ännu ett mugglisgames! och troligen inte det sista...

Suuuperbt! du skriver fett bra ju! Varför har du aldrig visat det????? ♥ längtar till nästa kappitel!!!! ♥

Superkapitel!

Haha tack du well, har aldrig riktigt haft lika mycket "skrivar lust" som du


Tack!

Super

Förlåt hörni men tyvärr kommer jag inte kunna få upp ett till kapitel förens tidigast fredag nästa vecka för att jag har alla mallar på datorn hos mamma och i morgon ska jag till pappa! Hoppas ni kan stå ut ♥

Vi väntar gärna

Vi kan vänta

tack ^^

Ta den tid du behöver

De som inte heller har lämnat in än är:
vassilia
Cedric Digory
Caty Delacour
tonksi

Men nu kommer slåtter, District 2!

Nickim010s långa, svarta hår flyger när hon springer ner mot torget. Hon är sen. För sen! När hon kommer fram är hon andfådd och röd i ansiktet.
Mayen, som drar namnen tittar lite ogillande på henne.Nickim010 kommer precis då Mayem ska hålla sitt årliga, långa, jobbiga tal; och med hennes otroligt pipiga huvudstads dialekt så blir det ännu värre.
"Ehm, ja... Jag antar att vi kan dra namnen direkt. Eller vad säger ni?" Nu har hon kommit bort sig helt. Men hon går fram till den stora skålen och drar upp en lapp. Sen vecklar hon retsamt och långsamt ut den innan hon läser namnet.
"...mums!"
allas blickar vänds mot en 16 årig flicka i blont, lockigt hår.
"Jag anmäller mig som frivillig!" ropar någon plötsligt. Nickim010. Hon har tränat för spelen och är redo.
När hon kommer upp på scenen så är det dags att dra nästa lapp.
"Momo!"
Nu är det någon annan som är frivillig. mums! Hon som den andra tjejen anmälde sig som frivillig för.Hon har också tränat och kände sig väldigt illa till mods när någon anmälde sig som frivillig. Därför gör hon det nu själv.
Hon går upp på scenen. Skakar hand med den andra spelaren. De ser på varandra med trotsiga blickar, inte bara för att visa motstånd, utan för att de vet att huvudstaden gillar sånt.
mums går in till rummet där hon snart kommer att få möta dem som vill säga hejdå till henne. Hon förväntar sig inte många, bara sin familj. Men den kommer inte. Bara hennes storebror.
"Mums, du vet att det här är farligt?"
"Ja, det vet jag, såklart."
"Är du säker på att du vill göra det?"
"Ja! Du var själv med! Men du vill väll förstås inte att jag tar äran från dig?! Och var är resten av familjen?"
"De... ville inte komma."
"Varför?"
"Du vet... de vill inte förlora någon ur familjen."
Hennes storebror börjar skruva lite på sig.
"Men det kommer de inte. Jag lovar, jag kommer att vinna."
Den äldre pojken i rummet tittar bort. Sen ställer han sig upp och går ut, utan ett hejdå. Säkert av samma anledning som att föräldrarna inte kom. mums sjunker ner på stolen och lutar huvudet i händerna. Det som skulle bli så bra.