Who I am [SV]

Jag är typ sämst på att kommentera efter varje kapitel, men jag läser alla kapitel och de är fantastiskt bra! ♥ Älskar allt du skriver och du är riktigt begåvad ♥♥♥

Yey!! Längtar tills hon börjar på Hogwarts

Tack snälla! ♥ ♥ ♥

ALLTSÅ PMAFLDKNGJSÄNFODZ
Dina kommentarer ♥
Alltså allvarligt! Jag blir helt tårögd! jag förstår inte vad jag gjort för att få förtjäna att du läser det här!
Och att du säger sådana fina saker till mig! Det får mig typ att dö. Och jag blir helt stum. Men jag skriver det här ändå. För på något sätt måste du förstå hur sjukt glad jag blir! Att du ens... GAAAH... tack så JÄTTEMYCKET julia! ♥

Tack snälla Lida! ♥ ♥ ♥

IIIIH! Thanks! Jag blev själv inte särskilt nöjd, så det gör mig verkligen jättevarm om hjärtat! Skriver inte du någonting längre? ;O Om du gör det: jag läser gärna! ♥

Aww, thanks ♥
Den där formuleringen skrev jag helt på impuls, hehe. Kul att du gillade den! ♥
Jag håller faktiskt på med nästa kapitel just nu! Jag kan avslöja att det blir lite hett mellan Lori och Lyra.... ;O

Tack snälla! DD

I made you happy! ;D
Nejmen jag gillar att skriva lååånga kapitel, men jag är inte alltid så duktig på att göra det. x) Fast jag försöker mitt bästa! ;D
Och det är kul att du gillar längden!
Och tack för att du är bäst! ♥

Oh, tack så jättemycket! Vet inte vad jag ska skriva för att uttrycka min tacksamhet till dig! Ordet 'fantastisk' får mig alltid att tillfälligt dö eller skrika av lycka. x3 *weird me*

Awww ♥ Jag blir jätteglad nu! x)
Tack, tack, TACK SNÄLLA för att du läser! Det gör så himla mycket att veta att någon tycker om det man skriver. Då blir jag peppad till att skriva ÄNNU mer och snabbare. Haha, kram till dig ♥

Ihh! Me too! XD
Jag hoppas det inte ska dröja allt för länge. För det är ju typ där det roliga händer, hehe. I love Hogwarts! ♥


och som vanligt:
Stort tack till alla som läser den här berättelsen! Ni är awesome ♥
Jag skickar en bamsekram till er alla!



Om ni vill så kan jag lägga ut ännu ett kapitel om några minuter. Jag ska på bio sen, så om ni vill ha mer: Skriv det nu! ♥

VI VILL HA MER *kommenterar så du kan lägga upp* 83-1
♥

Ahh! Här får du MEEER! ;D

Förlåt att det tog några timmar extra! Jag hann inte lägga upp det innan bion (som btw var jättedålig, jag skulle hellre tittat på catching fire ännu en gång x) )
Men nu är det här i alla fall! Och jag hoppas att ni ska gilla det!

Stor, stor KRAAAM till er alla! ♥


Kapitel 6
Slutet på den förklädda ängelns karriär

HOGWARTS SKOLA FÖR HÄXKONSTER OCH TROLLDOM
Rektor: Albus Dumbledore
[Innehavare av Merlin-orden av första graden, storhäxmästare, överstetrollkarl, högste storpamp i häxmästarnas internationella samfund]

Kära, Ms Miller,
Vi har nöjet att meddela er att ni har tilldelats en plats vid Hogwarts Skola För Häxkonster Och Trolldom. Härmed bifogas en lista på alla böcker och all utrustning som behövs.

Terminen börjar den 1 september. Vi förväntar oss er uggla senast den 31 juli.

Er tillgivna

Minerva McGonagall
Biträdande rektor.


Lyra drar ut det andra brevet och skummar igenom inköpslistan. Skyddshandskar med drakskinn, böcker med märkliga titlar, stjärnkikare... och det konstigaste av allt; En trollstav.

”Det här är inte på riktigt”, mumlar Lyra då hon viker ihop brevet och gömmer det inuti kuddens gråa fodral. ”Det kan det inte vara.”

”Lyra!” Ropar föreståndaren nerifrån trappan. ”Gå ut och lek med de andra barnen.”

”Det är eftermiddag!” Svarar hon snabbt. Den tiden på dygnet brukar vara hennes frizon. Det är en tid då hon bara brukar få vara i fred.

”Du kommer ner genast! Annars drar jag in din kvällsmat!”

Lyra suckar tungt då hon tvingas lämna rummet. Tydligen gäller inte det privilegiet idag.

Lori möter henne då hon kommer ut i det bländande solskenet. Mrs. Green syns inte till någonstans. Något som mobbaren också verkar ha noterat.

Hans armar ligger avslappnat i kors över bröstet och ögonen har den välbekanta glimten av elakhet. Bakom honom springer barn hon knappt vet namnet på. De jagar varandra.

”Vart försvann du efter lunchen?” Till och med en sådan fråga kan Lori Allen få att låta kränkande. Lyra gissar att han måste ha någon slags sällsynt talang.

”Det vet du redan, Lori”, svarar Lyra med neutral och trött röst.

”Nej.” Loris tonfall är hårt, bestämd. ”Det vet jag inte. När jag frågade Annie var Mrs. Green höll hus så sa hon att 'Mrs. Green är inte tillgänglig just nu, Lori. Hon har mycket att stå i, om han förstår.'”

Lori kisar mot henne. Försöker att genomskåda henne. ”Jag vet att det inte var så. Du gjorde någonting rubbat igen. Och du ska berätta för mig vad det var. Annars...!” Han närmar sig med höjda nävar.

”Annars vadå?” Lyra vänder inte bort blicken. Inte på det sätt som hon brukar. Hon tänker inte dra sig undan den här striden. Det är Lyra som håller i alla korten, och hon njuter av det.

Han griper blixtsnabbt tag i hennes tröja. Det är bara hennes tåspetsar som når marken.

”Håll käften, Myra!” Spottet träffar henne rakt i ansiktet. Hon torkar inte bort det. Istället fortsätter hon envist att se in i Loris ögon. De har en märklig nyans av blått, grönt och gult. Hon har aldrig tänk på det förut. På hans ögonfärg.

”Du är ett missfoster, Myra.” Lori sätter långsamt ner henne på marken, men hans grepp om tröjan hårdnar. ”Berätta vad Mrs. Green är upptagen med!”

Lyra lossar hans grepp om henne. Det går förvånansvärt enkelt. Hon lägger huvudet på sned och bestämmer sig för att utmana ödet.

”Ligger det lite kärlek i luften, Lori?” Hon hånler. ”Jag är inte säker på att Mrs. Green känner samma sak för dig. Du förstår, det är det inte många som gör.”

”Hur vågar du...!” Färgen stiger i hans ansikte.

”Åh, lilla ömtåliga Lori som...”

Lyra känner först inte slaget över kinden, men Loris handflata lyckas med något. Den får henne att tömmas på ord. En ilsken brännande rodnad sprider sig över kinden. På något sätt följer smärtan med den nya nyansen som penslats över hennes kind.

”LORI ALLEN?”

Lori snurrar runt på fläcken. Föreståndaren har sett alltihop. Hennes flammande blick borrar sig in i hans skräckslagna.

Lyras hand lyfts reflexmässigt. Det bultar mjukt under den skadade huden. Och kanske, kanske så är kinden en aning svullen. Men det är något som Lyra har svårt att avgöra bara sådär.

”Du slog en klasskamrat...!” Mrs. Green är så chockad att hon bara kan snörpa missnöjt med munnen. Hennes ängel har ersatts av Loris verkliga jag.

Lori tittar skyggt upp på föreståndaren. Han kniper ihop ögonen så mycket att det är ett mirakel att han ser något alls. Lori Allen ser ut som ett skadat djur som förbereder sig inför ännu en våg av smärta. ”F-f-för-för-förlåt... j-j-jag...”

”Jag såg tillräckligt för att förstå”, snäser föreståndaren och tar tag i hans axel. Lori kryper ihop ytterligare av tyngden hennes ord bär med sig.

”Barnhemmet tillåter inte slag som bestraffning. Och barnen här har ingenting att säga till om.” Föreståndaren fnyser ilsket. ”Det finns inget du kan säga för att försvara dig själv.
Du har brutit mot en av barnhemmets högst skattade regler, Lori Allen. Och jag ska...lära dig... att aldrig göra om det igen.”

Lori är helt vit i ansiktet. Till och med de darrande läpparna saknar färg. Om han inte gjort hennes liv mindre värt att leva hade hon tyckt synd om honom.

Föreståndaren snurrar runt Lori och börjar traska inåt, med en ledande hand på hans axel. Men innan hon hunnit ända fram till ingången vänder hon sig om mot Lyra.

”Du går och tittar upp den där skadan hos min hjälpreda. Nu.

Annie. Lyra måste gå till Annie. Hon följer Lori och föreståndarens fotspår. Elever med chock inpräntande i sina ansikten börjar långsamt fortsätta med sina lekar efter att hon försvunnit utom synhåll.


Ett klirrande ljud från klockan på disken ekar mellan de tomma väggarna. Lyra ser sig omkring i entrén. Det är det mest utsmyckade rummet i hela barnhemmet om man bortser från föreståndarens egna kontor. Det svaga skenet från taklampan kastar ett mjukt lyse över de slitna lädermöblerna. Det är mörkt, men inte på ett hotfullt sätt. Stämningen är mysig på något sätt.
Lyra vet att det är så för att barnhemmet ska locka par till att bli föräldrar. En taktik som i några av fallen lyckas.

”Annie?” Ropar hon och ser sig omkring efter den vänliga hjälpredan. ”Är du här?”

Lyra biter sig i läppen då hon får en ekande tystnad som svar. Kanske är hon uppe och städar någon av rummen?

Lyra lämnar entrén. Hon vet inte varför hon gör det, men istället för att välja trappan som leder till hennes rum väljer hon den andra. Den som leder ner till källarvåningen.

Det knarrar något fruktansvärt då hon sätter sina fötter på den gamla träbjälkarna, så hon hoppar över några trappsteg åt gången. Det tar längre tid när hon måste tänka på att inte falla för långt, men taktiken är mycket effektivare.

Lyra har aldrig varit härnere förut. Korridoren är smal och lång, och väggarna är kala. De tycks hela tiden krypa sig närmare henne. Hon huttrar till då hon blir medveten om kylan. En tafatt temperatur som får nackhåren på hennes armar att resa sig.

”Annie?” Säger hon och börjar gå genom det dåligt upplysta utrymmet. Trots att hennes röst är låg, så tycks den eka öronbedövande. Hon sväljer. Längst bort kan hon se en dörr flimra i ljuspanelerna.

”Är du här, Annie?” Viskar hon. Lyra ångrar att hon gick ner i källaren. Platsen skrämmer henne redan.

Ett nytt ljud fångas upp av hennes öron. Ett slags hasande som letar sig genom det smala utrymmet. Lyra har en känsla för att det börjar borta vid den stängda dörren.

Dumstridig och nyfiken, som hon faktiskt i denna stund är, börjar hon småspringa mot korridorens ände. Hennes skor ekar högt mot cementgolvet.

Hjärtat slår hårt i bröstkorgen då hon stannar framför dörren. Ljudet av hennes egna puls tycks kväva henne inifrån.

Hon tar ett djupt, hackigt andetag innan hon lägger handen på handtaget. Det hasande ljudet existerar fortfarande innanför dörren.

Vad barnslig du är, intalar hon sig själv. Gör det bara.

Hon skriker till då dörren glider upp. För det var inte hon som tryckte ner handtaget. Det är hon säker på att hon inte gjorde.

Lyra stapplar baklänges och faller till marken med en hög duns som fotplanterar sig genom hela källarvåningen. Något mörkt och kompakt höjer sig framför henne.

Ljuset faller ner i gestaltens ansikte då lamporna i taket flimrar till.

”Lyra Miller?” Säger Annie och tar sig för hjärtat. ”Du skrämde mig. Vad i hela friden gör du här?”

...

oOHhh, spänning... o.O
Var sktiskraj under källarscenen, du beskriver allting fantastiskt inlevande, kunde se höra och känna allt samtidigt, till och med känna lukter!! U r talented ^^
Vill veta mer, längtar tills hon kmr t Hogwarts, ska bli kul 8}
♥

SUPER! ♥♥♥♥

Å ännu ett fantastiskt kapitel.
Underbart. Vackert. Gah.
♥
Man kan inte beskriva med ord.
Fint beskrivet, fint allt.
Älskar detta♥
Långa kapitel också, det är bra.
Det blir inte så långt det här, ligger i sängen och borde egentligen sova.
MEN JAG KUNDE INTE SLUTA LÄSA.
När jag väl börjat, går det inte att sluta och när jag väl har läst måste jag såklart skriva hur fantastiskt det var.
BÄST♥3333333

jag fattar inte hur alla dina kapitel blir så fruktansvärt bra hela tiden?! hihi jättebra! (och nä jag har typ lagt ner mitt skrivande, tyvärr... kanske tar upp det så småningom ^^)

Vilken film var så dålig? C:

Kapitlet är btw O_O ahdaushduhsduiash #awesomebäst c: