The Story

Kapitel 2
---------------------------------------------------------------------------------
Melody såg in i ett par svarta ögon som strålade av ilska. Ögonen tillhörde en tjej som såg ut att bara vara något år äldre än Melody. När Melody såg förbi tjejen såg hon fem andra kvinnor och män. I väldigt olika åldrar. Den äldsta, en man, såg ut att vara runt trettio fyrtio år, medan den yngsta såg ut att vara lika gammal som den som höll Melody i armen. De var ganska lika faktiskt.
"Ursäkta?" Melody försökte rycka sig loss men greppet om hennes arm hårdnade bara, "Vad vill du? Släpp mig!"
Tjejen skrattade och släppte inte taget om Melodys arm.
"Du ska följa med oss tror jag, Juliette" en känsla långt bak i huvudet på Melody sa att namnet Juliette var bekant, men hon skakade snabbt bort känslan som ersattes av rädsla och förvåning. Vem var den här tjejen och hennes märkliga gäng?
Vad ville de henne?
Melody försökte skaka sig loss men lyckades inte.
"Du måste tatt fel tjej, jag heter Melody, gå och grip tag i din Juliette om du så måste!"
Tjejen såg för ett ögon blick förvånad ut, men den det försvann lika fort som det kommit.
"Juliette eller inte så följer du med mig!" tjejen började dra iMelody och hon var förvånansvärt stark.
Melody försökte käpma emot men det gick inte hon satt fast i ett järngräpp.
Till slut börjae hon skrika på hjälp från de andra besökarna på NK, flera stycken såg förskräckt på vad som hända medan flera andra sprang fram för att hjälpa Melody.
En man i trettio års åldern och hans femtonårige son försökte stoppa flickan och hennes vänner. En annan äldre kvinna försökte häftigt prata med tjejen och fråga vad hon höll på med. Men Melodys förövare bara suckade och pekade lite grann med lillfingret mot kvinnan och männen.
"Ni märker ingenting av det här, ni var bara ute på en lugn shoppingrunda och inget konstigt hände, gå nu bara iväg och tänk inte mer på det här"
Melody blev skräckslagen. Kvinnan och åskådarna tystnade tvärt, fick något drömskt i blicken och gick därifrån. Ingen av de såg på Melody eller kvinnan ens. Det var som om de inte existerade.
Men en liten gnista hopp tändes inom Melody när hon upptäckte att de två männen inte lämnat henne ensam. Den yngre kämpade fortfarande med att få loss Melody ur tjejens grepp medan den äldre nu stod rakryggad och såg med en hatisk blick på tjejen.
Flickan märkte genast att två personer inte lydigt hennes order. Hon vände sig om.
"Nämen ser man på! Är det inte Jonathan Chase med avkomma? Det var länge sedan!"
"Vad har du i kikarn den här gången Alice? Släpp flickan! Annars kan jag lova dig att du kommer ångra det här!"
Melody rynkade pannan. Kände de här personerna varandra?
Den så kallade Alice skrattade.
"Hahahahaha! Tror du jag är så dum att jag blir rädd för dina tomma hotelser? Den här flickan tillhör Sydsidan! Och har alltid gjort!"
Melody förstod ingenting. Sydsidan? Vadå tillhörde? Melody var hennes egen!
"Tvinga mig inte Alice...."
Alice skrattade igen.
"Tvinga inte mig Jonathan!" Alice knäppte med fingrarna och genastrusade fyra av hennes hejdukar emot den så kallade Jonathan för att attackera honom.
Två av de sjönk ihop skrikande på marken innan de ens nått fram till honom, den tredje skulle precis mannen i ansiktet när han stelnade till, skrek och sjönk ihop på marken. Den fjärde lyckades knäa mannen i magen och slå honom i nacken när han vek sig dubbel av smärtan. Men kvinnan var inte så snabb på att reagera och kved till är Jonathan tog tag och vred om hennes handled.
Snart började en vildsint boxning/karate fight mitt inne i NK's lokaler. Men till Melodys förvåning kom ingen i personalen eller bland kunderna för att avbryta eller hjälpa till i slagsmålet. Det var som om de inte kunde se eller höra vad som hände.
Alice suckade och prutade med munnen.
"Lyn, gå tillbaka och förbered generalysitiatorn, det här kan ta några minuter"
Den yngre tjejen, som tydligen hette Lyn nickade.
"Ska bli syster" hon vände sig om och började gå därifrån.
"Aha! Så de var systrar! Inte undra på att de var så lika!" tänkte Melody.
Till sist tappade Alice tålamodet. Hon snörpte på munnen och började gå därifrån med Melody i släptåg.
Pojken försökte förtvivlat hjälpa Melody ur Alice grepp men lyckades inte.
"Men ge dig!" skrek Alice åt pojken och höjde lillfingret mot honom.
"STOPP!" Alice blev avbruten innan hon hann göra någonting.
Jonathan, blodig och full av blå märken hade till slut slagit och såg nu rakt in i Alice svarta ögon.
Melody betraktade hans koboltblå pupiller. Hon kunde svära på att de varit gröna innan!
Alice öppnade munnen för att säga något men gav till ett litet pip och släppte taget om Melody.
Melody kastade sig undan från Alice och ställde sig bakom pojken.
"Du låter min son, min älskade Alex vara ifred!!" skrek Jonathan åt Alice.
Alice såg smärtsamt på sin hand och över arm. Melody såg det också. Samma hand som Alice förut hållt Melody i bubblade nu som om blodet kokade i ådrorna på henne.
Alice svettades så att det rann längs hela hennes ansikte hon skrek av förtvivlan och smärta.
Melody sneglade på Jonathan. Hon kunde tydligt se att det smärtade även honom att utföra.....vad det nu var han gjorde.
Jonathan såg på sin son, som uppenbarligen hette Alex.
"För henne bort härifrån, jag vet inte hur länge jag kan hålla kvar henne"
Alex såg allvarligt på sin far.
"Ska bli"
Sedan tog han tag om Melodys handled kramade den hårt.....
Och så blev allt svart.

NÄ NU DÖR JAG!

SånehsjjdösbdvdnkslsskvdbdbndllslslslnszbBRA KAPITEL!

Hahahaha!
xD xD xD

jo så kan man ju också tycka/tänka.....

hHahahaha

Tack ♥

Braaaaa!

Tack ♥

Super bra!

Super!

Tack!

♥

Är det försent att göra en mall?

Här är min i alla fall:

Namn: Gwen London
Ålder: 14
Kön: tjej
Familj : Mamma, Pappa och syster.
Bakgrund: Kommer från Perth i Australien.....
Personligheter: Envis, blyg, annorlunda.
Utseende: Kort, mörkbrunt hår, lång.
Krafter : Flytta saker med hjälp av tanke........
Gillar: När folk är snälla, att springa, äta choklad.
Ogillar: när folk är dumma, att bli tvingad till saker.
Svagheter : har svårt göra något när någon annan säger att hon ska, Blind på ena ögat.
Styrka/Styrkor : Bra självförtroende, positiv till det mesta.
Övrigt: ehum....

Alicha black - Absolut inte! Man kommer kunna göra mallar ganska så länge till. Har tyvärr inga tummar kvar idag, men lovar dig en imorgon