Muglisgame alá Fanfiction!

WOW JAG ÄR SPÄND ♥♥♥

WOOHOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO!
Äntligen!

Kul att alla ser fram emot det! Hade tjuvstartat lite med slåttrarna, så här får ni de tre första. Hoppas så extremt att ni inte blir besvikna! Kommer skriva mycket längre om de på arenan, men here we go with slåtter!

Distrikt 1: Ett par blåa busiga ögon kikade fram under en mörk lugg. Ett litet leende spred sig upp i ansiktet längs den röda munnen. Det var slåtterdag. glina2 stod redan där och väntade. Hon hade väntat i ett år. Förra året hade hon bara tyckt att det var sjukt att någon ens ville förbereda sig för något som var en säker död, men när hon såg spelen spelas upp på de stora TV-skärmarna i distriktet hade hon bestämt sig. I varje månad hade hon tagit tesseras för sin familj, trots att det inte behövdes, och nu hade hon rent utav tappat räkningen på alla lotter som hon hade i glasskålen på scenen. Hon kände det på sig. Hon skulle bli vald. Och det ville hon.
Elzyii's blonda hår blåste i vinden som nu var lite kallare. Han rös. Om det var kylan, exalterier eller obehag kunde han inte veta. Visst, han skulle föreställa karriärist men han visste inte om det var den han egentligen var. Jo, han hade tränat på sin gård, stulit vapen och övat med, men det spelade ingen roll för honom om han skulle bli utlottad eller inte. Vad hade han att leva för? Två alkoholistföräldrar? Skulle inte tro det. Han bara stod där uttrycklös och väntade tålmodigt. Han rörde inte en min när en mycket vacker flicka som nog var i ungefär samma ålder som han själv klev upp på den lilla scenen med ett glädjeskutt, efter att hennes namn blivit uppläst. glina2 eller nåt sånt hette hon. Nästa namn att ropas ut var ”Elzyii”, hans eget namn. Han visade inga tecken på känslor när han traskade fram till podiet, kände allas blickar i ryggen, och skakade hand med hans distriktkamrat som han visste ändå skulle vara en fiende på arenan. Allt varkade så simpelt nu, här på podiet. Men det var det inte. Ingenting var egentligen simpelt..

Distrikt 2: För ungefär en timma sedan hade allt bara varit som vanligt, men nu var hon tydligen vald att kämpa för distrikt två i de årliga mugglisspelen. Hon tog det hela med en axelryckning. Om hon tänkte efter lite så borde hon ha lika stor chans som någon annan (med karriäristerna borträknade). Selma... skakade sitt svarta hår. Det var kallt. Men det kunde hon förstås inte tänka på nu. Hon hade en hel del viktigare saker att tänka på. Strategi, överlevnad! Allt som hade med spelen att göra. Hon kunde springa fort. Hon kunde hantera de flesta vapen. Nu var det ju i och för sig så att hon inte visst riktigt hur arenan skulle se ut, men hennes taktik skulle troligtvis vara att kasta sig fram till ymnighetshornet och gripa tag i en dolk, och om hon inte blev dödad, en ryggsäck. Sedan kunde hon springa sin väg så fort som möjligt, in till skogen om det nu fanns någon. Distriktuppläsaren, Cameryn hade precis tagit upp en ny lott, och hela distriktet verkade dra efter andan.
”TildeW!” ekade det över slåtterområdet. En ganska kort och söt flicka, som såg ut att härstamma från ett annat land kom upp på podiet och skakade Selma...'s hand. Det syntes att hon försökte undertrycka sin oro en smula. Dock intressant var att de båda troligen var i samma ålder.
”Hon skulle det kunna bli något med…” mumlade Selma... tyst.
Hon hade inte riktigt kunnat tro att just hennes namn skulle ropas ut. Än sen med den andra flickan, hon visste att hon inte brydde sig. De gick i samma skola, och hade hälsat någon gång. TildeW visste inte om det syntes hur orolig hon var. Dels så ville hon inte lämna sin familj, men det var inte det största problemet. Hon ville inte dö, och helst slippa döda också, men det skulle ju inte gå på något vänster. Men hon klättrade bra. Hon skulle fly upp i ett träd, och försöka få tag på nåt litet smidigt vapen. Mat måste ju alla ha. Med lite tur kanske hon kunde få en sponsor? Det lät ju inte så farligt! Hon klev upp på podiet, och skakade den andra flickans hand. Hon såg att hon mumlade något. Sakta men säkert insåg hon att tänka ”att det inte var så farligt” var lite av vad man kan kalla idioti.

Distrikt 3: Hermione Jane var glad åt att stå vid slåttern. Hon utbytte snabba, spända blickar med sin bästa skolkamrat, som stod på andra sidan torget. Båda två ville bli valda, men självklart ville de inte behöva döda varandra. Men hon var karriärist. Hon skulle klara sig långt om hon blev vald. Hon kände på sig att hon skulle bi det. Hon hade känt det de föregående åren också, men denna gång hade hon verkligen känslan i magen. Hon var ganska slug, och hon skulle hitta en pilbåge, och om hon hade lite tur, få ansluta sig till karriäristgänget. Om inte var hon en god klättrare, och kunde skjuta pilbåge från ett träd, och sikta på andra spelare. Ett litet ”haha” slapp ur hennes läppar. Hon kände sig elak, på ett så underbart pirrande sätt.
Det samma kände AlbusPotter som stod blixt-stilla och funderade ut minst tio olika sätt att smidigt få död på en motspelare. Han hade ju förstås sin pilbåge, sin älskade pilbåge. Det kändes så bra när man träffade mittpunkten på målet man siktat på. Han skulle inte ha några problem med det. Det kändes alltid mäktigt att försiktigt sticka hål på någons hjärta, långsamt och utdraget, med en dolk och se hur marken målas blodröd. Ett problem var ju att han inte riktigt tyckte om döda kroppar. ”Döda långsamt, försvinna fort” det var hans påhittade motto.
”Ett annat snabbt sätt att döda någon, är den klassiska nackvridiningen. Tur att jag har tränat på den” tänkte han för sig själv. Sedan hörde han plötsligt sitt eget namn ropas ut, och han sprack upp i ett glatt grin. Han kastade lite med sitt mörka hår, med allas ögon på sig. ”AlbusPotter förkämpen”. Det lät något det.
Hermione Jane log på nytt. Den första kämpen var en främmande pojke som såg ut att vara i ungefär samma ålder. Kanske något yngre. Pfft, stort hot? Knappast. När hon dessutom hörde sitt eget namn ropas ut, blev allt på topp. Hon rusade skrattande upp på podiet till den andra kämpen. Och såg sin bästa väns rädda, men ändå glada ansikte. Visst behövde hon mycket sömn, men detta, det skulle hon vinna!


Hoppas som sagt att ni gillar det goingar!♥ Kommentera extremt gärna vad ni tycker!^^^
EDIT: Är lite orolig.. Ni som är online vad tycker ni? Selma...FantasyGirlfashion7

JIPPI!

ÄLSKAR DET!
Du skriver verkligen urbra, använder bra ordval och allt! Längtar tills jag får vara med

Jag tyckte det var bra ^^

Yayy tack!♥

SÅ BRAA!!! JAG...JAG BARA....*saknar ord*BLFLDUSJELÖÖÖ!!

asbra!

Tack till er som tycker att det är bra sötnosar!! ♥
Har ganska mycket på programmet idag, så vet inte om jag kommer hinna skriva nått. Så jag gjorde en snabb slåtter imorse, dock bara en. Hoppas ni gillar de^^

4: Hon trampade lite med fötterna. Hon undrade så hur årets arena skulle se ut, och det oavsett om hon blev vald eller inte. Hon drog in den salta havslukten. Det luktade fisk. Kanske inte var så konstigt om man tänker efter på distrikt fyras industrier. Att simma skulle ju inte bli några problem, men det fanns ALLTID någon form utav skog, eller träd på arenan, och ifall KajsaRC2001 skulle behöva leva på att jaga kött, och inte leva på växter och bär, då var hon praktiskt taget död. Det vapen hon kunde hantera bäst (förutom harpunen som alla barn i distriktet ges en grundlig kurs av vid extremt låg ålder, men hon tvekade dock på om några harpuner skulle vara utplacerade på arenan) var dolken, och att döda ett rådjur, eller ens en kanin med den kändes ganska så uteslutet. Men en hyfsad chans kunde hon ha.
Lilla Jojo00 var orolig för spelen. Om hon skulle få säga sin största svaghet skulle hon säga spjut, och förutom pilbågen borde ju det vara det smidigaste vapnet att ta död på något med? Hon märkte knappt att hennes namn ropades ut. Medan hon gick den oändligt långa vägen ner till podiet försökte hon komma på bra saker med sig själv. Visst, hon var smart, det skulle inte förnekas. Hon skulle hyfsat enkelt kunna springa ifrån de flesta motståndarna, men hon kände sig inte så styv i korken längre. Hon skulle vara bland de äldsta, det förstod hon när en fjortonårig flicka som såg ut som en väldigt typisk stereotyp från distrikt fyra blev vald. KajsaRC2001 hette hon för övrigt. Och ändå var hon så säker på att hon skulle vara bättre än vad hon själv var.