Astrid och Blodtjuven

Å, vad spännande!!

Jag försöker verkligen att inte uppdatera för ofta, men å andra sidan tycker jag att det är alldeles för kul att uppdatera. Så jag uppdaterar

Kap. 11
En vampyrs bekännelser

”Och exakt vad gjorde du i korridoren vid denna tidpunkt?”
Astrid suckade. Det här var fjärde gången hon fick den frågan.
”Det gjorde jag inte. Jag drömde att jag var där. Och sedan när jag vaknade hörde jag ett rop på hjälp.”
”I ditt… huvud?”
”Ja.”
”Och du skulle alltså ha upptäckt någon hemlig form av legilimering – i sömnen? Bättre legilimantiker än du har försökt nå en djupare sammankoppling. Och du menar att du gjorde det utan att ens försöka?”
”Jag vet inte – men jag vet vad som hände. Och jag kände hur rädd han var. Det började ju i drömmen – kanske det-”
”Högst tveksamt, fröken Prince.”
Hon rös. Snape hade gått över till efternamn.

Han skakade besviket på huvudet.
”Nå, om det är den förklaring du vill vidhålla så…”
Snape vände sig mot de samlade lärarna.
”Jag känner inte av att hon ljuger, men hon har tränats i avancerad ocklumenering, och det är inte omöjligt att hon skulle lura mig. Om en vecka bör vi ha veritaserum redo, men till dess bör vi nog, hur orimligt det än låter, i alla fall vara öppna för möjligheten att hon talar sanning. Även om jag vidhåller att det vore mycket underligt.”

Dumbledore nickade.
”Tack så mycket, Severus. Och tack för ditt samarbete, Astrid.”
Han log ett vänligt leende.
”Då kanske vi kan gå vidare till nästa fråga?”
Snapes syrliga röst penetrerade lugnet i rummet.
”Och hur vill du formulera den, Severus?” Dumbledores lugna röst stod i stark kontrast mot Snapes anklagande ton.

”Varför släppte vi in en vampyr på Hogwarts?”
”Det är inte-”
McGonagalls upprörda röst började genast protestera.
”Seså, Minerva,” sade Dumbledore med sin lugna röst. ”Severus misstankar är inte helt oförståeliga. Det tycks onekligen röra sig om ett vampyrbett, och vi har trots allt en vampyr som lärare i år.”
Astrid frös ögonblickligen och försökte göra sig så liten som möjligt.
”Men jag kan garantera att Ciaran inte var involverad. Han har inte druckit människoblod sedan långt innan du var född, Severus, och har bevisat sitt värde flera gånger under kriget mot Voldemort.”
”Mer än vissa andra-” började McGonagall spydigt att inflika.
”Nå, jag föreslår att vi låter fröken Prince återgå till sin sömn och kallar in professor Darafuil på en utfrågning. Jag är som sagt övertygad om hans oskuld, men han kan säkerligen bidra med intressanta perspektiv, och jag tror inte att vi vill involvera elever i denna utredning. Oavsett hur värdefulla de varit vid tidigare incidenter,” tillade Dumbledore med en blinkning mot Astrid.

Astrid rörde sig långsamt och fundersamt tillbaka till uppehållsrummet. Hennes misstanke om att professor Darafuil var vampyr hade precis bekräftats – men varför ville Dumbledore så gärna försvara honom? Vad hade de för relation? Varför hade han ens anställt honom om han kände till det?

Med tankarna farande som ett virrvarr i huvudet kom hon in till uppehållsrummet ett par timmar innan soluppgången. Hon borde försöka sova, men visste att det inte var någonting värt att försöka. Hon satte sig istället i det dunkelt upplysta rummet med en bok om vampyrer.

Om inte annat var det nyttig allmänbildning.

Suuuuperbra skrivet!!! Kan knappt vänta tills nästa kapitel kommer ut!

Awezom!

TARTYAWESOME!

Fantastiskt!

AMAZHANG!!♥♥♥♥

Jättebra!!!!

Sjukt bra

Utmärkt!!!