Draco memoraid (DM)

Awww Drelli moment❤️❤️❤️ *dööööööööööör* du är såååå bra på att skriva. Längta så till nästa kapitel. Du är på riktigt den bästa jag vet på att skriva!!!

Vad är jag då? Hackad lever?
Skämta! XD

du e oxå bra❤️

Haha, jag skämta bara

ok hahah

as bra skrivet som alltid ser framemot nästa kapitel yey c:

Tack för alla underbara kommentarer ♥ Ni får mig att må bra efter en riktig skitdag, och jag blir så taggad att lägga upp nästa kapitel!! Det gör jag redan ikväll gärna, så kommentera så jag kan lägga upp!! ♥ Haha måste bara säga att sonny sonny love och Annie Lupin är för gulliga. Älskar er lilla diskussion här ;D Hackad lever... haha! Näru Annie, du är min lilla cuppycakeburgare du. Och författare!


Alltså vet du hur mycket jag fangirlar dig???! TYP TOOOOO MUCH!!!!! Som jag skrev innan, du får Theoboy ♥ Jag ska tänka på dig i fortsättningen varje gång jag skriver om honom i PROMISE. Jag kommer på ert bröllop om du kommer på mitt och ♥Dracos♥ Blir så sjukt taggad att skriva när du kommenterar!! TACK ♥3333333333


Wow... Älskling ♥ Jag blir så rörd när du kommenterar. Att du fortfarande läser, "efter så lång tid..." helt otroligt! Tack. Jag tror på mig betydligt mer idag än då, mycket tack vare dig och dina kommentarer. Försvinn aldrig ♥ Tack!


Tack Gik ♥ Gullig du är!


TACK ♥ Blir så himla glad!


Bara att du finns är tillräckligt för mig. Jag blir så himla glad. Tack för att du finns, är min homie och min älskade Trezz. Jag saknar dig och hoppas vi ses i Januari, längtar dit isf ♥ LOVEU ♥


Tack så supermycket fina du! ♥ Tack för att du läser!


Oj! Jag menar verkligen...wow. Oj..OJ!! WOW! Tack!! Va glad jag blev. Verkligen skitglad! Trodde faktiskt inte att du skulle vilja läsa den, i jämförelse med din är den faktiskt inte mycket att ha. Att den är gammal & att jag inte orkat redigera allt gör inte saken bättre... Men så länge någon tycker om den fortsätter jag skriva. Att du gjorde det, gjorde mig väldigt glad! Jag kommer säkert lära mig mycket utav dig. Tack verkligen. Jag bevakar din & det gör jag till slutet! Stort tack igen för grym feedback från en bra författare.


Gulliga Snooky!! Du ska få ett ikväll! Tack!!♥33


DEM orden.... Och jag har äran att få höra dem!!! TUSEN TACK FINA DU ♥ Det betyder så grymt mycket för mig att du väljer att lägga din tid på min ff:n. Ja, det gäller er alla. Jag suger i mig berömmet som en tvättsvamp.. och växer flera decimeter varje gång. Tack!!

Bra att kommentarerna får dig att må bra efter en skit dag! Dåligt att du haft en skitdag, jag är generös nog att jag kan planera mord på den/de personen/personerna om det var någon som gjort något dumt mot dig.
Varför inte chokladburgare? Choklad är faktiskt mycket nyttigare och godare än cupcake Fast du kanske menar en chokladcupcake för det är väldigt nyttigt Haha, jag är nog inte någon lika bra författare som dig men taack!♥♥
O o o o o! Kalla mig Ally för jag kommer antagligen bli lite konstig när man kallar mig Annie xD


Vet du hur mycket jag fangirlar dig? TAAAAAARTYMYYYCKET! JAG VET! THEOOO IT'S MIIIIIINE! YEEES! OFC! Vill absolut inte missa när Draco ler lyckligt och inte hans kyliga och överlägsna leenden! DET KOMMER VARA AWESOME!
Haha, samma är med miiiiig! TACK SJÄLV!♥♥♥♥♥♥♥

OMG SÅ BRA♥♥

Va gulliga ni är allihopa! Jag ska härmed kalla dig Ally, Annie Lupin OmG.. Kan Draco le lyckligt??!
Här kommer iallafall next chapter, hoppas ni ska tycka att det är NÅGORLUNDA okej trots att det som vanligt är en bibel.



Kapitel 11

Två pojkar dök upp bakom oss och gick fram till de två flickorna som satt vid bordet.
En var lång och gänglig med lika lysande rött hår som en av flickorna.
Konstigt, det var den fjärde rödhåriga personen jag sett på mindre än en månads tid;  tänkte jag förvirrat och stirrade på tonåringarna som nu slog sig ner på varsin sida om den brunhåriga och rödhåriga flickan. Den andre pojken var lite kortare och hade väldigt ostyrigt svart hår (som han med en omedveten gest försökte släta till hela tiden) och bakom de runda glasögonen lyste ett par vackra gröna ögon. Den svarthåriga pojken böjde sig fram och viskade något, och dem andra tre lutade sig närmare med huvudena tätt ihop för att kunna höra. 
”Jag fattar inte varför vi ska lägga pengarna på sånt här skräp!” Jag vände mig om mot Draco
som upprört pekade på hyllan bakom oss som innehöll flera dammiga böcker.
”Det är bara smutskallar som köper sådan här skit!” Han vände sig om och tystade tvärt.
Jag öppnade munnen för att fråga varför, men kom inte så långt.
”Pottan och Vesslan!” utropade Draco triumferat och hans ögon smalnade elakt när han riktade sina gråa ögon mot det lilla sällskapet.
”Malfoy”, sa den svarthåriga pojken bistert och stirrade på Draco. ”Vad vill du?”
”Vet ni inte att man inte får ha husdjur här inne? Eller vågar ni inte gå utan er smutskalle till vakthund?”
”Håll käften Malfoy!” Den rödhåriga pojken hade rest sig upp och dragit fram sin trollstav.
”Eller du kanske har kommit för att köpa nya böcker, Vesslan? Men då måste jag nog göra dig besviken, jag tror inte de säljer något under en knuting här…”
En röd ljusblixt ven förbi Dracos öra, och jag lyckades precis knuffa honom åt sidan för nästa ljusblixt som istället träffade en bokhylla vars högra sida sprängdes i flera bitar.
”Ron, låt bli!” Hörde jag en av flickorna förskräckt ropa medan ännu en ljusblixt ven förbi oss och träffade bokhyllan. Panikslaget såg jag mig omkring för att försöka hitta någon som skulle kunna komma till vår hjälp, men inte en enda människa syntes till.
”Ska du bli relegerad Weasley? Då blir väl inte dina föräldrar glada, ytterligare en som inte kan försörja dem…”
”HÅLL TRUTEN MALFOY!” Vrålade den rödhåriga pojken, som tydligen hette Ron vars öron lyste nästan lika ilsket rött som håret.
”Han är inte värd det… Han är inte värd det…” mässade den brunhåriga flickan envetet bredvid honom. ”Snälla Ron…”
”Malfoy Stick härifrån”, sa den svarthåriga pojken. ”Annars…”
”Annars vadå, Potter?” Svarade Draco kallt. ”Ska du förhäxa mig? Så värdelös som du är på att trolla så känner jag mig faktiskt inte särskilt rädd…”
”Draco…” Jag drog lite i honom. ”Öh… Dem är fyra…”, Jag tittade på dem i tur och ordning. Den svarthåriga pojken hade också dragit fram sin trollstav och både han och Ron pekade med stavarna mot Dracos bröst, ”… Och vi är två”
”Och?” Han skrattade. ”Weasley skulle inte kunna förhäxa så mycket som en smutskalle ens, och Potter är inte särskilt mycket bättre, jag skulle faktiskt…”
”För sista gången Malfoy, HÅLL MUNN!” vrålade Ron och viftade med sin trollstav.
”… föredra att bli förhäxad av Granger även om hon är en äcklig ful liten smutsk…”
Ron, eller om det var den andra pojken, hade kastat sig fram mot Draco i blint raseri innan han hann avsluta meningen.
Draco var inte beredd, men det var jag. 
Snabbt slet jag fram min trollstav och vrålade ”Finite Incantateum!”
Förhäxningen stannade upp innan den studsade bort och träffade en stor tung bok med titeln På turer med Troll i sidan. 
Boken föll med en ljudlig duns ner på golvet där den blev liggandes med sidorna ordentligt tillknycklade.
”Harry!” Den brunhåriga flickan slet tag i den svarthåriga pojken och tvingade honom några steg bakåt. 
Harry? En stöt av igen kännelse rusade upp genom magen. Harry Potter?
Harry slet blicken från Draco och riktade istället sina gröna ögon mot mig och jag kände ännu en stöt i magen när jag såg hur den spretiga luggen delade sig och visade ett Blixtformat ärr i pannan.
Hade jag duellerat med Harry Potter? Att jag hade brutit mot en av trolldomsministeriets viktigaste regler; förbudet mot olovlig trolldomsutövning tillsammans med världens mest berömda tonåring, kändes både skrämmande och fascinerande.
”Flytta på dig!” fräste Ron och viftade med sin trollstav.
Jag tittade bakåt på Draco, som stod bakom mig, lutad mot den delen av bokhyllan som fortfarande existerade. ”Jag ska bara förhäxa honom lite, jag svär, han kommer bli mycket sötare när jag är klar med honom…”
”Om du ska förhäxa Draco får du förhäxa mig också”, Sa jag enkelt och mötte Rons blick.
Han stönade tungt. ”Sluta! Du kan inte mena att du… Du försvarar det där lilla krypet!”
”Jo”, svarade jag bestämt. ”Sätt igång, förhäxa mig!”
”Ron…” mumlade flickan igen. ”Du kan inte…”
”Tyst med dig, Hermione!” sa han ilsket. ”Jag förhäxar inte tjejer!” sa han sedan uppgivet vänd mot mig. 
”Då ska du nog inte förhäxa Draco heller”, svarade jag lugnt.
”Harry! Gör någonting!”, utropade Ron frustrerat.
”Ööh…”, sa Harry och skakade på sig. ”Jag tror inte det är någon ide, Ron…”
”Är du hans syster eller någonting? Nej… Det är du alldeles för snygg för…och hans föräldrar är alldeles för snåla för att kunna skaffa mer än ett barn... Vänta lite!”
Rons ögon lystes upp av förståelse. ”Jag har sett dig förut! Du bor hos honom!”
”Blev du avundsjuk nu, Weasley?” frågade Draco släpigt. ”Bor alltså… Mer än vad man kan göra i ditt lilla ruckel… Oj förlåt, Hus menar jag.”
”Tyst Draco!” Jag kastade en ilsken blick på honom. ”Du beter dig ju inte bättre själv!”
”Sådana där behöver man inte betee sig alls emot.” Han fnös.
”Det är bara på Hogwarts ni är Dumbledores gullegrisar, men vänta ni bara, ni ska få se…”
”Kom, vi går” Den rödhåriga flickan hade tagit tag i Rons axel och börjat dra honom mot utgången.
Hermione gjorde samma sak med Harry, som motvilligt följde med henne efter att ha kastat en svart blick på Draco. Efter några steg vände han sig om och tittade mig rakt i ögonen.
Han såg fundersam ut, och jag såg hur han skakade på huvudet innan han slank ut tillsammans med de andra. Dörren pinglade till igen och tre tonåringar till steg in i Butiken, ivrigt pladdrandes på något främmande språk. Då slog det mig att ingen hade reagerat på vår sammandrabbning. Vi var ensamma i butiken som sånär på de tre tonåringarna. När jag sneglade ut genom fönstret fick jag se Madam Malkins stå utanför på andra sidan gatan, ilsket gestikulerande med Mr Butlings, som försökte ta sig in i hennes affär igen. Harry, Ron och de två flickorna passerade dem ivrigt pratandes. Jag kunde svära på att det var oss dem diskuterade.
”Vilka var det där?”
”Hörde du inte det? Sankte Potter och hans Vänner”, sa Draco med spelad vördnadsfull röst.
”Varför hoppade du på dem sådär? Vad har dem gjort dig?” Jag hörde hur ilsken jag lät och såg hur Draco hajade till lite. ”Dem gjorde ingenting, och du… du…”, Jag försökte hitta rätta ordet på engelska, ”… Attackerade dem sådär!” 
”Gjorde Jag?” Draco spärrade upp ögonen och slog ut med händerna. ”Det var ju dem som försökte förhäxa mig!”
”Du retade dem! Du kallade dem…, Jag tänkte efter, …Massa saker! Utan att de gjort någonting mot dig, dem hade inte ens tittat på dig! Du fick syn på dem och...och... Vad skulle du ställa dig där och glo för?”
”Det gjorde jag inte.” sa Draco nöjt. ”Ohyra tittar man inte på, den bekämpar man. Skulle jag stå och stirra på dem där…ush jag skulle ju kunna bli smittad. Fast du kanske hellre vill umgås med dem va? Springa efter Potter som en liten slav…”
”Nej!” sa jag och drog ett häftigt andetag, blundade och öppnade sedan ögonen i ett försök att lugna mig.
”Jag förstår bara inte varför du ger dig på människor som inte gjort dig något alls.”
”För det första, det är inga människor. För det andra, du har ingen aning om dem har gjort mig något eller inte!” Vi mötte varandras blick. Han såg trotsig ut, och jag bet mig i läppen när det föll mig att han hade rätt.  Dem kanske retade honom så fort de fick chansen, vad visste jag?
”Okej”, sa jag ansträngt och borstade av lite damm från klädnaden. ”Strunt i det.” Jag såg mig omkring på de kvaddade hyllorna och böckerna som låg utspridda lite överallt.
Draco fnös. ”Han som äger det här stället är lika sällskapssjuk som en svartalf. Det är väl därför Potters lilla skara håller till här, risken är väl stor att Granger blir retad för sina bävertänder annars…”

Eftersom butiksinnehavaren inte syntes till (vilket var tur eftersom jag hade en känsla av att vi hade haft sönder en hel del) så begav vi oss istället till Bokhandeln på andra
sidan gatan, Flourish & Blotts.  Där inne var det betydligt mera liv och rörelse, och dörrklockan pinglade oavbrutet. Eftersom Draco stötte på några han kände och som jag inte kände en sådan lust att konversera med så låtsades jag få syn på en mycket intressant bok flera hyllor därifrån.
Jag fick lov att pressa mig i sidledes hela vägen för att komma fram och när jag tagit mig så långt in i affären som det var möjligt sjönk jag ner på närmaste stol och drog efter andan.
Sen spärrade jag upp ögonen. Mitt emot mig satt flickan med det puffiga håret som vi stött på inne på Boklund och Aster. 
Hon tittade upp från den stora boken hon hade uppslagen framför sig och jag kunde se en glimt av rädsla tändas i hennes ögon.
”Öh… Hej”, sa jag försiktigt och pillade bort lite osynligt smuts under naglarna. ”Jag skulle just…”
”Åh, ingen fara!” Hon log mot mig. ”Hermione Granger”, Hon sträckte fram sin hand över bordet och jag skakade den.
”Eleonora Jacobsson.”
”Ååh!” Hermione gjorde stora ögon. ”Du är från Sverige, eller hur? Det efternamnet… Min mamma har en väninna därifrån, hon heter samma sak.”
”Jasså, öh…”
”Det är ett väldigt vanligt namn, eller hur?”
”Ja… Ja Jag tror det.”
”Tänkte väl det… Sverige är verkligen ett fint land, vi var där på semester en gång! Till Stockholm… Är du därifrån?”
”Nej.” Jag skakade på huvudet. ”Jag är från en mindre stad, den heter… ”, Jag funderade ett tag på hur man skulle kunna uttala ”Söderfors” på engelska, eftersom dem inte använde Ö, ”Soderfors.”
” Den har jag inte hört talas om, men det är säkert en väldigt fin stad! Säg mig…” Hon lutade sig närmare och spände sina mörka ögon i mig, ”Varför är du tillsammans med Malfoy?”
”Åh”, sa jag trevande, ” Alltså… Min mamma är sjuk…Hm….Och jag bor hos honom så länge.”
”Din stackare!” Hon gav mig en medlidsam blick. ”Det har väl inte varit särskilt lätt, eller hur?”
”Nej”, svarade jag sanningsenligt. ”Verkligen inte.”
Hermione la huvudet på sned. Jag tyckte att hon var väldigt söt, och hennes tänder var inte så mycket större än mina egna.
”Du ska börja på Hogwarts, eller hur?”
”Ja… Är det en bra skola?” frågade jag försiktigt med en lätt klump av oro i bröstet.
”Oh ja!” svarade hon och log strålande mot mig. ”Det finns nog ingen bättre… Vi har faktiskt jättebra lärare, och Dumbledore är en otrolig rektor! Och lektionerna är fruktansvärt intressanta!”
”Så… Så bra… Men Draco sa…”
”Draco!” Hermione viftade avfärdande med handen medan hon stoppade ner boken i väskan.
”Han säger så mycket, lyssna inte på allting!”
”Känner du honom?”
”Känner?” Hon stannade till och rynkade pannan, ”Ja det kan man väl säga att jag gör.” 
Hon fortsatte pressa ner den stora boken i väskan. ”Vi har gått på samma skola i fem år.”
”Vilket Elevhem tillhör du?” frågade jag ivrigt, ”Slytherin?”
”Nej!” Hermione såg förskräckt ut. ”Nej verkligen inte. Gryffindor. Nu kommer Harry… och Ron…” Hon slängde väskan över axeln, ”Hoppas vi ses snart… Och ta väl hand om dig!” Hon gav mig ännu ett strålande leende innan hon störtade ut ur butiken med håret som en stor fana efter sig.