Easier said than done [SV] (1D ff)

bevakar hellt klart!!!

I HATE ONE DIRECTION. AND WHEN I READ THE LAST CHAPTER I WAS LIKE.
ARMERGADH.

+ Att min bästa vän är världens största fan av one direction och hennes pojkvän är en exakt kopia av Niall Horan.

+ jag gillar nog one direction lite, gillar bara inte musikstilen. x)

+ den här fanficen blir vandaliserad av mig. I LOVE THESE CHAPTERS!

I KNEW IT
you don't hate them that much
you like them c8 a little bit...
efter den här ffen kommer du att gilla dem ännu mer
I PROMISE

Du gjorde just min dag C:

Fast jag dog lite när jag såg I HATE ONE DIRECTION xD
Trodde typ du skulle kritisera ff;n Cx

Cindy & Conflate.

Det är lite svårt att inte börja tycka om dem när min bästa vän är helt besatt av dom, och eftersom Conflate gillar dom så måste jag nästan också det, hon lyssnar ju på mitt tjöt. xD

Trezzan
Känslan man får när Trezzan säger att man har makt över henne 8D

Det här kapitlet var ju bäst! Man undrar ju vem Marley egentligen gillar. Louis? Adam? Niall? Eller Adams kompis, vem det nu än är...

Supah!

OMG Niall!!!!!!!!!!!!!!
Helt plötsligt så gillar ju alla henne!!!!!!

Kapitel 6
Confused

Marleys POV

”N-Niall?” frågade jag förvirrat medan han kollade tillbaks på mig med ett lugnt ansiktsuttryck.
”Fråga inte ens Marley, jag vet vad du tänker. Men bara så du vet har jag aldrig direkt varit en del av deras gäng.” sa han medan han satte sig på en gammal träbänk som stod precis vid skolbyggnaden. Jag satte mig försiktigt ner på samma bänk men några decimeter bort från honom, vem vet? Han kanske ljuger.
”V-Vad menar du?” frågade jag, fortfarande förvirrat.
”Jag var bästa vän med Louis – som du säkert kommer ihåg.”
Åh, jag kommer allt ihåg. Hur vi tre faktiskt hade ett eget litet gäng, jag, Louis och Niall. Men det var för minst tre år sedan, och en dag började de två helt plötsligt ignorera mig och började hänga med Liam, Zayn, Harry och de andra som var snygga nog att bli en medlem av det ’populära’ gänget.
”Och en dag kom Harry fram till oss och började prata, vilket ledde till att vi helt plötsligt blev mer populära.
Jag ville fortsätta vara din vän, jag lovar. Men de tvingade bort oss från dig och sa att du hade Adam, och jag antar att jag inte tänkte mer på det. Men sen flyttade Adam. Den enda i gänget som faktisk var modig nog att säga ifrån Harry, Zayn och Liam när han ville och kunde hänga med dig istället.
Jag kommer ihåg att du var förkrossad, och jag kände mig hemsk att jag inte gjorde något åt det-”
”Så varför gjorde du inte något åt det?” frågade jag och struntade i att jag hade avbrutit honom.
”Va?” svarade han lika förvirrat som jag var förut.
”Ja, varför gjorde du inte något åt det? Niall, om du verkligen brydde dig skulle jag inte sitta här och blöda, jag skulle vara med dig istället. Så tack för att du räddade mig från min död, men nu måste jag verkligen gå och träffa skolsyster.” sa jag irriterat och vände på klacken när Niall tog tag i min armled – igen – och på något sätt lyckades han vända mig om sådär som killarna brukar göra på tjejerna i filmer.
I filmer med ett lyckligt slut, där den mest opopulära blir mest populär, där den opopulära ändrar allas åsikter om nördar eller något. Men det här var inte en film, det var verklighet.
”Vad?!” skrek jag i hans ansikte, men den här gången var det han som ryggade tillbaka.
”Jag försökte göra något, jag lovar. Jag ville ha tillbaks dig som vän, men jag vågade inte, okej? Jag ville inte förstöra mitt rykte genom att hänga med dig.”
Min ögonlock fylldes med tårar och hans ögon visade skyldighet. ”Den där sista meningen kom ut fel.” sa han snabbt, men jag slet mig ut ur hans grepp och började springa. Jag visste inte var, men jag sprang.
Sprang bort från minnena med Niall och Louis, minnena med Adam.
Adam! Han är den som jag behöver nu, han kanske kan hjälpa mig att få såret att sluta blöda, eftersom det fortfarande kom blod ut ur det, men inte lika hastigt som förut.

När jag slutat springa stod jag framför Adams hus. Han hade berättat adressen för mig förut, när vi var inne på mitt rum.
Huset var ljusblått och var ganska stort. En grusgång ledde vägen till dörren och det stod träd lite är och där i trädgården.
Huset hade övervåning och knutarna var vita.

Jag var osäker på om jag skulle gå eller inte, men tillslut började jag ta osäkra steg fram till den vita dörren.
Jag tryckte på ringklockan bredvid dörren och hörde fotsteg närma sig. Dörren flög upp och vid ingången stod Adam iförd i en vanlig vit T-shirt och blåa jeans och hans ögon blev med ens gladare när han såg att det var jag vid dörren men vandrade vidare till oro när han såg blodet över säkert halva mitt ansikte.
Och utan att ens säga hej drog han in mig i huset och ledde mig till ett badrum med vita kakelväggar och med en röd, lurvig matta på golvet som tänkte det mesta av det hårda, svarta golvplattorna.
”Vad i hela helvettes helvette har hänt?!” utbrast Adam upprört när han satt ner mig på toalettstolen och direkt började rota i skåpen.
”Ehm… Jag… Eh… Jag ramlade.” svarade jag osäkert och han tittade upp på mig med en misstrogen blick.
”Ramlade? Ramlade? Herregud Marley, du måste bli bättre på att ljuga. Vad hände?”
Jag tvekade direkt, skulle jag berätta? Han kommer säkert ändå få reda på det, eftersom man inte alls kan undvika att se vad De populära gör med mig i skolan.
Jag slets snabbt ut ur mina tankar när jag kände Adam trycka en blöt handduk mot mitt ansikte och började tvätta det.
Jag lyfte huvudet lite och såg direkt att Adam tittade på mig, men han slet inte ifrån blicken, han hade kvar den. Och precis när jag höll på att bokstavligen fastna i hans väldigt blågröna ögon, tryckte han till på mitt sår och jag ryggade tillbaka av smärtan och avslutade ögonkontakten med honom.
”Förlåt.” mumlade han och tog bort handduken från mitt ansikte och la den bredvid honom på golvet och tog istället upp ett mellanstort plåster och satte det på mitt sår, men den här gången var han försiktigare, vilket gjorde att det inte gjorde så särskillt ont alls.
Jag flyttade ner från toaletten och satte mig bredvid honom nere på golvet.
”Tack.” sa jag svagt och tittade upp på honom, och mötte hans ögon igen, men den ända skillnaden var att den här gången slet vi inte ifrån varandras ögon.
Adam luta sig inåt mot mig och jag gjorde samma sak och efter bara några sekunder möttes våra läppar och vi kysstes.
Allt var perfekt (förutom att vi satt i ett gammalt badrum och hade blod omkring oss förståss) tills dörren flög upp och visade två chockade personer.
Louis och Niall.
___________________

Authors Note

Jag börjar känna att jag har blivit bra på att lämna cliffhangers till er... ._.

Sry för det xD
Nästa kapitel kommer det vara väldigt mycket i Louis POV! Vilket jag ser fram emot att skriva ftersom jag inte skrivit det så mycket, och många av er vill ju att jag ska skriva mer i hans POV också, så... ;P


Kommentera vad som var bra, vad som var sämre och vad som ni tyckte jag kanske kunde ha gjort bättre! ;D ♥




P.S Förlåt att kapitlet var så kort D:
Ska försöka skriva ett längre tills näst gång!!