Emmas andra mugglisgame

Jättebra!

Distrikt 6

Wendy Summerdown (Lovisa Granger ) ville inte resa, inte ens gå till slåttern. Varför kunde hon inte bara få stanna hemma? Vad skulle kunna hända? De skulle ju knappast vänta med lottningen eftersom de inte kunde hitta en liten fjortonåring. Wendy skulle kunna gömma sig för dem hur lätt som helst. Hennes mörkbruna hår smälte samman med det mesta i hennes föräldrars hem färgmässigt, och hon var ganska liten för sin ålder, så hon skulle kunna gömma sig på ställen där ingen skulle leta. En gång, när hon var yngre och gömde sig för sin syster hade hon trängt sig in i ett av familjens små köksskåp. Wendys syster, Simone, hade inte hittat henne alls utan hade fått be henne att komma fram efter något som för Wendy hade känts som en evighet. Varför skulle Wendy (Lovisa Granger ) gömma sig, kanske du undrar? Det här var dagen för slåttern, då två ungdomar från distriktet skulle väljas ut att tävla i Hungerspelen, och Wendy ville definitivt inte vara med. Hon visste att hon inte hade speciellt mycket att komma med i jämförelse med de som brukade vara frivilliga. De som brukade träna för att döda.

Wendy (Lovisa Granger ) försökte faktiskt gömma sig, men hennes far tog ett hårt tag om hennes arm.
"Du gör inte så där. Då blir bara risken större att du blir vald nästa gång. Förstår du inte det? Det här är ingen lek, Wendy. Det här är..."
"allvar och jag måste sköta det snyggt. Jag vet, pappa. Kan du inte fundera på att byta ordförråd då och då? Jag vet precis vad du ska säga redan innan du säger det."
"Om du vet så väl vad jag ska säga, varför kan du inte följa det då?"
Wendy(Lovisa Granger ) svarade inte, utan tog bara på sig en tunn tröja över den ljusrosa klänningen, och var noga med att slänga igen dörren bakom sig. Wendy hade vetat redan innan att det skulle bli såhär idag. Hur hade det kunnat vara annorlunda när Simone hade dött i spelen förra året? Hur skulle någonsin någonting kunna bli som det var då? Hur skulle stämningen någonsin bli normal i Summerdown-familjen?

Någon som genom ett underligt sammanträffande som bara kan hända i texter som den du läser just nu, bodde i huset bredvid hade liknande problem. Hans namn var Dan Conlin (Magicia) och han kände också någon som hade dött i spelen. Hans kusin, Ed, hade blivit mördad med en hackyxa i spelet förra året. Dan såg däremot på saken på ett annat sätt än Wendy gjorde. Det gjorde faktiskt hela hans familj. Istället för att totalt förlora all gnista hade släktingar till Dan (även Eds föräldrar), försökt hjälpa Dan hur man överlevde så att han skulle klara sig så bra som möjligt. Dans familj var ganska gammal, och han var det enda "barnet" kvar. Därför var alla ivriga att visa honom just deras tips för överlevnad och fighter av olika slag utifall att han skulle bli tribut för Distrikt 6. Dans farbror hade lärt honom att sätta upp snaror och fällor, hans pappa hade lärt honom kasta knivar och spjut och Dans mor hade försökt lära honom allt om växter, vilket var något Dan (Magicia) hade insett att han var mycket dålig på. Däremot hade de glömt att lära honom att simma.

Slåttern började och Dan stod där. Ja, till och med Wendy (Lovisa Granger ) stod där. Hon intalade sig själv att hon var där för att hon var tvungen, men hon visste egentligen att hennes far hade haft alldeles rätt. Det var inte värt det att ha fler lappar med sitt namn i skålen till nästa år. När Wendy hörde sitt namn ropas upp trodde hon inte att det var något misstag. Hon såg faktiskt inte ens chockad ut. Istället log hon tillgjort på det där sättet som bara Wendy kunde och vinkade mot kamerorna. Ville de ha en show, så skulle de få en show, och Wendy(Lovisa Granger ) skulle vara bättre än alla de andra deltagarna tillsammans. Därför gick Wendy med snabba och självsäkra steg mot scenen. Där skulle hon vänta på vem som skulle bli killen från hennes distrikt. Inte för att Wendy brydde sig. Hon kände inga killar från sitt distrikt. Dessutom skulle den personen vara död innan han ens hann säga hej. Det skulle hon se till. Särskilt om han försökte flirta med henne. Ingen flirtade med Wendy Summerdown under blodigt krig ostraffat.

Dan (Magicia) hörde också han sitt namn ropas upp, och han blev först chockad, men han skyndade sig att återfå fattningen. Han var tvungen att visa ett stenansikte för kamerorna. Han drog handen genom sitt bruna hår och tog sedan ett djupt andetag innan han gick upp mot den skrämmande höga scenen. Han hade lärt sig att tänka taktiskt de senaste veckorna, så Dan försökte leta efter någon svaghet hos flickan som redan stod där framme. När han väl kommit upp på scenen betraktade han henne noggrant. Hon måste ju vara dålig på något, tänkte Dan(Magicia) . Inte för att han kunde se något uppenbart, men alla hade någon svaghet. Han var bara tvungen att hitta den hos henne så som hos de andra deltagarna.

När ceremonin äntligen var över och Dan(Magicia) skulle gå av scenen, tänkte han låta Wendy gå först, men istället för att göra just det gav hon honom en hård smäll över kinden. Alla som såg gav till ett ljud av förvåning.
"Jag såg att du spanade in mig innan. Lägg av, Romeo", viskade Wendy(Lovisa Granger ) i hans öra innan hon drogs bort av vakter. Kvar stod en mycket förbryllad Dan och kände sig på kinden hon slagit på innan vakter också slöt till hans sida. Wendy trodde alltså att Dan hade "spanat in" henne när han utvärderade hurdan motståndare hon var. Dan (Magicia) skakade på huvudet av misstro. Tjejer var verkligen konstiga.

Asbra! Snart blir det arena!

awesome ♥♥ Du äger!

Ha ha, jag slog Dan xD Bra kapitel!

Jättebra kapitel!

Skriv meeeeeeeeeer!!! NUUUU!!!!

Distrikt 7

Teasel Kooks (Tippy) gick ut i köket och satte sig på en av stolarna där. Hennes mamma stod med armarna i kors vid diskbänken. Hon hade mörka ringar under ögonen.
"Gå och lägg dig, mamma. Du måste inte vara med vid slåttern."
"Jo, det måste jag", svarade modern troget och plockade fram Teasels ytterkläder. "Det är kallt ute", sade hon med sin vanliga, veka röst. Teasel tänkte aldrig bli som henne. Aldrig någonsin.
"Ska du inte försöka täcka över det där ärret?", sade hennes mor med samma röst som förut.
"Aldrig.", svarade Teasel(Tippy) tyst. "Jag ser ut så här. Har du något problem med det eller?" Teasel såg upp från sin frukostskål och det halvmånformade ärret under högerögat syntes tydligt i solens ljus.

Teasels mor svarade inte, givetvis. Hon var alldeles för mesig för att våga säga emot den kraftiga flicka som var hennes dotter. Teasel (Tippy) visste om att det fanns folk som tyckte att hon var obehaglig, och det använde hon sig alltid av för att komma ur olika situationer. Visst var Teasel ensam ibland, eftersom hon inte hade några vänner, men hon hade åtminstone sina åtta katter att prata med. Mr. T var Teasels favoritkatt. Kanske var det för att Mr. T (som egentligen hette Tippy) började på samma bokstav som Teasel själv. Katten var vit med stora, vänliga ögon och han verkade alltid veta när Teasel(Tippy) behövde en vän.

Teasel var inte nervös för dagens slåtter, för i Distrikt 7 hade de fått reda på att bara en skulle väljas ut. Förra året hade ett liknande beslut kommit så sent som samma dag som slåttern, och det hade blivit kaos i distrikten. Därför hade beslutet i år kommit flera veckor innan slåttern. Två distrikt skulle endast ha en deltagare, och ett skulle inte ha några alls. Det hade givetvis lottats fram vilka distrikt som skulle vara unika i årets spel, och Distrikt 7 och Distrikt 9 skulle bara ha en deltagare. Distrikt 10 skulle vara helt utan. Denna omedelbara förändring i tävlingsreglerna var minst sagt förvånande och det stora samtalsämnet i Distrikt 7 var varför? Varför skulle inte alla distrikt påminnas om Hungerspelens budskap? Varför var det inte lika viktigt för alla distrikt? Orättvisan var enorm och vissa hade blivit riktigt upprörda och en del hade till och med blivit villiga att göra uppror. Teasel (Tippy) visste inte vad hon skulle tycka. Visst kunde det tyckas orättvist, men risken blev mindre att hon skulle bli dragen till att delta, så hon tänkte inte klaga.

Själva slåtterceremonin gick snabbare i år än vad den hade gjort något annat år, kanske just för att en deltagare drogs, och inte två. Teasel var som sagt inte nervös. Inte rädd. Risken var trots allt väldigt liten att just hon skulle bli dragen ur glasskålen av alla ungdomar som var där. I skålen låg både pojkarnas och flickornas namn, så Teasel hade ingenting att vara rädd för.
"Teasel Kooks!"
Teasel (Tippy) höjde på ena ögonbrynet. Seriöst? Var det här sant? Hon av alla i Distriktet. Jaja, det var bara att ta det. Om Teasel visade redan nu hur tuff hon var så skulle det inte bli några problem. Hon var tvungen att låta folk vara rädda för henne. Då skulle hon kunna hålla sig i det fördolda under spelet och slakta de andra en efter en.

Bra!!!