(PG) Minto Parkinson, någon man aldrig glömmer (Drarry)

Asså, det var det första vi gjorde XD Men vi ska spåra datorn för att den har gps i sig ^^ Jag vet, jag är den mest klumpiga och förvirrade personen i världen och jag har en känsla av att en viss 'book nerd' kommer att mobba mig för resten av mitt liv nu x/
Jaja, här kommer en ny del!

Minto och Susan vandrade ner till det enorma växthuset. När de kom in i den tropiska miljön fick de se Neville Longbottom sitta på huk och pyssla om en liten växt.
"Hej Neville!" sade Susan glatt. Minto fick bara ur sig ett litet 'hej' som knappt hördes. Hon visste att Susan och Neville kände varandra bra sen innan och blev genast blyg.
"Susan! Minto. Vad gör ni här?" betoningen på Mintos namn var ingen glad ton, men den var inte otrevlig heller.
"Vi tänkte kolla om örterna har poppat upp" förklarade Susan.
"Tyvärr, de är långsamma i år" sade Neville lite missnöjt. Alla tre gick över till en kruka där det bara fanns jord i.
"Men har dem vattnas som dem ska?" frågade Minto plötsligt.
"Ja. Vi vattnar dem varje kväll" sade Neville och kliade sig i nacken.
"Hmm, dem kanske bara behöver lite sång" sade Minto fundersamt.
"Va? Ska man sjunga för växter?" frågade Susan och tittade på Neville.
"Nja... Att prata med växter kan hjälpa dem att få den koldioxiden dem behöver, men det är när självaste plantan har poppat upp" förklarade han.
"Sant, men sång får dem att växa snabbare och hålla dem i en bra och naturlig hälsa" sade Minto.
"Det har jag aldrig hört talas om" sade Neville och tittade intressant på Minto.
"Min mormor lärde mig hur man skulle göra..." Hon placerade sina fingertoppar en centimeter ifrån jorden och började tyst sjunga. "Ljuvliga jord, du moder, renad av vattnet som är under sin törst, varma guda sol, låt skina över kärlek, låt vår framtid växa i vår natur som delas med alla, låt oss växa, låt era barn bli starka, varma guda sol, ljuvliga jord, du moder" under hennes fingrar så blev jorden lite guldig och man kunde se ett par små och tunna gröna strån.
"Jag kan inte fatta det" sade Neville som stod och stirrade chockat på krukan. Susan bara hoppade och klappade händerna medan Minto log stolt mot sig själv.
"Några andra växter du behöver hjälp med Neville?" sade hon lite kaxigt.
"Ja tack! Du får jättegärna komma hit vart enda dag, eller det kanske blir för mycket? Du kan väl åtminstone komma hit en dag i veckan?" frågade han glatt.
"Visst, vad sägs om varje söndag morgon innan frukost?"
"Blir perfekt!" och om inte Neville visste vems flickvän, eller syster, han pratade med så hade han antagligen kramat luften ur den lilla rödhåriga flicka som log stolt

good mera

AWSOME!

Bra

awesome , mer

Här kommer en till del för att ni har fått vänta så länge! ♥

"Jag sover med Draco idag så du vet" Minto och Susan var på väg till deras elevhem efter att ha gått en lång lördags promenad runt slottet.
"Okej... Minto? Har ni haft det?" frågade hon nyfiket.
"Vad menar du?" Minto tittade konstigt på henne medan dem gick i den långa korridoren.
"Du vet, det" sade hon och blev lätt röd om kinderna. Efter bara ett par sekunder så förstod hon vad Susan menade och det fick henne att också bli lite generad.
"Mmm" efter det ljudet så tjöt Susan.
"Jag visste det! Ni är som gjorda för varandra! Är han bra?" och det fick naturligtvis Minto att rodna ännu mer.
"Det var fantastisk" viskade hon och gömde sig bakom sitt lockiga hår.
"Ohh! Hur många gåner?" frågade Susan nyfiket.
"Bara en" sade Minto och stoppade händerna i fickorna.
"Ah, då blir det nog två ikväll" retades Susan.
"Haha, kanske det" flinade Minto.

Solen hade börjat försiktigt visa sig den lugna söndagen när Minto vaknade. Susan hade haft rätt. Det blev en andra gång och tanken på det fick henne att le. Hon vände på sig och tittade på den blonda killen som låg bredvid henne som fortfarande sov. Försiktigt så strök hon hans bröstkorg som blottades. Draco fick ett litet leende på läpparna och viskade ett tunt 'god morgon'.
"Mmh, god morgon på dig med. Draco, jag måste gå..." och direkt efter att hon hade sagt det så rullade han på sidan och fängslade henne i hans armar.
"Nej, det måste du inte" sade han lite grumligt med sina ögon fortfarande stängda.
"Jo. Jag ska hjälpa Neville med hans plantor" förklarade hon.
"Haha, varför det?" flinade Draco.
"Därför att han behöver min hjälp. Jag ska sjunga för växterna" sade hon och kysste hans kind.
"Men kan du inte sjunga för mig? En sång innan du går i alla fall?" bad han och höll om henne hårdare.
"Eh, okej" sade hon och började stycka hans blonda hår med fingertopparna. "Ljuvliga jord, du moder, renad av vattnet som är under sin törst, varma guda sol, låt skina över kärlek, låt vår framtid växa i vår natur som delas med alla, låt oss växa, låt era barn bli starka, varma guda sol, ljuvliga jord, du moder" och när hon slutade sjunga så spärrades hennes ögon upp och ett litet skri kom ifrån hennes strupe. Draco flög genast upp och tittade sig omkring.
"Vad händer är du okej?" frågade han förvirrat och tog försiktigt hennes händer.
"Ditt hår" viskade hon. Draco tog sin ena hand och drog den genom håret. Plötsligt drog han efter andan. Hans hår hade blivit minst en decimeter längre.
"Vad gjorde du!?" frågade han med panik i rösten.
"Jag sjöng bara samma sång som jag brukar sjunga för växterna, men, men det har aldrig fungerat innan på något annat än växter och..."
"Shh, lugna dig. Jag tappade i alla fall inte allt hår och jag kan ju bara klippa mig, eller hur?" Minto bara nickade och tysta klädde dem på sig och gick tillsammans till entrén för att möta Susan...

mer , ♥

Jättebra

Bra
mer

Hehehe...

Superbra, mer! =D