Siden, sammet, trasa, lump

Superdupermegabra!

Och jag blev huvudperson

Men det var verkligen jättebra, och jag bevakar verkligen för att få läsa fortsättningen!

Azzummm!! längtar till fortsättningen!

Awesome!!!

När kommer fortsättningen?

om några dagar förhoppningsvis. Har varit lite sjuk och knappt orkat sitta vid datorn så det har varit lite skrivpaus.

Krya på dig! ♥

Jättebra! ♥

Nästa

Året är 1898 och Idun är 10 år. Hon sitter tillsammans med sina småsystrar på vagnen som Henry kör. Ida satt där och trallade och tyckte bara att det var kul. Hon hade inga problem. Ännu. Problemen hade bara börjat för Idun. Tvillingarna Matilda och Ylva visste inte Idun hur de var. Jo, nog hade de problem. Hur Ylvas problem såg ut visste hon inte, men Matildas största problem var att hon inte hade några instrument. De hade knappt inget. Lite slantar kanske, men det räckte inte. Men Ylva ville bara att statare skulle vara lika värda som de där prästerna och allt. Kanske för att de var just statare. Fast Henry hade nyss köpt ett torp där de förhoppningsvis skulle kunna slå sig ner. Det låg i Emmaboda, fast det var ju liksom mer ett samhälle där en ganska stor del var brukssamhälle.
"Pappa, Pappa, är de dä vi ska bo?" utbrister Ylva och pekar på ett hus i bruksamhället.
"Nej, det är där arbetarna på pappersbruket bor" svarar Henry och ser mor det stora vita huset. Han suckar och vänder framåt, "Det är en bit till" fortsätter han och ser på Ylva.
"Åh!" utbrister Ylva och tar fram tärningarna ur klänningsfickan, de som hon brukade leka med när hon hade tråkigt. Tur att Anna kunde sy i alla fall. Det skulle var jobbigt annars för de skulle i så fall bara haft urvuxna billiga kläder. Sådana som arbetare på gårdarna fick.
"Mor" säger Idun och ser på Anna.
"Ja" svarar Anna.
"Jag hoppas vi kan stanna på torpet i all evighet" säger Idun och ler.
"Det hoppas jag med" svarar Anna och håller om Idun. Visst hade Idun blivit stor, men för stor för sin mamma kunde hon aldrig bli. Men Anna brukade inte orka bära barnen så länge. Visst var Ylva och Matilda bara fem år och Ida två, men statarlivet hade varit så jobbigt för Anna. Molnen drar ihop sig och blir ett enda mörkt moln.
"Jegn" säger Ida och skrattar medan hon tittar upp i himlen. Hon blir lite tyst när regnet ganska snabbt efter öser ner och de behöver skydda sig. Ida får Annas sjal och tvillingarna kurar ihop sig mot varandra. Det var blött och det var bara Idun som inte hade något skydd. Och så Henry, men han klarade sig. Idun blev genomvåt och hon kände sig bara trött när de äntligen kom fram till torpet.

Alla möbler de hade stod i vagnen, men Idun var glad över att morbrodern hade varit så snäll att han lämnade en del saker i huset. Det hade verkligen hjälpt för det som de själva ägde var dygnsurt och nu kunde de sälja den gamla fåtöljen när de faktiskt hade fått en hel soffa. Det var så bra, men än så länge fick den stå i huset. Med hjälp av den kunde de ju få mer plats att sova på. Idun gick in i torpet och såg sig omkring. Det var jättefint. Två rum med lite småsaker som morbrodern inte hade behövt och ett stort rum där köket fanns. Anna och Henry lastade in de två sängarna i ett av rummen där de själva kunde sova och även Ylva och Matte kunde få plats. Idun själv skulle ligga i soffan och Ida i fåtöljen. Eller, hon kunde ju välja att krypa in hos Idun om hon ville. Men Idun var glad att ha en egen säng. Natten skulle bli så lugn för henne. Bara det att fåtöljen var dygnsur så denna natten kröp Ida upp till henne. Dock gjorde det inget när Idun innan fått dela fåtöljen med Ida vilket var mycket mindre. Hon somnade när hon hade lagt huvudet på huvudkudden och vaknade inte en gång under hela natten.