Memories In A Diary [Sv][PG]

Kapitel 14
Would you care to be my valentine?
14 februari 2017

Dave kollade ut genom fönstret på uggletornet och såg hur snön börjat smälta bort nu redan i mitten på februari. Han antog de hade något med klimatförändringarna som det stod så ofta om i The Daily Prophet. Fast Dave hade inget emot det, de var ju inte lika kalt längre och det var bra. Något annat som var bra var att de var Hogsmead utflykt på eftermiddagen och det var pågrund av att de var alla hjärtans dag. Fast något mindre bra var att han var osäker på om det var så smart att gå på date med Ia, med vem skulle han annars gå? Victoire? Det skulle alla bara skratta och håna honom för. Han kunde inte göra det även om han faktiskt ville. Hennes fina röda hår och hennes ögon. Dave drömde sig nästan bort med en bild av Victoire framför ögonen men han ruskade huvudet.
”Nej, skärp dig Dave, hon är Weasley” sa han till sig själv argt och suckade sedan innan han gick mot trappan ner från uggletornet. Han misstänkte att de kunde bli väldigt fel i kväll, men det skulle också kunna funka fin fint. Han kunde ju ändå inte bli tillsammans med Victoire och hon ville säker inte ha honom heller så han tyckte nog det var rimligt att ge Ariana en chans till.

När Dave kommit ner till entréhallen stötte han ihop med Mell, Will och Jennie. Han tyckte fortfarande de var något fel på Jennie men han vågade inte säga de utan hälsade på dem alla tre och Will slog en arm om honom.
”Så, hur hade du tänkt lägga upp dagens träning då kaptenen?” sa han med ett flin.
”Öh, jo som vanligt hade jag tänkt, fast ett kortare pass då det är alla hjärtans dag och de flesta av oss har väl dejter för Hogsmead i kväll” sa Dave och sakade halvt av sig Wills arm.
”Smart… Ja, jag och Mell ska till Hogsmead. Ska du gå med Ariana som vanligt eller?” undrade Will och log smått hånleende. Han visste att Ariana börjat gå Dave på nerverna ibland.
”Ja, jo det blev så” sa Dave bara och skyndade ner till fängelsehålorna för att komma undan. Han tänkte de nästan var underligt att de inte frågade varför han drog sig undan så mycket. Fast de tyckte Dave var skönt så att han slapp konfronteras med det.

Han skyndade vidare in till uppehållsrummet och när han såg att flera tredje och fjärde års elever satt där inne så fortsatte han till sovsalen i stället. Han satte sig i sin egen säng och la av sig skolväskan. Dave drog en hand genom sitt chokladgrodefärgade hår och drog sedan fram sin mormors dagbok. Han ville veta mer nu efter att hans mamma tagit makten.

”22 april 1999
Kära dagbok.
Jag börjar bli orolig för Adrian, orolig för vad Alexis kommer göra med honom när hon får tag på honom. Jag kan inte förstå att mina barn är bittra fiender nu, bara för att Adrian accepterar mugglarfödda trollkarlar och häxor medan Alexis har förklarat krig mot dem och kallar dem smuttskallar. De har hamnat på var sin sida i detta onödiga krig och de gör mig ont. Jag tror inte det är bra för Alexis att vara så fylld av hat när hon är gravid. Ja, kan du tänka dig dagbok, jag ska bli mormor… Jag vet inte om jag ska eller vågar ta kontakt med Amanda även om jag vill, men jag tvivlar på att hon vill höra av mig. Jag får försöka glömma.
/ mormor Clowe”

Dave kände sig nästan varm inombords över att hans mormor på något vis hade verkat stolt över att bli mormor. Fast de hade nog varit bättre för honom om hans mamma inte haft så mycket ondska inom sig både då och sen under hela hans uppväxt. Han tyckte verkligen inte om sin mamma och inte sin pappa heller. Dave stoppade ner dagboken i väskan igen och kollade på klockan. De var dags för nästa lektion i Trolldomskonsts Historia så han reste sig upp och skyndade iväg.

Efter lektionen så skyndade han ner till storasalen för att äta middag. Han blickade i farten mot Gryffindorbordet och fick syn på det röda hårsvallet han ville se, men hon såg inte så glad ut. Dave kände sig nästan illa till mods när han tänkte på att hon kanske inte hade någon dejt till i kväll, men han satte sig vid Slytherinbordet och tog för sig av middagsmaten. När han satt där och åt en kycklingklubba så kom en arm runt honom och en lätt smidig figur satte sig bredvid honom.
”Jag längtar till ikväll gör inte du Dave?”
”Jo, visst” svarade han neutralt utan att titta på henne.
”Vad är det med dig? du verkar så tanksprid” fortsatte hon och Dave kunde känna hennes blickar.
”Det är inget Ia, jag lovar… Jag försöker fokusera inför Qudditchträningen ikväll ” sa Dave i ett försök att bortförklara sin tankspriddhet.
”Okej, då ska jag eh, vara tyst” sa hon bara och började äta hon också. Efter en liten stund kom även Mell och Will till storasalen och satte sig vid dem.
Will log och kollade på Dave.
”Visst blir det bra med träning sen, vi har inte tränat på över en vecka nu” sa Will exalterad.
”Såklart” sa Dave och log lite lätt tillbaka och åt mer kyckling.
”Oh… Jag undrar vad som är så konstigt med Jenny… Hon äter verkligen ingenting…” sa Mell en aning oroligt.
”Ja, det är riktigt märkligt och föresten, vart är hon?” undrade Dave.
”Vet inte… Hon sa hon skulle fixa något och inte var hungrig…” sa Mell och suckade lite.
”Hon har blivit helt annorlunda sedan hon träffade den där Vladimir” sa Will instämmande.
”Ja, det måste vara något konstigt med honom, något som inte stämmer” sa Dave och kliade sig i nacken.
”Vad säger du Will, ska vi gå ner till Qudditcharenan och byta om?” fortsatte Dave.
”Visst visst” sa Will och de två killarna skyndade iväg.

Qudditch träningen blev kortvarig då ingen annan dök upp.
”Jag fattar inte… Varför kommer dem inte… Vi har stått här i en halvtimme och väntat på att dem ska dyka upp” sa Will irriterat.
”Ja, jag förstår det inte heller. Det är väl antagligen för att jag la träningen på alla hjärtans dag… De trodde säkert jag skulle få dem att träna till midnatt som jag gjorde strax innan Halloween” suckade Dave.
”Ja, men de borde väl fattat att du också har ett liv och vill gå på en dejt. Detta är sjukt. Du borde ge dem något straff av något slag…” suckade Will.
”Ja faktiskt… Man behandlar inte ett Qudditchlag på det här sättet. Det gör man bara inte… Det första jag tänker gör är att göra dig till assisterande tränings coach och sen ska jag lägga in fem träningar nästa vecka och veckan där på…” sa Dave och kollade upp på himlen som började mörkna.
”Låter rättvist” sa Will flinade.
”Ja, men sluta le så där fånit och byt om, vi har dejter…” sa Dave och bytte hastigt om till sina vanliga kläder. När Will var klar så gick vännerna tillsammans upp till slottet och ner till Slytherins uppehållsrum.

De gick in i killarnas sovsal och Dave fixade till sig. Han bytte kläder igen och så kammade han till det bruna håret.
”Vad du gör dig till för en tjej du egentligen inte gillar” sa Will och flinade.
”Spelar det någon roll, man borde väl se okej ut när man ska på dejt oavsett vem man ska på dejt med och sen hur vet du att jag inte gillar Ariana?” sa Dave och höjde ett ögonbryn mot sin vän.
”Jag ser det på dig varje gång hon är i närheten av dig… Du gör det här bara för att slippa förnedringen med att inte ha en dejt till alla hjärtans dag” sa Will och kollade tillbaka på Dave.
”Esh” sa Dave bara och rykte på axlarna.
”Sen så vet jag att du gillar någon annan” sa Will och nu flinade han verkligen självsäkert.
”Och vem skulle det vara?” sa Dave med mörkblick.
”Victoire Weasley” sa Will med ett ännu större flin.

Jätte bra! Saknar bara Alexis jätte mycket men tror jag vet förklaringen till allt runt henne lägg ut mer innan jag dör av längtan xD

Haha, skulle älska att höra dina tankar och funderingar över storyn.

---


Kapitel 15
Hello Cousin and Brother, How you’re doing? Up for a secret?
10 mars 2017

Våren hade kommit till Hogwarts, solen var framme längre och all snö var borta. Dave hade försökte att bortse från sina känslor för Victoire och spela med på Arianas. Det var för det bästa även om det inte var vad han ville. Dave hade insätt mer och mer att Will hade rätt. Han gillade inte Ariana och han gillade Victoire mer och mer för varje gång han träffade henne. Han såg hur klockan passerade timme efter timme. Det var 2 på natten, en ny dag och han hade inte lagt sig för att sova. Han kunde inte sova, det gick bara inte just nu. Han drog en suck och sedan en hand igen om håret där han satt i den stora fåtöljen framför brasan i Slytherins sällskapsrum. Han dog fram dagboken han tagit med sig ut dit innan för tröjan. Han började bläddra bland sidorna.

Han visste att han själv var född nu och att morbror hade flytt för sitt liv. Han hade vänt familjen och allt han växt upp med ryggen. Dave hade inte kunnat sluta beundra Adrians mod. De fick honom att känna att han faktiskt hade en förebild. Han hade stått upp för vad han tyckte var rätt och böjde sig inte för någon. Dave kliade sig i pannan, i så fall kunde jag Dave göra likadant. Skulle han våga fråga Victoire på en dejt? Dave bläddrade fram rätt sida i dagboken och började läsa.

”12 augusti 2004
Kära dagbok
Jag tror min stund snart är kommen. Jag har inte tagit mig ur sängen på dagar och hostan blir inte bättre. Klockan är fortfarande tidigt och jag ville skriva ett sista inlägg i min käraste av vänner och ägodelar. Oh, jag hade gärna velat säga ett par ord till Amanda. Jag önskar så jag fått se henne igen innan jag är borta… ”

Dave gjorde en paus och tog ett djupt andetag och kollade igen i dagboken. Det var sista dagbokssidan hon skrivit, men det fanns ett brev som låg bak i pärmen. Han kollade på brevet och bestämde sig för att läsa det sen, nu skulle han ta sig igen om sin mormor sista ord.

”Jag önskar också jag fått se mina barn sams igen och fått se mitt barnbarn Dave växa upp och bli en ståtlig man. Jag hoppas bara han blir dubbelt så mycket man som sin pappa. Andreas är en idiot och jag önskar jag insätt det innan och förhindrat att han gift sig med Alexis, men gjort är gjort. I julas hade jag svårt att tro de Pancy berättat att Andreas utnyttjat henne och att hennes son Scorpius egentligen var Andreas och inte hennes mans, min brorsons. ”

Dave var tvungen att göra ännu en paus. Vad i helvete? Tänkte han. Skulle snorvalpen Scorpius vara hans halvbror? Skulle hans pappa varit otrogen? De förvånade honom egentligen inte, men med Pancy? Han tyckte plötsligt väldigt synd om Pancy. Hon hade alltid varit snäll mot Dave. Han undrade om hans mamma visste och om hans pappa själv visste… De var verkligen sinnesjukt. Dave fortsatte läsa. Han var tvungen att få med de sista ur dagboken.

”Jag vet inte riktigt vad jag ska göra just nu. Skriva ett testamente är korkat, men jag skulle vilja önska en sak och det är att mina älskade barnbarn Dave och Ariana får läsa den här dagboken. Jag visste Adrian skulle lämna något efter sig, jag blev så glad när jag fick brevet lagom till frukost. Tack Lavender!
Adjö!”

Dave fattade ingenting. Hade Adrian dött, hade Adrian fått eller skulle få barn? Han ville vet mer! Sen såg han brevet igen. Kanske, kanske stod en förklaring där. Han hoppades innerligt det. Skulle han inte bara få en halvbror idag utan en kusin också? Dave bestämde sig för att läsa brevet och att han inte skulle säga ett ord till Scorpius, men han skulle själv skicka ett brev till Pancy. Han öppnade brevet och började läsa.

”Kära Mrs Dolder
Jag har både glädjande och sörjande nyheter jag vill dela med mig av. Jag känner att du måste få veta. Jag ska förklara vem jag är först. Jag heter Lavender Brown och har den senaste tiden varit er son Adrian Dolders flickvän. Han var alltid så snäll och omtänksam mot mig, men igår natt kom han aldrig hem och tidigt i morse fick jag beskedet att han blivit hittad av hans systers dödsätare och blivit dödad. De hade från vad jag hört torterat honom och gjort många hemska saker innan de dödade honom. Jag har inte fått se hans kropp vilket jag inte vet om de är bra eller dåligt, men källan är pålitlig. Alla blev så förvånade när Adrian dök upp och ville ha en chans bland oss, men han blev varmt mottagen och alla var rädda för den här dagen. För lite mer än 4 år sedan fick jag och Adrian ett barn, en liten dotter. Hon heter Ariana... ”

Dave fick stanna till i texten. Ariana Brown eller Ariana Dolder? Dave svalde hårt och tänkte efter. Den där kusinen skulle vara ett år yngre än han själv och Adrian hade väl varit Slytherin? Var det möjligt??? Dave fortsatte läsa.

”… , hon är en frisk fläkt och väldigt söt. Jag kände att du skulle veta och Adrian har alltid sagt att han inte ville berätta för er för att om Alexis fick veta så… Ja, du förstod nog resonemanget han hade. Fast nu kände jag att jag ville skriva och berätta för dig. Jag vill inte kräva något av dig, bara att du vet om det.
Hjärtliga hälsningar Lavander och Ariana Brown.”

Dave la minst sagt chockad ner brevet. Han hade en kusin som kunde vara den person han just nu nästan hade ett förhållande med. Hans pappa visade sig vara ett värre svin än Dave trodde och han hade fått en halvlillebror som han inte kunde kalla brorsan. Det var för mycket för en kväll kände Dave och han la ifrån sig både brevet och dagboken när han hörde en dörr öppnas. Han kollade bakåt och såg Ariana komma från flickornas sovsalar.
”Dave du är vaken!” utbrast hon och skyndade snyftande fram till honom.
”Ia, hur är det fatt?” undrade Dave och tog henne i sin famn och höll om henne.
”De var så hemskt, så hemskt” snyftade hon fram.
”Vad var hemskt? Hade du en mardröm?” undrade Dave lågt. Ariana nickade och höll sina armar om Dave hals och tyckte sitt ansikte in mot hans axel.
”Berätta, vad handlade drömmen om?” frågade Dave lugnt. Det var inte läge att fråga Ariana om henne mamma eller pappa för den delen.
”Min pappa” snyftade Ariana fram. Dave svalde och smekte bort lite av hennes tårar.
”Berätta Ia…” Sa Dave lugnt. Han brydde sig om henne på riktigt även om han inte hade några överväldiga känslor för henne. Ariana började lågt berätta om drömmen. Hur hon hade sätt de stora mörka männen i huvor och med masker som kidnappade hennes far. Hon hade sätt om hur han blåslagen och blodig bönat för sitt liv. Hur de hade torterat honom på de mest vidriga sätt att Ariana var rädd att försöka beskriva. Hon såg tillslut livet lämna sin unga faders ögon och hur hon som en liten fyra åring hade skrikigt efter sin far med rädda och tårade ögon . Dave svalde hårt efter hennes snyftande berättelse och hans smekte hennes kind.


”Ariana… Vet du vad din pappa hette i efternamn?” frågade Dave lågt.
”Jag är osäker. Mamma har inte riktigt pratat mycket om honom. Varför undrar du?” tvekade Ariana och torkade några tårar.
”Jo, min mormor skrev en dagbok från hon var i vår ålder tills hon dog och jag har läst den nu, från pärm till pärm. ”Förklarade Dave och tog hennes hand lätt i sin.
”Jaha???”
”Jo, hon hade två barn en dotter som är min mamma och en son som hette Adrian Dolder, men han blev mördad på det sättet du beskriver runt 2004” fortsatte Dave att förklara och bet sig lite i läppen.
”Du menar?” sa Ariana och kollade med stora förvånade ögon på honom.
”Om Adrian är din pappa så är vi kusiner…” sa Dave och tog fram brevet.
”Det här brevet skickade min morbrors flickvän till min mormor när hon fått beskedet om att han var död och det står om deras dotter Ariana…” sa Dave och gav de till Ariana. Ariana tog fram brevet och läste det.
”Mammas handstil” snyftade Ariana fram. Hon nickade till Dave.
”Är vi kusiner då?” undrade hon lågt. Dave nickade mot henne och höll hennes hand hårt.
”Ia, vi är kusiner och det är bäst om vi är väldigt bra vänner och kusiner. Att vi lägger allt det andra bakom oss. Det kommer inte gå, kom igen, vi är kusiner Ia.” sa Dave och var både lättad, men också lite vemodig.
”Du har rätt Dave, jag vet det. Det känns bara lite snopet. Jag hade inte tänkt mig en kusin och inte att det skulle vara du…” sa Ariana lite lågt och lutade sitt huvud mot Daves axel.
”jag vet Ia, det gjorde inte jag heller. Jag visste knappt jag hade en morbror innan jag fick läsa mormors dagbok. Föresten, mormor visste om dig och hon ville att du skulle läsa den också. Som ett arv eller vad man ska kalla det för. Brevet från din mamma låg längstbak” sa Dave och tog fram dagboken och gav den till henne.
”Du kommer häpna när du läser och vi kan prata om det i fall du vill… Jag menar jag har tänk en heldel kring den där boken de senaste 9 månaderna som jag haft den” sa Dave och log.
”9 månader? Tog de så lång tid?”
”Ja, jag hade inte alltid tid och glömde bort i början och sen över jul hade jag lämnat den på skolan, jätte klantigt av mig, men, men…” förklarade Dave och små rykte på axlarna.
”Jo en sak till Ia, den där dagboken är vår hemlighet och ingen annan får veta om den och de finns information där som inte borde komma ut. Jag ska göra lite efterforskning efter jag läst dagboken. Om en Amanda. Du förstår varför när du läser men jag kan berätta vad jag får veta. Det är ju din farmor också” uppmanade Dave.
”Lovar, det är mellan oss. Får jag berätta för mamma?” undrade hon.
”Ja, men ingen fler och du måste se till att ingen fler än hon vet också…” sa Dave med sträng blick.
”Absolut, jag delar allt med mamma” sa Ariana och log gladare. Dave höjde lite generat på ett ögonbryn och harklade sig lite förvånat.
”Allt?” sa han och svalde.
”Oh… Nästan allt dummer”

Timmarna gick och de nu funna kusinerna hade somnat i fåtöljen små pratandes om dagboken och deras nya relation. De hade bestämt att inte gå ut med det helt och öppet att de var kusiner, men inget mer skulle pågå mellan dem. Det var dem överens om. Dave vaknade och väckte Ariana när ett gäng förstaårselever lämnade sina sovsalar för frukosten. De gäspade båda två innan de skyndade upp till frukosten.

Efter första lektionen hade Dave hålltimme och han ville gå ut i solen. Han lyckades blicka in Victoire längre bort i korridoren och log åt synen. Hon var fin där hon stod och pratade med en annan rödhårig Weasley.
”Ursäktar ni mig? Jag vill prata lite med en person. Vi ses på lunchen allesammans” sa Dave och skyndade iväg innan Will, Mell eller Jenny hann reagera. De bara stirrade efter honom.
Dave skyndade fram till Victoire och log lätt.
”Hej Victoire, har du lust att gå på en promenad med mig?” sa Dave smått andfådd. Victoire började fnissa lite åt honom men log hon med.
”Ja, visst Mr Dolohov. Om du ursäktar Dominique. ”sa hon och de sista till killen hon pratade med och hon tog armkrok med Dave så han kunde eskortera bort. Dave log när han gick arm i arm ut genom slottets stora ekdörr och ut i solen.
”Hur kommer det sig att du frågar mig så rakt ut bland folk helt plötsligt? Dominique sprider nog ryktet runt hela Weasley klanen nu ska du veta” sa hon och skrattade lite när de gått en bit ner mot sjön.
”Jag vet och jag har kommit fram till att jag skiter i det. Jag gillar att vara med dig, prata med dig och ja, jag trivs i ditt sällskap och de tänker jag sluta förneka” sa Dave och log. Victoires ansiktet lös mot hans.
”Säkert?”
”Ja… Du mins den dagbok som jag tappade och du gav tillbaka till mig?”
”Ja?”
”Jo, i den så handlar det lite om en kille, snarare min döda morbror du vet. Adrian Dolder? Han stod på sina känslor av vad som är rätt och fel. Jag vill göra som honom och det här, just nu, det känns rätt”. Victoire log mot honom och fångade hans blick.
”Ja, men vi tar det lugnt, inte stressa något, okej?!” sa Victoire och kollade på honom med blygsam blick.
”Ja självklart, om du vill så…” sa han och log. Victoire log glatt igen och ställde sig på tå och kysste Dave lätt.

Åh, så underbart bara älskar Dave Och blev jätte ledsen när jag märkte att kapitlet var slut.

åååh! Meer

awwww!

Verkligen fint att ni gillar det och kommentera, fortsätt gärna göra det


----

Kapitel 16
Spring-fling!
30 april 2017

April sprang i väg fortare än Dave hunnit andas. Han träffades mer och mer med Victoire, men de var inte ett par. Dave kammade håret framför spegeln i sovsalen.
”Vem är de du ska gå med på festen då?” frågade Daves klasskompis James Goldstain som också var i sovsalen och gjorde sig i ordning.
”Det är en överraskning har jag sagt” sa Dave och kollade på honom och sen till Will som satt på sin säng och knöt ett par skor.
”Jag skulle gissa på en riktig seger” sa Will halvmuntert skämtsamt.
”Eh, big deal vem jag går med.” sa Dave och ryckte på axlarna.
”Klart det är, i år är ju du Slytherins stolthet, sen ni vann den där matchen mot Hufflepuff förra veckan måste du ju kunna få vilken tjej du vill. Varför går du inte med Jenny eller Wenndy?” undrade James.
”1, Jenny är förlovad och min kompis. 2, Wenndy är inte riktigt min stil… Fast vem har sagt jag inte ska gå med någon av dem? ” sa Dave och gav dem en menande blick.
”Okej, men de är säkert att jag får gå med Ariana utan att du blir sur va?” frågade James för att vara säker.
”Självklart, min och hennes historia är över. Det är helt lugnt James. Vi är vänner Ia och jag… Jag är glad du går med henne…” sa Dave lugnt.

Drygt en timme senare stod Dave tillsammans med James, Will, Ia och Mell i entréhallen och inväntade Dave dejt. Dave log för sig själv och han hoppades hon skulle komma. Hon hade blivit lite osäker när han frågat, men hon hade ju sagt hon var hedrad och hon skulle gå. Hon hade lovat honom, ja eller i alla fall sagt hon skulle gå. Dave började nästan ge upp hoppet, skulle hon överge honom nu? De som hade fått en så bra start.
”Kommer hon inte? Din dejt? De börjar ju snart” sa Will lite restamt.
”EH, hon kommer… Lugna er, det finns tid och ni får gå i förväg om ni vill…” sa Dave lugnt som om han inte vore orolig alls.
”Hon kommer Dave” sa Ia lugnt och la en hand på hans axel för att han inte skulle tappa hoppet…
”Oh ja, hon kommer” sa Dave och log upp. Han höll ögonen på trappen ner till entréhallen från de övre planen och där kom hon. Daves ögon fastnade direkt på det röda svallande håret, det blyga leendet på hennes läppar och de förväntansfullt lysande ögonen. Dave var trollbunden av henne medan hon gick ner för trappan i en fin brungrön klänning. Dave log och gick henne till mötes. Han lämnade sina vänner bakom sig med gapande munnar.
”Hej, vad vacker du är…” sa Dave lite små blygt och sträckte fram sin arm till henne.
”Tack” sa hon och log mot honom och la sin arm på hans. Dave log och eskorterade henne mot den stora dörren till storasalen som precis öppnades. Dave fick häpna och nästan lite upprörda blickar av sina vänner när han gick förbi dem och tillsammans med många fler gick in i storasalen.

Den storasalen var i vårig glans med tulpaner, blommor och ett fint blått himlavalv till tak. Dave log mot henne och kollade runt i salen som började fyllas av människor.
”De kommer bli en kul kväll, eller vad tror du?” frågade Dave vänligt.
”Jo, det är klart… Fast Dave, jag vet inte om det är en sådan bra idé det här… Jag menar, som dina kompisar såg på oss och som, ja… mina ser på oss just nu” sa hon lågt tillbaka som svar.
”Har vi inte sagt att vi inte skulle bry oss om dem Vic” sa Dave och tog hennes hand.
”Jag vet, men jag har så svårt att låta bli” mumlade hon fram och kollade osäkert på honom. Dave smekte hennes kind.
”Vi tar något att dricka?” frågade han och Victoire nickade till svar.
”Okej sötnos, stanna här så kommer jag tillbaka alldeles strax” sa Dave och skyndade sig bort mot drickbordet. Dave var tacksam över att Victoire sagt ja till att gå med honom på festen när han hällde upp två glas bål till dem. Dave ville vara mer som sin morbror, stå på sig och skita i om andra tyckte de var bra eller dåligt.

Han kollade snabbt runt i rummet och såg hur Ariana skrattade när hon dansade med James en bit bort. Dave var glad för hennes skull och hoppades de skulle ordna sig till någonting bra för dem. Han tog glasen och gick tillbaka till Victoire när han fann henne omringas av hela Slytherins Qudditchlag.
”DU har faan smugit i Dave en jäkla kärleksdryck eller vad tusan har du gjort med honom?” sa Will och lät ganska arg.
”Jag har inte gjort något, jag har bara varit vänlig när vi möts” sa Victoire något nervös.
”Ha, du tror att vi ska tro på det din lilla vessla, erkänn du gett honom en kärleksdryck och få slut på de här svärmerierna…” sa Will fortfarande halvt aggressivt.
”Men jag har inte gjort något,,,” sa hon igen smått bedjande att de skulle låta henne va. Dave såg de och klev in genom ringen av hans vänner till Victoire.
”Låt henne vara grabbar! Det är jag som folk ska vara oroliga i fall jag smugit i henne en kärleksdryck… De är hon som är knäpp som vill umgås med mig, jag känner mig hedrad av hennes sällskap så låt henne vara…” sa Dave surt.
”Här Vic” sa han sen och gav henne ena bålglaset. De andra Slytherin killarna gick undan till sina egna dejter.
”Bry dig inte om dem, de är bara svartsjuka, jag lovar… Skål!” Sa Dave och höjde sitt glas mot henne.
”Okej, Skål då Dave!” sa hon leende och höjde sitt glas tillbaka.
Efter att de druckit upp så tog Dave hennes hand och gick undan en bit.
”Jag vet att tanken på att vi skulle ha ett förhållande just nu är rätt långt borta med tanke på vad alla skulle säga och tycka, även våra familjer… Men jag kan inte hjälpa de Vic, speciellt i kväll… Du har trollbundit mig utan någon kärleksdryck, du är så väldigt söt…” sa han och smekte försiktigt hennes kind.
”Tack Dave… Vi tar de ett steg i taget… Inget vi måste rusa in i. Jag tycker om dig, du är så annorlunda jämfört med många andra killar” sa Victoire och log blygt. Dave böjde sig fram lite och kysste henne mjukt. Victoire besvarade kyssen och log sen lite smått skrattande mot Dave.
”Kom vi dansar” skrattade Dave och drog ut henne på dansgolvet. Dave var ingen stor dansare men de gick och väldigt bra den här kvällen. Himmeltaket mörknade eftersom den gjorde de utanför slottet. Han tyckte de var kul att dansa med Victoire och se hur hennes hår och kjolen på klänningen snurrade i farten. Han kände sig gladare än på länge.

”Victoire…” hördes plötsligt en röst ropa genom folksamlingen. Dave tog hennes hand hårdare och kollade dit han trodde rösten kommit ifrån. De slutade dansa och såg en lång smal kille med rufsigt brunt hår komma emot dem.
”Teddy” viskade Victoire till Dave.
”en vän till familjen…” fortsatte hon.
”Hej Teddy” sa hon när han kom fram till dem.
”vad tror du att du håller på med?”
”Jag dansade precis och hade jätte trevligt med Dave” sa Victoire och Dave hörd hur hon försökte verka stolt och självsäkert när hon egentligen var lite halv skraj.
”Men han har ju för tusan både Dolder och Malfoy blod i ådrorna, tänker du inte med hjärnan Vic?” utbrast Teddy argt och han blängde argt på Dave. Dave harklade sig lite, men lät Victoire köra striden. Dave vänner, även Ariana och James såg och hörde debatten som dragit igång och gick dit. De ställde sig bakom Dave och de bytta lite blickar. Dave log för sig själv, de kanske backade upp relationen ändå.
Bakom Teddy började Weasley/Potter klanen att inställa sig.
”Herregud, kan ni lite låta mitt privatliv göra… Just de, det är privat och vill jag vara med Dave och bort se från hans familjs bakgrund så gör jag de och de ska ni ge blanka tusan i” fräste Victoire surt.
”Men de är ju bittra fiender till vår familj… Pappa och farfar kommer aldrig tillåta detta…” sa Dominique lite spydigt och blängde på Dave.
”Jag bryr mig inte om det… Så länge jag vill umgås med Dave så göra jag det” sa Victoire lika fräsigt. Sen tog hon till Daves förvåning tag i honom och kysste honom djupt och passionerat framför ögonen på allesammans.
”Lämna dem ifred” spottade Will ur sig och blängde mot Teddy. Teddy bara fnös och gick. Vilket ledde till att alla andra gjorde det. Dave och Victoire kysste fortfarande och Ariana fick knacka på Daves axel.
”Ursäkta ni två där, men ni står mitt bland allt folk. OM ni nu MÅSTE hålla på kan ni väl göra det lite diskretare och på tal om vad hon sa om privat… GET A ROOM!” sa Ariana och kollade på sin kusin. Dave nickade tacksamt till henne och han tog Victoires hand.
”Kom…”

De trängde sig till dryckbordet, tog ett nytt glas bål och sen trängde sig dem vidare till dörren.
”Dave, vart ska vi?” undrade hon.
”Oroa dig inte, jag vill visa dig något” sa han och letade sig fram ut i entréhallen och sedan bort till de tomma klassrum som Dave besökt många gånger sedan jul.
”Vad ska vi göra här inne?” undrade hon sen lite förvånat och såg sig omkring.
Dave kysste henne mjukt.
”Jag gillar det här rummet, de är privat och jag har sökt mig hit när jag velat vara ensam med mina tankar…” sa Dave och smekte henne över håret och ner på hennes rygg.
”Okej…” sa hon och fnittrade lite oskyldigt.
”Jag vill inte vara ensam med mina tankar och hemligheter längre. Jag vill dela det med dig…” sa han och såg ner i hennes djupa ögon.
”Verkligen?” undrade hon då lite snabbt. Dave nickade till svara och så kysstes dem kort.
”Okej, vad tänker du på då?” frågade hon medan hon rodnade om kinderna och då Dave smekte henne lätt om midjan.
”Hur fantastisk vacker du är i kväll” sa han och smekte bort lite hår från hennes ansikte. Sen skålade dem och tömde sina glas.
”Eh, så säger du säkert till alla…” mumlade Victoire och rodnade ännu mer. Det var nästan så hon trodde hon skulle brinna upp inombords.
”Nej det gör jag inte… ” försäkrade Dave.
”Jag har en idé, kom!” sa Victoire och tog Daves hand och de lämnade klassrummet.

De skyndade upp för några trappor och hittade en tom, tillgänglig och dunkel vägg. Dave såg skeptiskt på den, vad ville hon säga med detta? Han såg på henne när hon släppte hans hand och började vanka av och an framför väggen. Plötsligt till hans förvåning uppenbarade sig en gammal dörr med runt handtag.
”Vad är det här?” frågade Dave nästan lite förbluffad.
”Vi går in så får du se” sa Victoire och log lite busigt. Dave log tillbaka och öppnade försiktigt dörren och gick in. Han tappade nästan hakan av synen. De var ett sammetsbeklätt rum i mörkrött och grönt. Inrett med en stor mysig soffa och massor av små och stora kuddar och några filtar.
”Vic! Det här rummet är fantastiskt” sa han och vände sig mot henne. Victoire var lite häpen själv att det funkat så bra. Victoire log mot honom och kom fram till honom. Dave la armen om henne och kysste henne mjukt.

du är så sjuktduktig på att skriva, mer!

Ja, du skriver helt fantastiskt!! Snälla söta du lägg ut mer

omg, shiiit vad bra! Väntar på mer!