Men jag älskar ju dig! (L/J) (SV)

Ganska kort men hoppas ni gillar den

Kapitel 19

(Lily)
Julafton fortsatte i god stämning i gryffindortornet. Sirius och James hade hämtat mat från köket så att de slapp äta den enligt Sirius ”otroligt pinsamma jul lunchen” med lärarna och alla slytherin eleverna. De hade suttit hela dagen och testat sina nya presenter och nu satt de och spelade presenten till Lily från hennes mamma – mugglar spelet Yatzy.
”Men det är fusk!” skrek Sirius när James fick sin tredje Yatzy på rad.
”Det är det fina med Yatzy- man kan inte fuska!” sa Lily och lutade sig mot James bröstkorg, återigen hade han lagt sin arm över hennes axlar.
”Mugglarna som kom på det visste inte om att man kunde trolla…” muttrade Sirius surt.
”Någon är en dålig förlorare…” sa James och sneglade mot Sirius halvkryssade protokoll.
”Men man behöver ju inga skills över huvud taget! Det går ju bara på tur!” sa han nu ännu surare än förut.
”Kom igen Sirius, det är kul!” sa Lily och skrattade när Sirius blängde på henne. Det var droppen för Sirius som surt reste sig och gick upp mot deras sovsal.
”Men Sirius! Det är bara ett spel!” skrattade James efter honom. Sirius tittade ut från ett av fönsterna i trappan och gav dem fingret. Detta gjorde bara att James och Lily skrattade ännu mer. Sirius fortsatte upp för trappan och snart hörde de dörren smällas igen. Lily suckade.
”Låt alltid Sirius vinna…” viskade James i hennes öra. Lily fnissade och kände en rysning sprida sig längs hennes ryggrad.
”Jag ska komma ihåg det…” viskade hon och nu var hennes läppar farligt nära James. Eller? Var det verkligen så farligt? Han var söt, snäll och hon hade redan konstaterat att hon gillade honom… Nu kunde hon känna hans andedräkt på hennes läppar.

(James)
Lilys andetag blev snabbare och James la sina händer på hennes höfter och hon vände sig helt mot honom. Hon tittade in i hans ögon med sina smaragdgröna och James tittade tillbaka. Hon var så vacker och hur länge hade han inte väntat på det här? James lutade sig framåt men väntade på att hon också skulle göra det. Hon såg ut att tveka ett ögonblick men sen fick hennes ögon en varm känsla och hon lutade sig framåt och kysste honom.
Hallon! Lilys läppar smakade hallon. En kyss! I nästan tre år hade han drömt om detta men nu när det hände var det inte som i någon av hans drömmar, det var bättre!

(Lily)
James Potter! Hon kysste verkligen James Potter! Killen hon hatat i sex år kysste hon nu i deras uppehållsrum! Hans mjuka läppar kändes bra mot hennes och hon ville inte avsluta kyssen äns för att hämta andan.
Hon la armarna runt hans hals och trasslade in fingrarna i hans mörka hår, han besvarade gesten genom att lägga ena armen på hennes rygg och med den andra sänkte ner dem båda så att de nu låg på golvet. Lily försökte fokusera på kyssen men började plötsligt fnissa. James drog sig ur kyssen men höll fortfarande sitt ansikte nära henne och log sitt sneda leende som Lily börjat älska, hennes leende!
”Vad?” viskade han mot hennes läppar.
”Inget.” svarade hon och log. ”Jag… Jag kan inte fatta att jag brukade hata dig!” Lily började skratta igen. James la sig ner bredvid henne.
”Jag sa ju att du skulle gilla mig någon dag!” viskade han och lät ena handen stryka hennes hår.
”Vem hade kunnat tro detta?” viskade Lily tillbaka.
”Utom jag?” frågade James leende. ”Ingen!”
Lily rullade över på ena sidan och kysste honom igen.

(Sirius)
Sirius stod i ett av fönstren och tittade på sina två vänner. Äntligen! Han log lite för sig själv, två och ett halvt år! Och dem som trodde att jag drog för att jag var dålig förlorare! JAG förlorar aldrig! Sirius drog sig tyst tillbaka in i sovsalen och la sig i sin säng med sina nya saker som låg strödda över hela sängen.

nawwwww så gulligt.....


HIHI
kul där med sirius

Tack om ni har några önskemål om vad som ska hända kan ni skriva det i kommentarerna eller mejla mig

Vad gulligt ♥

Hah, smart Sirius är x)

Aawwww äntligen en liten kyss

Tack för kommentarerna Jag vet att det e lite hoppigt i kapitlet men men... Enjoy!!!

Kapitel 20

(James)
Han vaknade av att en skugga hindrade solljuset som smög sig in genom fönstret.
”Lily?” frågade han förvirrat och satte sig upp.
”Va?” frågade hon sömndrucket och började röra på sig bredvid honom. James la handen ovanför ögonen för att hindra solljuset från att blända honom, framför det stora fönstret stod en ung man med svart hår.
”För i helvete Tramptass!” sa James och slängde sig ner på marken igen. ”Va fan är klockan?”
”Exakt 5.15” svarade han och satte sig ner på soffan bredvid Lily och James. ”Ni kom inte upp i natt så jag hade lite svårt att sova med tanke på att skolan kryllar av ondskefulla varelser som alla är ute efter oss och när ni inte kom upp trodde jag att ni fallit offer för någon av dessa varelser.”
”Inte att vi var upptagna med annat?” frågade James och en Lily drog täcket över huvudet för att dölja sina röda kinder.
”… Hahahahaha!” sa Sirius och sprang uppför trappan.
”Va fan va det där om?” frågade James sig själv. Lily drog ner täcket så att han kunde se hennes vackra ansikte.
”Sirius är som vanligt igen då?” suckade Lily leende. James la sig ner med huvudet på hennes mage och lät hennes fingrar glida genom hans hår.
”Antar det…” viskade han. James tittade sig runt i rummet. Han och Lily hade somnat framför brasan i uppehållsrummet igår. Han sneglade lite på Lily men hon tittade bara ut genom fönstret.
”Vad tänker du på?” frågade han. Lily log.
”Igår” svarade hon och fortsatte titta ut genom fönstret men fick nu en dystrare blick. James blev nu riktigt orolig.
”Igår? Lily förlåt. Jag menade inte… Jag trodde du… Om du inte vill…” började han med hon böjde sig fram och avbröt honom med en kyss. När hon lutade sig tillbaka tittade han förvånat på henne.
”Inte det. Jag gillar dig James! Jag tänkte på… något annat…” fortsatte hon.
”Och du vill inte berätta?” frågade han och tittade på henne med en dyster blick och försökte klämma fram ett leende.

(Lily)
Han plågades! Han trodde att hon inte litade på honom! Men det gjorde hon ju! Hon älskar honom! Men hon kunde inte berätta, inte än, James fick inte veta något om hennes far än!
”Det har inget med dig att göra James och jag lovar att du ska få veta!”
”Men inte nu?” frågade han dystert. Lily suckade. Fast egentligen, det spelade väll ingen roll? James skulle få veta i vilket fall som helst och det var inte direkt så att han skulle springa och berätta för halva skolan!
”Okej…” sa Lily långsamt. ”Jag berättar ikväll.” James log lite mot henne.
”Fast du vet att du inte behöver om du inte vill…” började han.
”Jag vet!” svarade hon och placerade en blöt kyss på hans läppar. ”Men jag vill!”

(James)
Lily och James satt i uppehållsrummet. Sirius hade stuckit iväg för att prata med några Ravenclaw tjejer som var kvar på skolan med ursäkten ”Jag vill inte bli ärrad för livet” till James.
Okej…” började Lily långsamt. ”Du vet att jag har sagt att det hände någonting i sommras…” Hon hade tittat ner i golvet men nu när hon tittade upp var hennes ögon fyllda av tårar. ”James, jag vet inte vad som händer! Hela min familj har fallit samman! I somras dog han!” Nu grät Lily på riktigt. James hoppade närmare henne. ”Det var mitt fel! Det regnade och jag ville titta på TV men… men fjärrkontrollen fungerade inte! Pappa åkte iväg för att… för att köpa nya batterier men sen ringde polisen! Polisen! Han hade krockat!” James slängde sina armar runt Lily i en björnkram.
”Det är inte ditt fel Lily! Hör du mig?” sa han och började långsamt vagga henne.
”Och Petunia pratar fortfarande inte med mig, ännu mindre nu än förut till och med och mamma… mamma har blivit knäpp! Hon pratar knappt med mig! Hon var inte änns hemma när jag skulle åka till Hogwarts! James hon hatar mig, Tuni hatar mig och jag dödade pappa!”
”sch, sch, sch!” hyschade han henne. ”Det vet du att du inte gjorde” Han la handen under hennes haka och lyfte upp hennes ansikte för att kunna titta in i hennes tårfyllda ögon. ”Lily varför har du inte berättat tidigare? För mig? Inte änns för Katie och Alice?”
”Jag ville inte ha medkänsla! Jag ville inte att ni skulle hålla på och dadda mig! Snyftade Lily. ”Men igår… Jag var ledsen, det är första julen mamma inte vill ha hem mig! Och dessutom… fick jag ingen julklapp av Tuni! Men sen kom du James! Du fick mig att glömma allt det där! Du… gör mig gladare och tryggare! Jag gillar verkligen dig! Men jag ville inte förstöra allt igår och du… om du skulle tycka sämre om mig för att jag uppenbarligen stöter bort alla som kommer mig nära…” Nu hade snyftningarna avtagit.
”Men jag älska ju dig!” sa han och log mot henne. ”Det är inte ditt fel med din familj och det kommer bli bättre! Jag lovar!” Lily tittade på honom och låg genom tårarna.
”Tack James” viskade hon och kramade honom igen.
”Jag älskar dig Lily!” viskade han tillbaka. Lily svarade med en kyss.

Underbart ♥
"Men jag älskar ju dig!" Hah, James säger det, fanficen heter det =)

BRA! MERA!

Haha
Mer

jättebra mer!