Döda eller bli dödad [DOKUSÅPA]

Så amazing! ♥

Tack! ^-^
Woops! Ändrade!

Superbra♥
Älskar sättet du skriver på, man vill bara fortsätta läsa.

Omg super ju!! *-* ♥
Längtar tills Tess kommer in bilden cx

Aaaaah min tvillingar är med!! *dör av happiness* Varför skriver du sååå braaaa?? ♥

Also, jag vill nästan typ be om ursäkt till Jack å mina karaktärer vägnar, haha xD

Mhm >:|
Precis

DAG 1 - EPISOD 4
(cirka 07:00 – 07:40)

Austin
Austin sitter på knä uppe på hustaket med ett äpple i mungipan som han smaskar i sig. Han ler obehagligt när han ser en ung kvinna gå från ängen uppe på kullen ner mot byn, mot hans håll. Hon har långt svart hår, dyra märkeskläder, blek hy och hennes ryggsäck är hon för fin för att bära på ryggen utan håller den bara i handen, utsträckt från kroppen som om den vore stinkande smutstvätt. Kvinnan ger ett divigt intryck av sig. Den här tänker han inte skjuta, tänker han och tittar ner mot slangbellan han har utstickande från ena byxfickan.
”Men tjena bruden!” utbrister han glatt, när hon kommer inom hörhåll. ”Vad sysslar du med”? svarar hon spydigt. Austin spottar ut en kärna som han måste fått i sig, och svarar, ”Äter, vad ser det ut som”? Han smaskar vidare och betraktar omgivningen.
”Är det du som kidnappade mig, för jag går inte på det här skämtet. Ingen är väl så dum att den tänker döda någon för att något fyllo satt obekväma halsband på en. Jag föredrar glammigare smycken”, säger hon och pekar äcklat på sin hals. ”Bara ta av den nu”, säger hon.
”Ser du vad det här är”, säger han bara lugnt och pekar på sin egen hals. ”Du är inte ensam i det här, gumman.” Austin börjar faktiskt bli lite irriterad.
”Hallå där! Vet du inte vem jag är”? säger hon förolämpat. Han mumlar något ohörbart och hon låter tuppen inom henne gala för fullt. ”Shayla Cannell, den snygg…”
”Vad kul att träffas”, säger han i sarkastisk ton, ”mitt namn är Austin Gills”, säger han ointresserat.
”Vi har inte tid för det här. Vill du ingå i en pakt och försöka överleva det här, eller ska du börja babbla om att du är någon wannnabe-kändis, för jag bryr mig inte. Jag kunde inte bry mig mindre”, säger han lugnt, och flinar så att tanden med en avsaknad flisa sticker ut.
Shayla är inte övertygad men har ingen lust att vara ensam (hon har redan kollat sin mobil men har ingen täckning). Shayla står med armarna i kors och tittar upp, och sedan hoppar Austin ner. ”Vad fick du med dig”? frågar han. ”En kruka. Vill du plantera någonting? Ha. Ha. Ha. Skratta du bara”, säger hon stört. Austin börjar gapskratta, bara för att retas.
Shayla och Austin går in i huset som han suttit på, och funderar över vad de ska göra. Det finns ett vardagsrum, ett kök, ett badrum och ett sovrum – allt är mycket litet. Huset är i alla fall på insidan i ett acceptabelt skick för att verka lämnats obebott i minst 20 år. Persiennerna är fördragna och lamporna är släckta. Men det är förståeligt, elen måste tagit slut för mycket längesen. Den familj som kan tänkas ha bott här, har fortfarande kvar sina foton på väggarna. När de går in i vardagsrummet tittar de närmare på fotografierna. Det ut som om de levt på 60-70-talet.
”Så märkligt”, mumlar Shayla, ”men så intressant! När vi kommer härifrån kommer jag inte bara vara mer erfaren som skådespelare, utan jag kommer också kunna skriva mitt eget manus. Kan du tänka dig hur det kommer se ut när affischerna står upptejpade överallt och när teatern fylls av folk? ”
DEN ÖVERGIVNA ÖN, OCH HUR JAG UMGICKS MED EN BONDE HELA DAGEN - SKRIVEN AV SHAYLA CANNEL
”Åh, så fantastiskt det kommer bli. Kanske det till och med skulle kunna bli en självbiografi? ”
Austin lyssnar inte på henne utan fortsätter bara granska bilderna. En mamma med runda glasögon håller sin man i handen, som rufsar till deras sons (som de antar att det är) hår. Alla ler vänligt. ”Det får mig bara att undra lite… hur kan alla ha försvunnit…” tänker han. Alla såg så glada ut på bilderna, och en annan av bilderna föreställer husen.
Huset där de är i nu, hade en ren vit färg och runt det var gräset kortklippt och välskött, med färgglada blommor omkring. Nu däremot är huset omgivet av höggräs och nässlor och är grått och ser fallfärdigt ut från utsidan. Golvet knakar när de går och det känns lite spöklikt.
Shayla slår sig ner i soffan med en duns. Det är en gammal lädersoffa som man snabbt sjunker ner i. Hon vänder huvudet framåt. Det känns sorgligt att se att familjen som bodde där innan bara hade en tjockteve. Austin går ut ur rummet och kollar in resten av huset.
När Shayla blir ensam blir hon uttråkad och börjar rota i en låda på golvet efter kasetter. Alla har bara konstiga bokstavskombinationer och hon förstår inte vad något innebär. Hon plockar en på måfå och sätter in en i VHS:en. Hennes familj hade en apparat som den förut så hon vet hur den fungerar. Men när hon började tjäna pengar på sitt yrke, slängde de bort den och ersatte den mot något mer modernt. Det känns lite som om hennes pappa bara försöker leva på hennes bekostnad. Han har alltid stöttat henne i vått och torrt men hon undrar om inte någon skulle kunna gilla henne ändå – för den hon är. Det är som om hon bara är en vandrande inkomstkälla i hans ögon. Men strunt samma! Det är bara fattiga som har sådana problem, och det är hon ju inte! Hon är rik och bekymmerslös, så är det bara. Hon sätter in kontakten i eluttaget och startar filmen. Först surrar teveskärmen bara och ett ”myrornas krig” dyker upp på skärmen; vita och svarta prickar slåss om vem som syns mest. Sen blir allt svart – och en blå himmel dyker upp. Filmen är något slags B-film. Det är mycket dålig kvalité, tycker hon.
”Shayla!” ropar Austin inifrån sovrummet. ”Ja!” svarar Shayla.
”Kan du komma hit en stund? Jag tror jag hittade något!”
Shayla drar en djup suck och går iväg.
”Hur fick du igång elen förresten”? frågar han förvånat när hon kommer in. Shayla bara rycker på axlarna. ”Venne.” Just när hon gått börjar skrämmande saker att hända. Filmen filmar en strand, och på stranden springer de tre medlemmarna av den lilla familjen. Om man bara hade varit lite uppmärksam hade man säkert kunna se de blänkande saker som låg som ormar runt deras halsar.

---39 spelare kvar---

Jippie! Ett nytt kapitel och inte bara det, ett jättebra kapitel också

Oh my god vad spännande!! *-*

Bugar och tackar er alla. Ni gör mig så glad!
♥