Anfallen bakifrån

Åkej

Och så blev kapitel sju klart!

Kapitel 7.

"Hermione? Hermione, vakna!" Parvatis ljusa röst skar igenom min dröm, och jag vaknade långsamt. Medans jag satte mig upp i sängen gnuggade jag mig i ögonen och gäspade.
"Va-a-a-ad är det?"
"Jag trodde att du skulle "patrullera" med Seamus idag." Jag gnuggade mig i ögonen en sista gång, sen var jag klarvaken.
"Vad är klockan?"
"Halv tolv", svarade Parvati. Jag bokstavligen flög upp ur sängen vid dessa ord och började rota i min koffert efter kläder. Efter ett tag dök jag upp bakom koffertlocket med en ljusblå, knälång klänning med trådtunna axelband.
"Blir den här bra?" frågade jag nervöst. Parvati log.
"Du får akta dig så att din dejt inte förstörs av att alla andra killar börjar följa efter dig."
"Jag tar det som ett ja", muttrade jag och kände rodnaden stiga på mina kinder medans jag bytte om.

"Du är sen", konstaterade Seamus när jag hundra minuter senare uppenbarade mig inte så nära det Piskande Pilträdet.
"Förlåt, jag vaknade halv tolv"
"Tar det dig hundra minuter att byta om?" frågade Seamus misstroget.
"Det handlar inte bara om att byta om. Jag var tvungen att lägga på mascara, ögonskugga, eyeliner, rouge och puder. Sen lackade jag alla tjugo naglar och målade dem ljust röda. Sen borstade jag håret och satte upp det. Efter det behövde jag leta efter passande skor, hårspännen, örhängen, hårklämmor, bälte..."
"Okej, okej, det räcker", avbröt Seamus mig. Han såg tydligt chockerad ut över min långa lista.
"Jaha, vart ska vi gå?" frågade han efter att ha återhämtat sig.
"Jag trodde att du redan hade bestämt det?" sa jag, halvt frågande, halvt besviken. Seamus såg snopen ut.
"Jag naturligtvis har jag det! Kom", sa han efter några sekunders väntetid. Han drog med mig till ett ställe där ett fåtal elever satt och gjorde läxor.
"Patrullera vid läxläsare?" frågade jag menande. Seamus tänkte efter ett ögonblick.
"Bevis på att det är läxor?" frågade han slutligen med ett litet leende.
"Seamus, jag behöver inte kunna legilemering för att veta vad du vill", sa jag och vände bort ansiktet. Det blev tyst en stund, sen började Seamus prata igen.
"Jag vill att du ska tycka om det. Jag villtycka om mig", sa han, och innan jag hann reagera hade han vänt tillbaka mitt huvud och sammanlänkat våra läppar.

Okej, jag vet, världens sämsta kapitel ever .

mer jätte bra

Tack^^

YEEEEY jag älskar Seamus,Jättebra kapitel!!!eller mer än jättebra men alltså...vad ska man skriva?Awesome har jag ju slitit ut helt!ny läsare!

Du skojar, va -.-'? När jag läser igenom mina kapitel känns det som om jag får Seamus att verka fånig

^inte fånig... Mer charmig!❤

Hmm...kanske. Tack i alla fall^^!!

0 0
O
Wow, så bra kapitel! Ååååååå blir galen och vill ha mer
altså hur bra får man vara? Inte bättre än dig i varje fall!
Vill ha mer nu! Nu! Nu! / ett stort fan

Grymt!