100:e mugglis games! (kvartselkuvningen)

Kommer jag vara med i kapitlet? Har ej vart med en :3

Så, här kommer det tillslut Hoppas att ni stod ut med väntan
________________________________________________________________________________________________
Dag 2
kotte7 jäspar trött och ser ner på den sovande YES. Om det inte vore för kedjan som sitter förankrad i bägges fotleder så skulle han förmodligen inte sitta här och titta när han själv inte kan sova. Dagarna på arenan verkar definitivt inte stämma överens med dagarna utanför arenan. Enda sättet att hålla koll på vilken tid på dagen som råder är i princip att känna efter när det händer mest. Det tog trots allt ett bra tag för dem att komma på det men om man tänker efter så är det rätt logiskt. Varför döda massa folk när alla ligger och sover om det enda man vill är att ha tittarsiffror?
YES börjar sakta vrida sig i sömnen och kotte7 börjar hoppas på att hon ska vakna snart. Långsamt slår hon upp ögonen och drar snabbt en hand genom det bruna håret. kotte7 ler.
”God morgon, eller vad det nu är” säger kotte7 lågt. YES ler lite och sträcker på sig. Än så länge så har de funkat ganska bra ihop. Att de är rätt så jämngamla spelar säkert in en hel del men i övrigt så har de mycket gemensamt och där den ena inte räcker till så gör den andra det. Med andra ord så kompletterar de varandra.
”Så vad hittar vi på idag?” frågar YES så fort hon satt sig upp.
”Jag vet inte…” funderar kotte7 till svar. ”Skulle kännas rätt bra att göra oss av med någon idag” säger han elakt och klappar på knivarna han har i bältet. YES himlar med ögonen utan att protestera.

Skuggorna faller över LaylaCatchers ansikte. Trots att det är morgon och solen står ganska högt på himlen så är platsen, på grund av skogen, nära inpå nattsvart.
”LaylaCatcher” säger vassilia tveksamt. LaylaCatcher vänder snabbt på huvudet när hon blir tilltalad.
”Jag vill gärna veta vad som händer med Atlanten” säger vassilia bestämt. ”Kan inte du berätta?” LaylaCatcher skakar på huvudet.
”ingen rolig historia. Hon klarade inte av att hänga på Incendio så hon fick nacken avvriden. Det är allt jag vet” säger hon förklarande och oroväckande lugnt enligt vassilia. Vassilia ryser till av obehag samtidigt som hon nickar förstående. Det finns inte mycket mer att säga om det så kanske är det lika bra att vara tyst.


”Aj!” skriker BlondaHermione när någon eller något plötsligt greppar tag om hennes hår. Hon står som fastfrusen och vågar knappt röra på sig och ännu mindre känna efter vad det är som håller i henne eftersom att denna någon just nu låter väldigt förtjust och smackar med tungan mot gommen. På något konstigt sätt så finner hon det nästan komiskt, tanken att någon skulle vilja äta upp henne har ännu inte slagit henne. Inte på allvar.

Sanna1324567 står just nu bara som förstenad och stirrar upp i lövverken där något som skrämmer henne sitter.
Inte nog med sprickan som de nyss höll på att ramla ner i utan nu ska de riskera livet ännu en gång, eller den här gången är det nog rätt säkert att MINST en av dem kommer få sätta livet till. Sponsorgåvan som hon just fått är inte den heller till någon nytta just nu. Vad ska man med ett tapprör till när en karriärist med 12 i träningspoäng sitter i ett träd över dem?

Matilda Lestrange hajar till med ett ryck när en kanon avfyras. Matbristen har gjort både henne och Zmaragd hungriga. Förvirrat ser Matilda Lestrange ner på sin distriktskamrat för att inse att kanonen inte gällde henne. Solen står nu högt på himlen och båda deras magar kurrar högljutt.
Zmaragd kisar plötsligt mot solen som om hon fått syn på något.
”Matilda Lestrange” säger hon tyst för att inte väcka några falska förhoppningar. ”Är det bara jag eller växer det äpplen där framme?” frågar hon sen med sina djupt gröna ögon lysande av hopp. Matilda Lestrange rycker till vid ordet ”äpplen”. Hela hennes ansikte skiner upp.
”Nej, det är inte bara du” svarar hon snabbt innan Zmaragd börjar springa och med en kedja mellan dem så har inte Matilda Lestrange något annat val än att följa med. Plötsligt tvärstannar Zmaragd framför busken.
”Tänk om de är giftiga” säger hon självsäkert som om hon just fått en snilleblixt. Matilda Lestrange rycker lite på axlarna och plockar en av de stora röda frukterna.
”För att vara helt ärlig, så bryr jag mig inte. Jag kommer dö av hunger om jag inte äter snart och jag dör hellre av lite gift än av hunger” säger hon och tar ett stort bett i äpplet. Zmaragd ler och plockar ett äpple.
”Du har rätt” säger och lyfter upp äpplet för att ta ett bett i det när hon avbryts av ett klirrande ljud följt av en smäll.

Med ett graciöst skutt hoppar Incendio ner från trädet mitt framför näsan på BlondaHermione som nu står och skakar. Incendio ler lite utan att varken se på dem eller släppa taget om BlondaHermiones hår. Det enda hon verkar se just nu är den tandade kniven som ligger i hennes hand.
”Som hand i handsken, eller hur?” frågar hon kallt och ser för första gången upp på BlondaHermiones ansikte. Självklart så syftar hon på kniven i hennes hand som nu ligger emot den skakande BlondaHermiones hals. ’Ett litet hugg så är den första över’ tänker hon och ser bekymrat på sanna1324567 som står vid hennes sida. Hon granskar henne uppifrån och ner samtidigt som hon analyserar sina chanser att springa i kapp henne om hon skulle ta chansen att fly så fort kedjan brister.

Något varmt börjar sakta rinna ner för halsen. Hon sväljer och kniper ihop ögonen så hårt hon bara kan. Nu får hon i alla fall återförenas med sina föräldrar. Hon hör sanna1324567 skrika högt innan det svider till och allt blir svart.
Det klirrar till vid fötterna precis innan en skottsalva avfyras. Hon är fri. BlondaHermiones fotlänk har försvunnit och hon ser för en sekund förvirrat på den innan hon sätter av in i skogen, inte åt det håll där sprickan var utan åt andra hållet. Sanna1324567 är rätt säker på att hon har karriäristen efter sig och hon vet också att hon själv är snabb. Så länge Incendio inte kastar eller skjuter något mot henne så lär det inte vara någon risk.

Zmaragd släpper chockerat ner äpplet på marken. Framför henne ligger Matilda Lestranges kropp. Död. ’Hon slapp i alla fall lida’ tänker hon och ser sorgset ner på hennes kropp som ser lugn och fridfull ut, nästan som om hon sov.

”Så vem tar vi först?” frågar YES kotte7 som om det vore den mest naturliga frågan i världen.
”Vet inte” svarar han med en axelryckning ”Vad sägs om Incendio?” tillägger han och tittar upp från kniven som han just nu håller på att pilla bort bark ifrån eftersom att han har underhållit sig själv med att kasta den i ett träd gång på gång. Blicken han ger YES är trotsig och bestämd. YES skakar leendes på huvudet.
”Så, när ger vi oss av?” frågar hon honom med ett leende på läpparna. Han ser överraskat upp på henne.
”Ehm… Nu?” säger han med ett frågande tonfall.

LaylaCatcher med sin distriktskamrat Claus Ricarstone sitter kvar i sitt gömsle tillsammans med vassilia när Claus Ricarstone plötsligt hör ett vinande ljud. Han vänder sig snabbt om och sekunden därpå kommer en kniv flygande rätt mot honom. I sista sekund så duckar han ner och pustar ut med ett litet nervöst skratt. Han vänder leendes tillbaka och stelnar plötsligt till. Kniven som nätt och jämt missade honom sitter nu djupt begraven i LaylaCatchers panna. Han ser förfärat mellan vassilia och den stora blodpöl som nu breder ut sig över marken. Med ett klirrande ljud löses kedjan som fäst deras fotleder i varandra. Det tar ett par sekunder för honom att tänka klart igen. Så fort det går upp för honom vad som hänt reser han sig upp och tar upp jakten på den som kastat kniven. Tack vare sina långa ben så dröjer det inte allt för länge innan han är i kapp kotte7.

DracoMalfoy1 ler inställsamt mot den några år äldre tjejen med brunt hår framför honom. Han har full koll på vem hon är men han är inte lika säker på att hon ens noterat honom i och med att han inte direkt är den som sticker ut mest. Hon däremot hade en 12:a i träningspoäng vilket skulle kunna säga en hel del om hur hon är. Dessutom har han noterat flera av hennes svagheter och styrkor under träningen just för att han ska ha överläge då de slås ihop till allierade. ATT de ska bli allierade är inte en fundering han haft utan något som han varit säker på från början.
17-åriga Pixi som just nu hänger sin 13-åriga bundsförvant i hälarna trots att han inte tyckte att det här var någon vidare bra idé. På något sätt lyckades DracoMalfoy1 i alla fall övertyga honom om att det här var deras chans. Att han lyckades övertala Pixi var inget som han blev särskilt överraskad av, med andra ord så verkade det som om han var rätt van vid att få sin vilja igenom.

Mörkret föll på den konstgjorda himmelen och ytterligare 4 ansikten visades upp den kvällen samtidigt som Panems nationalsång spelades högt och tydligt över hela arenan. kotte7, BlondaHermione, LaylaCatcher och Matilda Lestrange.

_________________________________________________________________________________________________

Som vanligt skriv gärna vad ni tyckte och om ni hittade något som var konstigt eller så
Hope you enjoyed yhe chapter

I indeed enjoyed this chapter ;D

Super!

Asbra!

jag dog D:
haha xD gör inget gillar hur cool jag var innan vad det gäller äpplena jag liksom bara Eh skitsamma om jag dör
JÄTTEBRA skrivet

Jag sa att du skulle ha med mig. Jag har fortfarande inte varit med

Jätte bra!

Yay, jag var med, inte så mycket, men mitt namn var där , Iallafall AWESOME.