ändrat enormt mycket på - men jag kan ändå inte komma över den där tröskeln att det inte måste vara perfekt redan från början. Och jag fastnar. Jag fastnar hela tiden, och det vill jag inte. Är det någon som har något tips på hur man liksom.. spänner av?