Förändrad värld Lupple & Medi

Hon tog emot skålen och såg på honom.
"Mjölk är väldigt gått.." Sa hon och började att äta. Det var så gott, mycket vitlök och smaken var mild.
"Den här var så god. Har aldrig ätit så här god soppa någonsin."

Han log och hällde upp ett glas mjölk åt henne och serverade det. Han log. "Vad bra. Jag ska hälsa köket det." Log han.

Hon såg på honom och åt med god apptit. Sedan såg hon mot sängen och gick dit. Kröp ner i sängen intill Aurora och snart hade hon även somnat medan ovädret drog igång nu på allvar.


"Så de har pratat?" Theodore talade så tyst och på franska att det knappast skulle höras.
"Vad tror du de har pratat om?"

Han såg hur hon somnade han gick dit och bäddade ned henne varsamt och fyllde på med ved i elden innan han gick till sin bror och såg på honom. "Deras position." Sa han tillbaka lika tyst och på franska. "Vad vet Aurora exakt? Hon är som två olika personer." Mumlade han. "Och Rhiannon avskyr detta." Sa han viskande.

"Jag vet inte hur mycket hon vet." Han såg på dem och vände sig sedan mot sin bror.
"Vad sa du till henne? De är ju blodslavar." Sa han och pekade på dem.

"Ta reda på det då. Hon är farlig tror jag, hennes information kan vara det." Förtydligade han och flinade lite. "Ja men som om jag skulle säga det? Jag sa att de var inneboende och förhoppningsvis skulle bli våra vänner." Sa han. "Hon trodde mig inte riktigt så jag frågade om jag hade varit elak och hon sa nej och så sa jag att jag skulle ta väl hand om henne." Förklarade han och lät samtalet spelas upp i deras huvuden.

"Jag ska göra det." Han såg på de sovande och såg sedan på sin bror.
"Tror de är inte så lättlurade." Han skrattade svagt.
"Men vi behöver sova snart båda två. Kanske nästa vecka?"

Rafael såg på honom och flinade. "Självklart är de inte lättlurade." Viskade han. "De måste ju ha sett igenom deras läkares charader." Sa han och suckade. "Men det är att man ska låta dem känna sig trygga. De tycker om att vi biter dem för att vi har gjort det skönt för dem. Då kommer de acceptera det." Fortsatte han förklara i viskande ton. Sedan suckade han. "Jag vet inte om det är så säkert att sova Theodore." Sa han tyst.

"De såg inte genom kliniken eller läkarens charader." Han såg på honom och nickade.
"De är så villiga om vi är snälla mot dem. Då är de så formbara." Sa han och suckade.
"Men vi kan be tjänarna ta hand om dem. Vi säger att vi är på möte i staden intill."

Han såg på honom, roat. "Tro mig, de vet att allt de sagt inte är sant. Sen kanske de inte kan agera ut det ännu. Typ säga nej men något inom dem vet att de borde kunna säga nej." Sa han tyst. "Rhiannon är inte villig, hon är envis. Aurora är ju världens ängel med dig." Sa han irriterat. "Det skulle kanske gå." Sa han.