snart studenten ( ledsen)

Severus10: Vill du att jag ska skriva till skolan och säga att jag tycker att de borde låta dig få hästen?

Visst är det svårt om inte lärarna lyssnar på dig. Då är det klart att det blir mycket svårt för dig att få hästen. Men det betyder mycket för dig, och då är det väl värt att försöka. Kanske känns det hopplöst, men det går, om du bara kämpar för det. Ingenting kommer gratis, man får kämpa lite, och visst är det inte lätt, särskilt när ingen verkar vilja förstå en. Man jag vill förstå dig, och jag vill försöka hjälpa dig så gott jag kan. Men jag vet inte riktigt vad du vill att jag sak göra.

Vet du vad. Vi har alla någon v älskar, och det är inte kul att inte få vara nära dem. Men vi kan inte bara sitta ner och tro att de ska komma till oss, vi måste komma till dem. Förstår du vad jag menar? Vill du verkligen vara nära rappen, då måste du våga. Och det gör du, för jag tror på dig.

Tage och Ingemar går inte att prata med.
Barbro är den enda som går att prata med.
Men hon är inte hästlärare.
Det enda hon kan är att berätta det jag sagt till tage eller Ingemar.

Men vet du vad? Prata med Barbro då, och be henne att säga det du sagt till henne till Tage och Ingemar. Chansen är ju mycket större att de lyssnar på henne. Du kan ju berätta för henne hur mycket hästen betyder för dig, hur du känner om du inte skulle få köpa den. Det finns en bra chans att det går vägen, eller hur? Du kan ju försöka. Det är alltid värt att försöka!

Kan du inte be henne prata med dem då? Så gjorde jag när jag gick i högstadiet, tyckte min mattelärare var taskig, jag berättade för min mentor och hon tog tag i saken direkt.

Prata med Barbro eller vad hon heter. Hon kan nog hjälpa dig. Ett annat tips är att du ber dina kompisar om hjälp.

lillamymin tog orden ur munnen på mig!

Okej.Tack

Wow, du sa ett tack. Första gången här.

Finns ingen anledning att vara oförskämd, hur någon än har betett sig innan! :'>

Okej vänta lite här nu tjejen! jag gick själv på ridgymnasium och vi var tvugna att avliva den hästen som jag älskade så jag har skiljts från honom! för ett tag sedan fick jag avliva min egna häst och jag är jätte ledsen över att vi var tvugna att skiljas åt, men jag sitter här ändå! jag saknar henner det gör jag något enormt men livet går faktiskt vidare. jag tycker det är bättre att leva och berätta för alla om hur underbar hon var! och nu är det så att din häst inte är död han lever och du kan hälsa på honom! det kan jag inte göra med min för hon lever inte!
det finns alltid sätt att lösa saker på!
tänk på lösningen inte på problemet!!!

Om jag var i samma situation som du, skulle jag kämpa ihjäl mig för den hästen! Jag skulle prata med varenda lärare, mentor, rektor och allt vad ni nu har och förklara läget. Att jag fäst mig väldigt mycket vid Rappen, och att han ändå är rätt gammal. Jag skulle säga att jag var beredd att betala överpris för honom, och att jag visste att jag skulle vara kapabel att ta hand om honom och ge honom ett bra liv.

Men finns det något jag absolut inte skulle göra, så är det att ta livet av mig. Eftersom Rappen skulle vara det viktigaste i mitt liv, skulle jag själv kasta bort alla chanser att få vara med honom om jag begick självmord. Jag skulle inte komma med förklaringar som att jag inte vill sitta i möte, eller att jag inte vill prata med Tage och Ingemar. Givetvis skulle jag prioritera att prata med dem som jag kände förstod mig bäst, men jag skulle prata med alla jag behövde prata med för att nå mitt mål!

Inte fan skulle jag ge upp i alla fall. Jag skulle kämpa för det som är viktigast i mitt liv.

Det är bara det att om jag försöker så är det som om de tittar in i luft för det är blir bara tyst.
Och nu är det så här att det finns inget HÄLSA PÅ.
Så jag får helt enkelt ta självmord på Lördag.