Era dikter

Jag kan inte sova längre.
Jag ligger vaken, stirrar i taket.
Känner mörkret runt mig.
Ångesten som fyller mitt huvud.
Tankarna, ljuder, synerna.
Jag kan inte få bort dom.
Jag kan inte sova.
Jag kan inte sova..

Ett leende från öra till öra
För att ingen skriken av min sargade själ ska höra

Det känndes som om alla ben i min kropp slets ur.Ja du min vän finns alltid inom mig.Då jag vände mig när vi sprungit över gatan såg jag dig död.Ja du min vän finns alltid inom mig.

i diagongränden så gick harry.
han träffa en husalf vid namn larry.
dom tränade tillsamans på expeliarmus.
men då blev larry påkörd av en bus.
dom sågs senare på sankt mungus sjukhus.
men då brände voldemort ner det och tyckte det var ett roligt bus.

(kan ha stavat sjukhusets namn fel)

Här är mina favoriter av de jag skrivit:

Jag har skrattat i dina armar
och gråtit i din famn.
Trillar du i havet,
skall jag simma dig i land.

Jag gör det inte för att jag borde,
inte för att få tillbaka.
Men om dina vägar är för svåra,
då ska jag göra dem raka.

Du har förstått när mitt hjärta gråter,
även om jag ler.
Så om din himmel faller,
så lovar jag att jag ser.

Nästa:

En oklar hägring i nattens ljus,
En suddig avbildning av lyckans rus.
Även den klaraste färgen blir oändligt grå,
Om den visas när det känns just så.
Men när den färgen är ensligt matt,

Siljan är stilla denna natt.

Nästa:

Höga toppar och djupa dalar,
fullsatta läktare och tomma salar.
Alltid kommer det att vara så,
men det är en hemlighet för vissa få.

Att skugga och hoppas räcker inte till,
inte om det är något man verkligen vill.

Det är enna konstigt att det känns sådär,
det är ännu en sorg som hjärtat bär.

Be och önska i hemlighet,
även för något man redan vet.

Svaret är enkelt, om det vore en fråga.
men det är menat att vara en öppen låga.

Höga toppar och djupa dalar,
fullsatta läktare och tomma salar.
Alltid kommer det att vara så,
men det är en hemlighet för vissa få.

Hoppas ni gillar dem.

buss*

Någon hör
varje dag
varje litet andetag.
Någon ser
alla spår
varje timme
varje år.
Lilla vän
någon finns
någon drömmer
någon minns.
Någon hör
varje dag
varje litet
andetag.

Det är inte jag som har gjort den, men jag bara ÄLSKAR den!!♥

En dikt jag vill dela med mig av... Som jag skrev för snart 1 år sedan. Till mitt ex, som idag är förlovad med en annan snubbe. Gråter varje gång jag läser den... Men jao:

Jag har bett om ursäkt allt för många gånger
Jag lyssnar på Grov Old & Skin, minns du "våra" sånger
Alla de orden jag sätter på pappret handlar ju om dig
Du blev skriven över min själ & det gör ont i hela mig
Tomma löften, tomma ord allt blev ett stort svek
Det fördrevs till mitt vansinne & allt blev en idiotisk lek
Tårarna rinner ner från mina kinder när jag bakåt ser
Tänk att jag hade det bästa, men ändå krävde jag mer
Om jag varit kär, så var den enda i dig
Allt jag vill är att du ska vara med mig
I alla dessa år har jag försökt hitta en som motsvarar dig
Snälla söt, jag sviker dig inte igen, tro mig...

Stjärnorna dansar
När månen stiger
Mörkret omringar
Och vi faller på knä

Månen står ensam
Det enda sällskapet
Är månens egna spegelbild,
där nere i havet

Himlen är kal
Men ler inbjudande med vassa tänder
Stjärnornas dans
Stannar upp

Nu när det endast finns mörker
Och en himmel så tom
Är hoppet bortblåst
Blunda, då syns inte undergången

Jag vill inte stå kvar,
där jag en gång var.
Jag orkar inte se allting med dystra ögon,
även den klaraste morgon.
Kan du få mig att le,
kan du få mig att se?
Se det lilla extra i livet,
innan allt plötsligt är rivet?
Eller är min tid redan väck,
lika mörkt som i en stängd säck?
Jag vill kanske inte veta,
men är det värt att leta?
Är det värdefull tid jag har,
är det ens lönt att jag spar?