Den eviga kampen

Okej Så du vill hålla oss på sträckbänken?? Väldigt författarlikt Det är så man håller fast sina läsare: glimtar lite på något som man inte vet om än och får en att vilja veta mer. Irriterande, men mycket bra

Nu har det gått en vecka sedan förra kapitlet och jag börjar gå lite dåligt samvete >.<
Men här kommer epilogen, det avslutande biten i Den eviga kampen! ^^


•••


Epilog
Plötsligt är vi tillbaka där allt började.
I vår trädgård, i festkläder en stjärnklar natt. Jag går fram till dörren och försöker rycka upp den. Dörren rör sig inte en centimeter och vägrar gå upp.
”Har någon nyckel?” frågar jag och vänder mig om. De rycker på axlarna och kollar förväntansfullt på mig.
”Vad då? Jag hade inte tänkt trolla fram… Vad dum jag är!” stönar jag. Jag vänder mig mot dörren och kollar snabbt på låset. Ett klickande ljud hörs när dörren låses upp. Jag griper ännu en gång tag i handtaget och försöker öppna dörren, till skillnad från förra gången funkar det. Jag går in i hallen och öppnar lampan. Jag vänder mig om och hinner precis hoppa undan innan Angel och Patrick kommer inrusande.
”Han sover över!” hojtar Angel från trappan och fortsätter släpa upp Patrick till hennes rum.
”Jaha…” muttrar jag och ser Dominick ta ett steg in i hallen.
”God natt”, säger han innan våra läppar möts. Den här kyssen är inte som alla andra kyssar vi har delat. Den här innehåller liv och elektricitet. Jag försöker rygga undan men mina läppar vägra lämna hans. En pirrande känsla far över mina läppar i en snabb sekund och försvinner sedan.
”Se det som en gåva från oss, han skyddar dig väl, du är trots allt inte död. Nu har han kraften men det är upp till er om han ska kunna kontrollera den. Han lär behöva den…", säger Eld. Vi slits förfärat ifrån varandra och stirrar båda med uppspärrade ögon.
”Vad var det där?” frågar han förskräckt.
”En gåva från Elementen, för att du kommer behöva den…?” svarar jag skärrat.
”Vad betyder det?” frågar han. Jag funderar en stund, kan den där pirrande känslan varit Elementens kraft?
”Jag tror det betyder att vi har en del elementära lektioner framför oss. Och den här gången är jag läraren, och tänker inte bränna upp några hus.”
”Va? Menar du… Menar du att jag är en elementär nu?” frågar han förfärat och håller upp händerna framför sig och kollar på dem med ett skärrat uttryck. Jag kisar och ser fortfarande vingarna.
”Nej… Du är någon blandning mellan de. En hybrid.”
”Är det något bra?” frågar han förvirrat. Jag ler stort mot honom.
”Självklart! Nu är du både ängel och elementär! Vilket betyder att även du kommer få känna pressen med att vara utvald av Elementen och inte bara födas som en elementär”, flinar jag. Han stönar och händerna åker nerför sidorna och hänger.
”Du njuter av det här, va?”
”Självklart”, ler jag. ”Men jag kommer som sagt inte att försöka bränna ner något hus. Om du inte orkar gå hem så kan du ju sova över?” tillägger jag. Hans breda flin är tillbaka och han ställer sig tätt intill mig.
”Jag trodde aldrig du skulle fråga”, skrattar han. Jag vänder mig om och kollar mot trappan. Angels och Patricks lågsmälta röster hörs där uppifrån.
”Det var ett misstag, eller hur?” undrar jag och vänder mig om för att låsa dörren. Jag kolliderar med Dominick och kollar surt upp mot honom.
Hans ansiktsyttryck är inte retsam längre, det är ärligt och sårbart igen. Jag tappar plötsligt talförmågan och kollar på honom.
”Om du vill så kan jag flyga hem ändå?” frågar han och låter lite orolig. Jag kan fortfarande inte prata så jag kysser honom, utan att avbrytas av Elementen. Kyssen är snabb och mjuk men jag är ändå säker på att han förstår.
”Jag älskar dig”, mumlar jag när jag äntligen kan prata och står tätt intill honom. ”Om du går hem nu förolämpar du mig”, säger jag och går bort mot dörren. Jag stänger och låser den innan jag börjar gå bort mot trappan.
”Det vill jag verkligen inte”, svarar han och följer efter.

•••


Hoppas ni gillar det! ♥ Vet att det blev ett litet tvärt slut, men ville inte ha det på något annat vis

Så fint!!!!!♥

Åh, jag verkligen ÄLSKAR denna berättelse!!!!!♥♥ S kreativ och bra, och jag shippar verkligen Lamonick!♥

Så sorligt att det är slut... Fattar det inte! x(

Aja, hoppas det kommer en försättning, SNART! (Typ om en dag! )

Tack så hemskt mycket Selma... för ditt skrivande och kapitler, du ska veta att vi verkligen ÄLSKAR denna berättelse! ♥

Åh, tack! ♥
Har tre, nej, fyra noveller/berättelser som jag skriver på för tillfället, så det är lite svårt att hinna med x) Men när jag har skrivit ett eller två kapitel till kommer jag lägga upp den Och länka, troligtvis kommer jag göra det dumma misstaget att skapa en tråd till min andra novell också >.<

Men det betyder sjukt mycket att du älskar den! ♥ ^^

Hur kan man inte älska den?!

Åh, okej!!x) Men snälla, kom med fortsättningen snart! Måste bara få läsa mer♥

Okej! ^^ ♥ (övervägde för en sekund att genast lägga ut den xD Fast, min hjärna hann ikapp X) )

Din hjärna har ju rätt! Lägg ut!

Om du är osäker: Kom till oss, frisören HP, så kommet vi absolut inte hjärntvätta dig så du lägger ut fortsättningen, tro inte det!

Väldigt fint slut Gillar starkt att du slutar där allt började. Det ger en fin känsla

Jag ser fram emot att få läsa fortsättningen och få svar på de frågor jag har

Lycka till.

Hoppas jag lyckas besvara de! x)


Tack! Är bara lite förvirrad x) Vad är det jag ska lycka till med?