Dramione - A love story. [SV]

Tack för denna underbara ff!

Du skriver som en gud och beskriver som om du målar med orden, det är precis som att kolla på en film eller att vara i ett minneshål...

Du är jätteduktig!
Hoppas verkligen att du blir en stor författarinna.

Snälla skriv mer, det är som en drog att läsa vad du skriver, man vill bara ha mer och mer! BEROENDEFRAMKALLANDE.


Hoppas du får till det med skolan så att du kan skriva! En av mina kompisar får faktiskt skriva fanfictions på svenska lektionerna... du kanske ska prata med lärarna ^^

Hehe... med andra ord, DU ÄR BÄST

MEGABRA!!!!!!!!!!!!!!!!! Bevakar!!!!

Nu har jag äntligen hunnit läsa klart det nya kapitlet!

Först och främst tycker jag inte att det var något "konstigt" med det här. Det är precis lika perfekt som alltid. Jag gillar en massa saker, men det ger ju inte särskilt mycket när jag säger sådär. Du vet ju inte VAD det är som är extra bra. Så nu tänker jag rada upp några exempel här för dig (jag hade kunnat skriva på den listan hela natten, men det skulle väl bli lite väl drygt antar jag )

Jag gillar:
*Allt Nej, nu får jag sluta.
*Det är väldigt bra skrivet gällande Hermiones tankegång. Jag förstår verkligen hur hon känner. Att hon sviker sina vänner för fienden Draco. Snyft! Sooo sad amazing perfect
*Hur du skriver. Det är så jättefint och lättläst på något sett. Det flyter på. Skulle till och med vilja påstå att du skriver bättre än många utgivna författare.
*Och sen så är det aldrig drygt. Man är liksom alltid spänd över vad som ska hända sen. Kan aldrig slita mig från något av dina kapitel. När jag läst klart sitter jag och tittar tomt framför mig, omg awkward
*Jag gillar verkligen inte Draco. Men det får du mig att göra. Jag trodde seriöst aldrig det skulle hända O.O
*Gillar starkt att du hoppar över vissa delar som inte behöver vara där. Alltså styckesindelningen, typ. Det, som jag tror jag skrev innan, leder till mer spännande kapitel. Dör
*Oh, en sak till innan jag avrundar den här lilla listan. Det är en sak jag tycker du ska förbättra. Look inside here...:


Och ja, angående att börja åttan. Det är tufft, men du klarar det. Enligt mig gick de två terminerna jättefort. Lycka till med det också!

Kram

Du är otroligt duktig på att skriva. Många synonymer.
Det enda jag kan säga är... fortsätt. Läs mer, ta efter mer, få nya idéer, fler synonymer, mer utvecklat.

Ja såg en ytte liten sak som jag såg här om dagen när jag läste ett tidigare inlägg. Men det var bara ett enkelt fel.
Ett ord var särskrivet.

Om du skriver andra Fanfictions, vill jag mer än gärna läsa dem. Maila gärna mig, i så fall. ♥

klarastar, Amaanda, Walendria och alla andra;
wow jag sitter inte här och kämpar mot tårarna nejnej absolut inte wow ni gjorde min kväll liksom wow igen

Walendria Jag skriver för tillfället inga andra ff:s men när den här är slut så kommer jag skriva en till Dramione, troligtvis, och en del annat c:

Skulle någon vänlig själv kunna kommentera så att jag kan lägga upp nästa kapitel? c:

Oh yes så sugen på Dramione nu 8} So, nu kan du lägga ut, helst innan jag dör 83 ♥

Det här kapitlet blev till och med jag väldigt nöjd med (trots att det blev lite kortare än jag tänkt mig :C) så jag hoppas att det "smakar" ♥

Kapitel 10.
Hermione:

Hermione var redan fem minuter sen och hon hade ändå inga planer på att skynda sig. Han kunde gott få vänta. Men trots att hon medvetet lämnat Stora Salen senare än hon borde så kunde hon inte låta bli att känna sig stressad. Det låg helt enkelt inte i hennes natur att komma försent, inte ens till ett möte med Slytherins okrönte kung.
När hon var utanför bibliotekets portar suckade hon innan hon klev in. Nu kunde hon inte skjuta upp det mer.
Han satt ensam vid det bord där de hade tillbringat så många kvällar tillsammans, och om hon inte såg fel så var han väldigt nervös.
”Bra” tänkte hon. ”Det borde han vara.”
När hon satte sig ned log han ett svagt leende som hon inte besvarade.
De satt där tysta en stund, och inte fören han harklade sig började hon prata.
”Draco, jag kan inte på något sätt få dig att tro på vad Harry säger, på sanningen, men-” började hon.
”Hermione, lyssna-” avbröt han.
”Nej, nu är det du som ska lyssna på mig, jag tänker inte vara med någon som är så otroligt korkad att han inte kan se sanningen när den ligger framför näsan på honom-”
”HERMIONE!” nästan skrek han.
Hon slutade prata och tittade förebrående på honom.
Han öppnade munnen för att börja prata, men innan han hann säga ett ord kom Madam Pince rusande från bakom en bokhylla och viftade med sin trollstav.
”UT! UT!” skrek hon och Hermione hann nätt och jämt gripa tag o sin väska och skynda sig därifrån innan en förtystnings besvärjelse träffade stolen hon nyss suttit på.
Väl ute i säkerheten flåsade de båda och Hermione glodde ilsket på Draco.
”Du fick mig just utslängd ur biblioteket!” konstaterade hon argt.
”Snälla säg inte att det var din första gång?” skrattade han.
Det ryckte i hennes mungipor och hon kunde inte låta bli att tänka ”Han är verkligen ur snygg.” Vid tanken rodnade hon och var glad över att han inte kunde läsa hennes tankar.
”Hermione” sa han med en allvarligare ton och han log inte längre. ”Jag tror inte att Harry, jag menar Potter talar sanning, jag vet att han gör det.”
Hon såg upp på honom och sade med låg röst ”Han var där, eller hur? Din pappa?”
Han såg ner i marken, men nickade.
Utan att tänka sig för tog hon ett steg framåt och slog armarna om honom. Han drog henne ännu närmare och hon överväldigades av hans varma famn.
De stod där en stund och sedan drog han sig ur hennes grepp och log ett varmt leende.
Hon besvarade det och sa ”Jag borde nog gå tillbaka.”
Han nickade. ”Du kommer berätta för dem, eller hur?”
Hon nickade.
”Om allt? Om oss?” hon nickade igen.
Hon ställde sig på tå och kysste hans haka, sedan vände hon på klacken mot Gryffindortornet.

Hela vägen från biblioteket till porträttet med Den Tjocka Damen var hon uppfylld av en varm känsla blandad med oro över hur Harry och Ron skulle reagera över vad hon hade att berätta.
Hon gav Den Tjocka Damen lösenordet och slank in genom porträtt hålet.
Hon fick syn på sina bästa vänner och undrade i sitt stilla sinne hur länge hon skulle kunna kalla dem det, innan hon satte sig ned i en fåtölj bredvid.
De såg upp och log. ”Morgon, Hermione.”
Hon log. ”Det är väl knappast morgon fortfarande.”
De satt tysta en stund och Hermione stirrade in i brasan framför dem. Sällskapsrummet var bara halvfullt och de som var där var alla mitt uppe i diskussioner om Merlin vet vad, så hon var inte orolig över att någon annan skulle höra dem.
Hon harklade sig och de tittade upp.
”Eh… jo, det är så att jag skulle vilja berätta en sak för er…”
---------
Moahhahaha nu känner jag mig elak som slutade där (>: D), men jag kan faktiskt lova att nästa kapitel kommer att komma redan imorgon eller möjligtvis på måndag, för jag har nästan hela kapitlet utarbetat på telefonen och i huvudet!

grymm!

Asum!

*Hoppar runt av lycka*
JättesuperduperasantastisktöverträffandeBRA!!!!!
Längtar till nästa kapitel, mina ben är helt avdomnade av underbarhet här! Älskar den här FFn ♥♥