Skriva av sig-tråden

Maandish Jag beklagar sorgen, verkligen. Ta hand om dig. ♥

Maandish: Uschdå, jag förstår att du har det svårt. :s En av mina bff's miste sin pappa 13 april förra året och nu har min klasskompis mist sin pappa för bara någon vecka sedan. Hemskt att sånt händer

---

Jag själv har också lite små problem. Men jag tror ni kommer tycka att jag är löjlig och barnslig om jag skriver vad det är. För det är egentligen inte så farligt, men det är verkligen svårt att ignorera och mitt självförtroende har sjunkit till botten pga detta.
Och mina kärleksproblem är hemska. Han kommer aldrig att lägga märke till mig.

Så jag vet inte ens om jag ska skriva av mig här, för jag vill bara att ni inte ska börja tycka illa om mig.

^ Men herregud, du behöver absolut inte vara rädd för att folk ska börja tycka illa om dig. Alla personer har problem, och de kan vara stora för vissa men samtidigt små för andra. Det är helt beroende på person till person. Den här tråden är ju till för hjälp, så jag tycker verkligen inte att du ska oroa dig. Men om du verkligen inte vill skriva så kan du skicka ett meddelande till mig, för jag lyssnar! ♥

Åh.
Det ända jag kan säga är att hon alltid finns med dig, i ditt hjärta. Om hon nu tittar ner på dig kan jag garantera att hon är jättestolt över dig, enligt mig verkar du vara en härlig person.

childhoodlight: Tack för att du är så snäll

Ajmen, jag kan ju skriva då. Men, alltså. Jag vet inte.
Well. I början av denna termin, efter jullovet (Jag går i åttan), började nästan alla sjuor och någon åtta att stirra (Alltså på riktigt, ögon var stora osm fotbollar) på oss, oss = jag och mina 4 kompisar. Sedan började de slänga elaka kommentarer till oss när de gick förbi och det blev bara fler och fler. En dag gick vi faktist till kuratorn och hon lovade att prata med de vi räknat upp som var värst. Det kändes så fel, vi var ett år äldre än dem. Ändå tog vi åt oss. Mitt självförtroende sjönk i botten just då. Jaja, men det har lugnat ner sig.
Ändå sitter jag här och har dåligt självförtroende, har fått flera komplex. Alltså, jag tycker jag är lite för tjock. Och ändå säger min skolhälsovårdare att jag är underviktig. Men jag kan inte få bort tankarna om att jag är tjock och ful och är för kort och har för småa fötter och allt annat. Alltså det finns inget bra med mig.
Och det har lett till att jag sällen vågar lita på folk, och ganska ofta sitter jag och funderar om jagär värd något för mina kompisar, eller om de bara umgås med mig för att vara snäll.

Sedan har vi ju dethär med kärleken. Jag gillar en kille i min klass, som är en av de populära. Jag själv är ju inte alls populär och därför kommer han aldrig att lägga märke till mig. Han är snäll, rolig och hjälpsam. (Han ser också bra ut, men det är ju insidan som räknas)

Usch, jag vet inte vad jag ska göra. Allt känns ganska hopplöst.

"Alltså det finns inget bra med mig."
Jag tycker det är synd att du verkligen tycker sådär, för att det som inte är bra, det är att folk behandlar andra som du och dina vänner blev behandlade. Att de har mage att ge er taskiga kommentarer. Det är sjukt, jag förstår inte ens hur man kan göra någonting sådant. Men vet du vad saken är? De trycker ner er för att de själva ska känna sig bättre - i vadå, ett par minuter - men det hjälper inte. De har så låga självförtroenden att de måste klanka ner på andra för att få högre tankar om sig själv. Så det är verkligen jättesynd att du tar åt dig, verkligen. Jag vet att det är lättare sagt än gjort - men försök att inte tänka på orden som de har kastat mot dig. Tänk inte på det, försök fokusera på det som får dig att må bra, och ta åt dig istället positiva ord om dig. Jag tycker till exempel att du är grymt fin och du passar verkligen i glasögon, och du har en superfin personlighet.

Din skolhälsovårdare säger att du är underviktig men du ser dig fortfarande som tjock? Jag kan säga att jag förstår, men hörru du, om du verkligen är underviktig så är du det - då kan du inte ens vara nära "tjock", så snälla, som sagt, försök att inte tänka så. Skjut undan dem tankarna och försök hitta fina saker med dig, istället för saker du inte tycker om, för det kommer bara dra ned dig ännu mer. Du ÄR fin, du ÄR vacker, du ÄR en bra person, låt aldrig, aldrig, aldrig någon säga att du inte är det - speciellt inte människor som är så svaga att de måste trycka ned andra, för vet du vad? Det bevisar vem som är den starka utav er, och det är DU. So keep your head high, and say "fuck you" and smile.

Tack, det värmer att någon bryr sig
Jag vet att man inte ska ta åt sig, ska försöka tänka på det fina i en själv, fast det är svårt. Det enda bra med mig som jag kommer på just nu är att.. alltså nej jag kommer inte på något. Min ögonfärg kanske?

Alltså när jag sa tjock, menade jag inte tjock som tjock utan som väger något kilo för mycket. Alltså jag ve itne hur jag ska förklara men ja. Det är vårt att beskriva i text hur jag känner.

Jag tror att det mesta ligger i hur du tänker. När någon ger dig en komplimang - till exempel - säg inte "jag håller inte med", för i längden så kommer det bara drar ned dig. Le, säg tack och försök att ta åt dig, desto mer du kämpar, desto mer kommer det fungera. Förstår du? Detta är något väldigt vanligt, och jag tror att du har hört det förut, men ställ dig framför spegeln varje dag och säg vad som ser bra ut med dig, och då kommer det fungera, I promise. Du kommer se dig med ett par andra ögon.

Well, det skadar väl inte att försöka..

Tack, childhoodlight, för att du är så bra på att hjälpa och lyssna.

Precis! Varsågod. c: