Den Andra Alice i Underlandet
Forum > Fanfiction > Andra fandoms > Den Andra Alice i Underlandet
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Fellrendión
Elev 
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Fellrendión: Skrivet av Borttagen: Skrivet av Fellrendión: Skrivet av Borttagen: Skrivet av Fellrendión: Skrivet av Borttagen: detta var jätte bra  Jag tycker att du har väldig bra fantasi  Jag längtar tills nästa kapitel ♥ Hur kommer du på allt???  Jag kom på alllt genom några dagdrömmar, de kan faktiskt vara bra att ha ibland. Allt?! Ja, jag kom på början med dig, sedan kom jag på karaktärernas utseende och personligheter när jag satt på kullen (du vet vilken jag menar, den med ett stup). Men resten har jag utvecklat i huvudet! Du är ju fantastik, att komma på en sån bra berättelse.  Tack! ____ KOMMER NÅGON ATT GÖRA QUIZZET??? Jag tror inte det  Det är synd att alla bara ignorerade mig...  
4 nov, 2013 15:03 |
Borttagen
|
Skrivet av Fellrendión: Skrivet av Borttagen: Skrivet av Fellrendión: Skrivet av Borttagen: Skrivet av Fellrendión: Skrivet av Borttagen: Skrivet av Fellrendión: Skrivet av Borttagen: detta var jätte bra Jag tycker att du har väldig bra fantasi Jag längtar tills nästa kapitel ♥ Hur kommer du på allt??? Jag kom på alllt genom några dagdrömmar, de kan faktiskt vara bra att ha ibland. Allt?! Ja, jag kom på början med dig, sedan kom jag på karaktärernas utseende och personligheter när jag satt på kullen (du vet vilken jag menar, den med ett stup). Men resten har jag utvecklat i huvudet! Du är ju fantastik, att komma på en sån bra berättelse. Tack! ____ KOMMER NÅGON ATT GÖRA QUIZZET??? Jag tror inte det Det är synd att alla bara ignorerade mig... jag kanske gör det Om jag har tid 4 nov, 2013 15:04 |
|
Fellrendión
Elev
|
Vinnaren blev...
Spoiler: Tryck här för att visa!
10 nov, 2013 13:29 |
|
Borttagen
|
Ingen som gjorde den?? Jag kan göra den tills på Söndag? Och kan du länka till alla kapitel Om någon skulle vilja läsa dom igen men inte vet var dom ligger 10 nov, 2013 15:02 |
|
Fellrendión
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Ingen som gjorde den?? Jag kan göra den tills på Söndag? Och kan du länka till alla kapitel Om någon skulle vilja läsa dom igen men inte vet var dom ligger Det var till förra söndagen, men sedan fördröjde jag den till idag och idag var det heller inte någon som gjorde testet så därför vann ingen... Men jag har ju länkat till alla kapitel! De är ju på första sidan... ____ Förresten, jag är snart klar med nästa kapitel! Men jag vill bara varna de som är blodkänsliga för att det innehåller ganska mycket blod (fast jag hade kunnat göra det VÄRRE, men jag gjorde det inte då en del av läsarna är yngre än mig så jag lät bli)...
10 nov, 2013 15:08 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Fellrendión: Skrivet av Borttagen: Ingen som gjorde den?? Jag kan göra den tills på Söndag? Och kan du länka till alla kapitel Om någon skulle vilja läsa dom igen men inte vet var dom ligger Det var till förra söndagen, men sedan fördröjde jag den till idag och idag var det heller inte någon som gjorde testet så därför vann ingen... Men jag har ju länkat till alla kapitel! De är ju på första sidan... ____ Förresten, jag är snart klar med nästa kapitel! Men jag vill bara varna de som är blodkänsliga för att det innehåller ganska mycket blod (fast jag hade kunnat göra det VÄRRE, men jag gjorde det inte då en del av läsarna är yngre än mig så jag lät bli)... Ok Vad synd Har inte hunnit! Jag såg det Vad kul 10 nov, 2013 15:09 |
|
Fellrendión
Elev
|
Här kommer slutet!
Tack alla kära läsare som fortfarande läser!!!♥♥♥ ___ Kapitel 14: På andra sidan spegeln När Lucy kommit ut på andra sidan spegeln fann hon sig i en mycket märklig värld. Den var olik Underlandet, men samtidigt bar den samma märkliga känsla. Himlen var gråaktig och allting var i svartvitt där. Förutom att Lucy, som inte var därifrån kunde se sig själv i de färger hon hade. Runtomkring fanns träd och buskar, men det konstigaste av allt var att marken var ett enda stort schackbräde. Oavsett hur Lucy kämpade för att ta sig framåt, så förflyttade hon sig bara bakåt. Det var som att oavsett vad hon gjorde så blev allting bara tvärtom. Medan hon kämpade där så kom plötsligt en märklig varelse förbi. Den hade ett vitt hästhuvud och vit människokropp med vit rustning och svärd. Det såg ut som en springare. ”Vad är det som bekymrar dig”? Frågade han. ”Jag kommer ingenvart hur jag än går”! Svarade Lucy. ”Åh, så du är en nykomling? I alla fall, för att komma någonvart måste du gå det motsatta hållet åt dit du ska”, svarade springaren. ”Vad förvirrande”! ”Inte för mig! Men det är inte så konstigt att du är förvirrad om du inte bor här, i Spegellandet”, sa springaren. ”Här måste man göra motsatt om man vill göra saker”! ”Förvirrande”, sa Lucy kortfattat. ”Har du sett en drottning med hjärtan på sin klänning springa förbi alldeles precis”? ”Jag såg en, hon sprang förbi här precis, hurså”? ”Jag måste ta tillbaka en sak som inte tillhör henne som hon stulit”, sa Lucy för att fatta det kort. ”Och om du ursäktar så måste jag vända mig om och gå tillbaka”, sa Lucy och fortsatte framåt förbi springaren. ”Må lyckan följa dig unge bonde”! Lucy fortsatte tills hon kom ut på en öde slätt där det stod många olika sorters schackfigurer. Lucy gick fram till den vita drottningen, som i denna världen var en kort liten dam med lång klänning utan mönster, hög krona med ett runt klot på toppen, med en lång stickad schal och skor. Och precis som namnet säger, så var allt hon hade på sig vitt, även huden och håret. ”Vad är det som händer här”? Frågade Lucy. ”Vi funderar ut vem av oss som ska börja nästa omgång av schack, du förstår, schack är den mest hyllade sysslan man kan göra här i Underlandet. En omgång kan vara i ungefär ett år, så vi måste ofta fundera ut länge vem som kan ta platsen som drottning”, sa Den Vita Drottningen. ”Okej, men har du möjligtvis sett en drottning springa förbi här, och då pratar jag inte om den svarta drottningen”, frågade Lucy. ”Ja, hon sprang rakt mot den mörka skogen där borta”, svarade den vita drottningen. ”Åh, tack”, svarade Lucy. ”Varför ser du så ledsen ut”? Frågade den vita drottningen. ”Drottningen jag jagar dödade mina vänner”, svarade Lucy. ”Åh, vad hemskt! Men hämnd kommer aldrig få dem åter i livet”, svarade vita drottningen. ”Jag vet det, men hon har ett magiskt föremål som kanske kan och bara döden kan få henne att lämna ifrån sig det”, sa Lucy. ”Om du ursäktar så måste jag iväg”, sa Lucy. ”Låt lyckan följa dig”, sa den vita drottningen och tog farväl, samtidigt som även de andra pjäserna, både i vitt och svart vinkade hejdå. För en vecka sedan skulle Lucy förmodligen sett detta som en galen tanke, att hon skulle bemöta en fruktansvärd person och att ta livet av den andra var målet. Men nu när hon tillbringat många dagar härnere så förstod hon att detta var verklighet. Hon drog ut sin dolk och började nu gå på de mörka stigarna. Stigen ledde så småningom upp mot en mörk glänta. Förutom träden med sina grenar som täckte himlen så började det faktiskt bli mörkt där också. ”Låt inte en smula rädsla bryta ner dig nu Lucy, du har kommit så långt”! Tänkte hon. Plötsligt kände hon hur en hård sten träffade hennes bakhuvud. Hon vände sig om. Hjärter Dam stod en bit ifrån. ”Dö, din dåraktiga unge”! Sa Hjärter Dam och kastade sin yxa mot hennes håll. Hon hoppade undan. ”Jag har betydligt fler år kvar än vad du någonsin kommer ha”, sa Lucy och kastade Haighas dolk som hon tagit. Det var det sista kastvapnet som hon kunde använda och Hjärter Dam lyckades ta upp det. Sedan närmade hon sig och försökte stycka henne med dolken. Hjärter Dam hoppade undan precis i den stund Lucy högg mot hjärtat och istället så var det hon som lyckades skära henne i armen med Haighas dolk som hon tagit upp. Såret var som tur var inte jättedjupt men blödde ändå och gjorde jätteont. Lucy skrek och högg mot hållet där Hjärter Dams hand med dolken var och skar i hennes hand innan hon återigen siktade mot hennes hjärta. Hon träffade inte hjärtat men det började ändå blöda och Hjärter Dam vrålade av smärta. Hjärter Dam lyckades sedan få grepp om sin yxa igen och Lucy sprang iväg. Yxor var lättare att skada folk med och hon flydde uppför en uppförsbacke. Uppförsbacken ledde rakt upp mot en klippa som bara stupade rakt ner vid toppen. ”Du kan inte fly från mig, bara i döden kommer du undan”! Sa Hjärter Dam och log. Hon stod nära klippans kant och såg ner mot det svarta havet nedanför. Hon var tvungen att komma på något snabbt, yxor var mycket starkare än dolkar! ”Victoria! Du behöver inte göra såhär! Varför dödar du folk”? Sa Lucy och improviserade. ”Ha! Så folk kallar mig fortfarande det där namnet…”, sa Hjärter Dam och skrattade. ”Blod och huvuden som faller är nödvändigt för landets bästa! Jag vill ju inte att landet ska överbefolkas eller dö av att bli uttråkade”, sa Hjärter Dam allvarligt och gick emot Lucy. ”Men vad spelar det för roll att jag säger detta till dig! Allt du vill är att avsätta mig tronen eller döda mig”! Sa Hjärter Dam och beredde sig med yxan. ”Du har rätt! Men du dödar inte folk för någon annans skull än din egen! Jag gör bara det som borde gjorts för länge sen”, sa Lucy och kämpade för att inte visa hur rädd hon egentligen var. Hjärter Dam försökte sedan hugga Lucy medan hon hoppade undan i väntan om ett perfekt tillfälle att slå till eller knuffa drottningen från klippan. Usch, såren hon fått blödde för fullt och rann ner på marken. Denna händelsen skulle hon minnas för evigt… om hon ens överlevde! Till sist föll hon ner yr ner på marken. ”Ja, det var ju synd att det slutade såhär för dig, men folket i Underlandet behöver i alla fall inte oroa sig för att mista sin drottning”, sa Hjärter Dam med en lugn och glad röst. Sedan tog fram sin spira som hon haft i en ficka under slaget och läkte alla sina sår medan hon såg ut över horisonten. Belåten över att orsaka ännu ett dödsfall. Några sekunder innan Lucys ögon slocknade fick hennes sista fungerande muskel ett syfte. Att sparka Hjärter Dam utför klippan. Det gjorde hon, och ingen av dem överlevde denna strid. Till sist slutade hennes hjärta slå.
22 nov, 2013 15:20 |
|
luna lovegood 21
Elev 
|
Är den slut? Nu? Va i... LUCY FÅR INTE DÖ!!!
22 nov, 2013 15:25 |
|
Sofia Albuslover
Elev 
|
Slutar det så? Vad sorgligt... Men hon lyckades iallafall döda drottningen! Kan du inte göra en epilog så man får se hur det gick med de andra, och vad som hänt innan med Alice och så? Läs gärna min fanfiction så blir jag jätteglad!http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=33130 Tack:) 22 nov, 2013 15:26 |
|
Fellrendión
Elev
|
luna lovegood 21 och Sofia Albuslover, nu lurade jag er allt! Här kommer de två sista kapitlena (det var därför det tog extra tid för att jag skrev tre kapitel för att jag ville förbereda mitt lilla spratt
)Kapitel 15: Återföreningen Lucy vaknade. Nu låg hon på en säng i ett vackert rum där allting var vitt förutom golvet som var schackfärgat. Rummet hon var i var litet och hade en vit garderob, en vit marmorstol bredvid sängen och ett vitt nattduksbord av marmor med en blomkruka ovanpå med vita rosor i. Även hennes kläder var bytta. Nu hade hon på sig en klänning med svart ner till midjan med en vit pentagon symbol i mitten av bröstkorgen och vitt nedanför midjan. Hon tyckte att klänningen var mycket fin. Efter en stund efter att hon grubblat på hur hon hamnade där så förstod hon. Någon måste ha räddat henne från döden men hon visste inte vem. Lucy reste sig från sängen och kände på magen och på armarna. Inte ett enda sår var kvar. En stund senare kom Vita Drottningen in i rummet. Fast utan sin sjal. ”Så du är vaken? Du har sovit i tre dagar”, sa den vita drottningen. ”Var det du som räddade mig, men hur”? Frågade Lucy. ”Ja, det var jag! När jag insåg att det var en mycket dålig idé att låta en ung flicka strida ensam mot en fullvuxen fiende med hjärta av sten som säkert skulle låta dig dö så plågsamt som möjligt så skyndade jag mig efter dig. Det tog tid att hitta dig men när jag väl hittade dig så låg du avsvimmad. Blod pumpade ut ur dina öppna skador och jag fick agera kvickt. ”Jag band fast min sjal runt din arm för att du inte skulle förblöda där, och sedan när jag fick syn på Hjärter Dams döda kropp nere vid klipporna så skyndade jag mig nerför berget och hämtade spiran som låg bland stenarna”. ”Spiran hade fått skador efter fallet men jag lyckades ändå läka dina sår och lät dig vila här, i Spegellandets slott”, sa Vita Drottningen. Lucy tackade henne och sedan började hon tänka på sina vänner. ”Vet du hur det gick för mina vänner”? Frågade Lucy. Vita Drottningen gjorde först ett leende, men sedan en sorgsen min. ”Pojken och kaninen gick att rädda, även en flicka, då de inte ännu hade blivit halshuggna, men tyvärr överlevde inte haren”, sa Vita Drottningen. Lucy visste inte vad hon skulle säga. Hennes ansikte förblev tomt i en mycket lång stund. ”Okej…”, sa hon sorgset efter en stund. ”Är mina vänner i slottet”? Frågade Lucy. ”Ja, de är därnere och äter frukost just nu”, sa Vita Drottningen. Lucy gick ut från rummet och sprang genom en kristallvit vacker hall med svart matta och lite olika saker i svart och vitt i bakgrunden. Hon sprang sedan nerför en marmortrappa ner till en matsal där rätt många satt och åt vid ett stort vitt långt bord. Hon såg sig omkring efter Stewie och Oswald. Det borde varit ganska lätt då alla andra var enbart i svart eller vitt. Hon hittade sedan dem som satt vid två stolar längst ut på kanten av bordet närmst eldstaden. Stewie hade en vit kappa och Oswald hade en likadan väst som han hade innan fast i vitt och båda såg så mycket renare ut än hur de såg ut sist hon sett dem. ”Lucy! Åh, vad vi är glada att du lever”, sa Stewie och gick fram och kramade Lucy. Oswald gav henne också en kram (dock så nådde han bara upp till knäet). De utbytte varandras dagar Stewie och Oswald berättade om hur det var att vara fastknutna och fångar hos en larv och sedan stå i kö för att halshuggas, och även hur det var att se att Alice överlevt! På tal om Alice så dök hon upp en stund senare i en lång vit klänning, medan de alla fyra satt och åt frukosten. Rostat bröd med äppeljuice. Inte särskilt lyxigt men det var vad de ville äta. Hon gick fram till Lucy, kramade henne och tackade henne för vad hon gjort. Det var väldigt modigt av henne, tyckte hon. Oswald visade sedan de andra amuletten som nu var hjärtat uttaget från spiran i ett guldfärgat snöre. ”Nu när amuletten är på rätt plats kan Underlandet nu bli ett bättre land”, sa Oswald. ”Tyvärr kan jag inte säg att de avlidna kommer tillbaka men åtminstone kommer landet bli bättre till styret, då jag kommer återinföra demokrtatin”. Oswald log en stund, men sedan försvann leendet igen. ”Men då antar jag att ni alla tre ger er av”, sa Oswald. Alice skakade på huvudet. ”Jag stannar, jag vill hålla dig sällskap Oswald, du är min enda vän och min familj måste dött för länge sen”, sa Alice innan hon vände blicken mot Stewie. ”Om det är som du sagt till mig, att boken om Underlandet är skriven för cirka hundra år sedan och med tanke på att ni klär er mycket mer annorlunda än mig”, sa Alice och kollade på sin klänning som var från 1800-talet i viktorianskt mode. Sedan kollade hon återigen på Oswald. ”Så innebär det att jag inte längre hör hemma i er värld, och dessutom är det nog detta landet som gjort mig ung under alla dessa år och jag skulle förmodligen dö av ålderdom så fort jag återvänder”, sa Alice eftertänksamt. Lucy och Stewie tittade sorgset på Oswald. ”Tyvärr Oswald, jag skulle gärna vilja stanna, men våra familjer skulle säkert sakna oss och vi dem”, sa Lucy. ”Jag skulle inte kunna säga det bättre själv, men ta vara på amuletten nu, ditt land behöver dig”, sa Stewie. ”Ja, och ta vara på er själva nu”, sa Oswald. ”Jag antar att detta blir ett farväl va”? Lucy och Stewie bytte sedan om till sina kläder de haft dagen de ramlade ner som nu var nytvättade och tog sedan farväl av var och en av de i det vita slottet. Stewie och Lucy tog sedan en bunke vita rosor som de sedan la på Haighas grav på kyrkogården där han blivit begravd. (Nu hade faktiskt landet fått en klarblå himmel och grönt gräs igen istället för den svartvita synen). ”Jag vill bara att ni ska komma ihåg hur mycket jag kommer sakna er”, sa Oswald och räckte över sitt silverfickur till Lucy och Stewie. Då sedan Lucy var den som tog emot det då Stewie ansåg att hon var den av dem som förtjänade det mest. ”Vi kommer sakna dig också”, sa både Lucy och Stewie. ”Tyvärr, så vet vi inte vad vi kan ge”, sa Stewie, allt han hade med sig var sina hemnycklar, lite pengar (som säkert inte var värt någonting där), fickuret och kläderna. ”Ni behöver inte ge mig något, ni gav ju mig amuletten och det räcker”, sa Oswald och log. ”Farväl, Underlandets befriare”! Folket vinkade sedan hejdå åt dem. Han kramade hjärtat med sin hand och sedan började Lucy och Stewie långsamt tonades bort i en dimma som uppkom i rummet.
22 nov, 2013 15:28 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen