Drella

Meer!

Bra.

Kapitel 13: Den första turneringsuppgiften

Mina händer greppade tag om räcket som höll oss säkra från drakarna. Jag kunde se tältet som de tävlande befann sig i just nu, med hjärtat i halsgropen. Två armar kramade om mig bakifrån och jag tittade upp. Dracos leende ansikte fick mig att le. Han tittade ut över stället innan han borrade ner ansiktet mot min hals. Jag ryste till och försökte ignorera känslan som blommade ut i bröstkorgen genom att betrakta åskådarna. Hans läppar rörde vid min hals. Jag ryste till ännu en gång.
"Fryser du?", frågade han bekymrat. Han tittade upp på mig med rynkad panna.
"Nej", andades jag. Han brast ut i skratt och kramade om mig hårdare.
Applåder och visslingar dämpade våra röster när den första personen kom ut från tältet. Jag kisade med ögonen och såg att det var Cedric. Jag applåderade med de andra. Draco höll fortfarande sina händer runt min midja. Vi betraktade hur Cedric gick runt på den steniga och klippiga marken, stannade till. Hans mun rörde på sig och jag höjde på ögonbrynen av förvåning när en av stenarna förvandlades till en labrador. När draken började sätta fart efter hunden istället tog Cedric sin chans och sprang bort mot boet med äggen. Precis innan han hann lägga beslag på guldägget ändrade draken riktning och sände en eldstråle bort mot Cedric. Han hoppade undan, men när elden försvann rykte hans kläder och en av hans armar var brända. Hur som helst, han hade ägget. Han hade klarat den första turneringsuppgiften.
"Skickligt", sade jag förundrat. Jag tittade upp mot Draco, som nickade lite stelt.
"Jag antar det."
"Har du pratat med Pansy än?"
"Va?"
"Om oss?"
Han tvekade. "Äh, låt henne hållas."
Jag bet mig skeptiskt på läppen. "Vad menar du med det?"
Han försökte stjäla en kyss men jag vände bort ansiktet.
Jag tittade ner och såg Krum få tag i guldägget. Jag suckade besviket. En okänd ropade ut att det bara var Harry kvar. Jag hade missat Krum och Fleurs metoder.
Harry kom ut, och Dracos leende blev till ett smalt streck.
"Varför hatar du honom så?", frågade jag.
"Jag hatar honom inte." Dracos oberörda röst fick mig att skratta. "Du är den värsta lögnaren jag någonsin mött."
Han drog på munnen. "Har det någon betydelse?"
Jag skakade på huvudet och vände blicken tillbaka mot Harry igen. Men den här gången stod han inte på marken, utan satt på sin kvast. Jag gapade förvåning när jag såg honom flyga runt draken, som blev mer och mer förvirrad. Draken reste på sig och bredde ut sina vingar. Harry dök ner mot hennes ben och försvann. Nästa gång jag såg honom hade han guldägget under armen. Jag och resten av åskådarna applåderade hjärtligt när han flög runt sittplatserna. Han hade klarat det. Han hade guldägget.

Jättebra

Grymt

Jättejättebra!

DAHAJSDFZGGFGNGV BRA. ♥

Åh shit va det var likt Elzyii 's ff Draco Memorid! :O Samma namn också nästan, det var skrämmande likt! Lääääskkiggt Det är nästan som om du skulle ha kopierat henne? :O

Idén på Drella har jag fått av en vän, så det är inget kopierande här.

Eh, va?
Jag har läst stora delar av den och ser inte alls likheten...