Rues perspektiv, de 74 Hungerspelen

Yeeeey!

ja!!!

Okej haha det här kapitlet blev inte så jättebra men hoppas ni gillar det finisar xD

-----
Kapitel 6, Förberedelser.

Träningsdagarna är slut. Imorgon börjar spelen. Intervjuerna är ikväll och de måste börja på eftermiddagen med att göra oss i ordning. Rätt tråkigt att bli iordninggjord, om man frågar mig.

Min stylist, Jenna, och hennes medhjälpare, Alyssa, Nathan och Mackenzie kommer in i rummet där jag väntar.
”Hej” säger Jenna varmt, och jag svarar med en hälsning. Hon förklarar att det behövs en del tid för att göra mig iordning till intervjun, Jo, jag har förstått det.
Hon lämnar mig och assistenterna ensamma och går för att göra något.
”Sätt dig här” säger Mackenzie och pekar på en stol vid ett makeup-bord. Jag nickar stumt och sätter mig.
”Vad ska ni göra?” frågar jag nyfiket.
”Du får se” svarar Nathan hemlighetsfullt.
En sak med huvudstadsborna – De verkar tro att alla är jättespända och orkar vänta hur länge som helst, de är så naiva, och just nu var Nathan ett levande exempel på det, det var inte kul att sitta i en stol helt utan att veta vad de ska göra med en.
Jag suckar och vänder huvudet mot Alyssa. Hon skakar leende på huvudet, nejhä, hon ville inte heller tala om det.
”Men du kommer bli väldigt vacker efteråt. Ännu vackrare än nu” tillägger hon och blinkar med ena ögat. Jag skrattar humorlöst.
De sätter igång med att göra någon slags sminkbas med puder och något som låter som fandasion (foundation xD). Sedan gör de något med mina ögon, lägger på någon ögonskugga tror jag, och såndär grejs på ögonfransarna som jag har glömt bort namnet på. Är det inte underligt att huvudstadsborna orkar smeta på sig sådant varje dag medan vi i Distrikt 11 knappast har hört ordet ”smink”. Eller inte så att man använder ordet dagligen.

Efter ungefär en halvtimme (eller, det kan ha varit flera dagar, men Alyssa påstår att det var en halvtimme.) är sminket klart, äntligen. Nathan säger att jag kan titta mig i spegeln.
Jag har en tunn blå skugga vid ögonen som räcker upp till ögonbrynen, men den syns inte så mycket. Jag har mascara på fransarna, som inte så så nödvändigt – enligt mig -, eftersom jag redan har svarta fransar. Rouge på kinderna och mitt ansikte glittrar lite ser det ut som. Ögonen är framhävda på något sätt.
”Vänta lite, jag måste göra en sista sak, Rue” säger Mackenzie och går fram till mig.
Hon tar fram en pincett och tar bort några strån från mina ögonbryn. Jag hatar när de plockar ögonbrynen, det gör ont.
Men, det blev fint, ögonen blev ännu mer framhävda. Jag ler till min egen spegelbild, jag ser bättre ut än vad jag har gjort i hela mitt liv. Fast jag föredrar den Rue utan smink. Jag känner mig mer äkta då.
Vi får vänta en stund innan Jenna kommer tillbaka, och hon har det som jag antar är min klänning med sig. Hon lägger ut den på soffan och ler nöjt mot mig. Den är klarblå, ljus, nästan turkos, fluffig kjol och kanske en aning för flickig för mig, men jag gillar den. Jenna gör en gest mot den, som om hon säger ”sätt på dig den!”
Jag drar av mig tröjan och tar på klänningen.
Alla nickar gillande.

Ett par blåa ballerinaskor ställs fram och jag kliver försiktigt i dem. Sköna och bekväma, till skillnad från ett antal andra plagg i Huvudstaden.
”Se på dig själv” säger Jenna mjukt.
Jag tittar mig i spegeln, och för en gång skull känner jag mig vacker. På riktigt.
Jag, Thresh och handledarna har pratat igenom taktiken för intervjun. Vi ska vara så lunga som möjligt, få publiken att tycka om oss, kanske genom att berätta ett kul skämt eller så.
Och jag känner mig faktiskt lugn. En halvtimme kvar.

Bra!!!

Sjukt bra!! Fandasion haha xD

Super!!

Awsome

JÄTTEBRA som vanligt ♥

Grymt awesomigt ♥

Tack♥