The Vampire Diaries [privat roll]

"Sen hon föddes, dumbass" Damon skakade på huvudet.

Caroline:

Caroline tittade oroligt på 'bråket' som hade bildats. "Tyler, lägg av nu" Hon spände ögonen i honom, försökte få honom att lyssna. "Tyler, nu går du" Hon visste att Tyler skulle kunna göra Klaus riktigt illa, jämfört med Tyler var Klaus liten. Tyler, som var känd för att bryta både armar och ben på folk när han hamnade i slagsmål, mot Klaus, var verkligen ingen trevlig syn.

(( Det blev lite fel, vi får väl säga att Carolines perspektiv i det här inlägget hände innan.))

Stefan suckar. Han kände Kathrine på 1800-talet. Och då hade hon ingen syster.

Matt nickar åt Caroline.
"Om du inte vill lyssna på mig så lyssna ialla fall på Caroline"

De flesta elever började skingra på sig för att gå till sin klass, men Klaus gjorde ingen ansats att gå. Tyler blängde fortfarande på honom, fast Klaus log endast retligt.
"Bäst du springer iväg, innan jag tappar nerverna", sade Klaus allvarligt. Han ville inte att Tyler skulle åka in på sjukhus, eftersom då Klaus blev otålig och arg så kunde han döda någon. Det skulle inte se bra ut i hans protokoll och med tanke på hans far så borde han ligga lågt ett tag.
Tyler gjorde ingen ansats att gå därifrån, istället gjorde den idioten ett nytt anfall. Klaus duckade smidigt undan knytnäven innan han själv höjde handen och slog till Tyler så att han flög in i skåpen två meter bakom honom.

Matt suckar och ser sen skrämt på Klaus.


Stefan, som tittat på, går fram till Klaus.
"Vad kommer din far säga om det här" säger han retligt.

Damon skakade på huvudet, Stefan var verkligen korkad. "Stefan, tror du verkligen att Katherine alltid sa sanningen till dig? Hon var ju för tusan inte ens kär i dig!" Han fortsatte lite lugnare. "Hennes syster, Elena, rättare sagt, är antagligen också en vampyr, precis som hon själv var. Katherine hade levt i över hundra år när vi träffade henne, Elena kan ha bott på Nordpolen, haft en hemlig romans med presidenten, vad vet du, Stef?"

"Damon... Tala inte om sånt du inte vet" säger Stefan och går.

Klaus ser ner på Tyler som svagt ställde sig upp och spottade blod på golvet innan han snabbt sprang därifrån. Men han själv kände sig inte så hemskt bra, Stefan hade ju rätt, det skulle inte ta länge innan Mikael skulle få reda på det hela och då skulle Klaus ligga riktigt risigt till.
Han vände huvudet mot Caroline och undvek att titta henne i ögonen. "Vi borde nog gå på lektion..." var allting han sade innan han lade händerna i fickorna och började gå mot klassrummet.

Matt följer efter Tyler.

Elena ser hur Matt höjde frågande på ögonbrynen, hon gillade inte att avfärda folk, det var hemskt. Precis när Elena skulle svara på Matts fråga känner hon hur någon stöter i henne ganska hårt, det medförde att hon höll på att tappa balansen. Men då hon hade väldigt bra balans på grund av att hon hållit på med cheerleading väldigt länge återtog hon sig snabbt. Elena hörde hur personen mumlade något, men kunde inte höra vad. När hon lyfte på huvudet var han redan på väg bort, det enda hon såg var en kortklippt mörkblondblond frisyr och en bred ryggtavla. Elena blev genast lite upprörd över hans uppförande. Hon vände sig mot Matt, men han var inte där längre... När hon tittade sig omkring i korridoren pågick ett bråk, mellan en ny kille med mörkblont lite lockigt hår och Tyler, vid dem stod också Matt och Caroline. Caroline och Elena hade varit vänner på dagis, men sedan hade blivit lite av rivaler, vilket Elena egentligen inte uppskattade så mycket... Elena tog några teg mot 'bråket', men var ändå på ett långt avstånd.

Rebekah:

Det var en två timmars lång lektion, vilket Rebekah självklart inte orkade med. Efter 40 minuter av nagelfilande, sminkning och hårborstning fick hon nog. Med en suck ställde hon sig upp och välte sin stol plus bordet bakom. "Men gud, det där var verkligen inte meningen. Du... bänkgrej, plocka upp!", sade Rebekah till den finniga flickan med ett retsamt leende och försvann ut ur klassrummet. Fan, vad tråkig skolan var, det fanns ju ingenting att göra, speciellt när ens klass var sjukt omogna.
Rebekah bestämde sig för att gå upp till andra våningen, bara för att titta sig omkring...

Damon tittade efter Stefan och skrattade uttryckslöst, vilken komplett idiot han var. Som om han skulle veta mer liksom..

Damon vände sig mot Elena istället, han han aldrig avsluta det han påbörjade. "Jag är Damon, by the way" Han log mot henne, shit vad hon var lik Katherine. Han hade aldrig sett några andra enäggstvillingar som var så lika som Elena och Katherine var, men han antog att det fanns några få , lite utspridda här och där. Det fanns dock en skilland mellan dem, Elena såg mycket starkare ut. I Katherines ögon hade man alltid skymtat en rädd liten flicka, medan Elenas ögon utstrålade styrka och värme. Annars var de oskiljbara, bara en vampyr skulle kunna skilja dem åt.

Caroline:

Caroline tittade med gapande mun efter Klaus, hur hade det gått till? Ingen hade någonsin vågat sig på Tyler, ännu mindre slagit ner honom. Hur kunde han, Klaus, slå ner någon som säkert var 20 kilo tyngre? Nu hade hon det klart för sig sig, Klaus var speciell.