Allt för popularitet

awesome!

Bra!

Asåm

Förlåt för att jag är så seg, har haft ganska mycket den här veckan.

Kapitel 8: Quidditchmatchen

Missnöjda Myrtle ställde sig bakom flickan och betraktade henne med samma surmulna min som vanligt. Varför kom flickan in till hennes toalett? Var det för att reta henne, på samma sätt som alla alltid hade gjort? På samma sätt som Olive Hornby hade gjort innan hon dog? På något sätt fick ändå Myrtle empati för flickan. Hon var ledsen, inte här för att reta ett gammalt spöke som Myrtle. Något som Myrtle också kunde se var att flickan gick i Ravenclaw, vilket fullkomligt avgjorde saken. De var för lika för att det skulle vara sant. Myrtle kunde själv minnas när hon sprang gråtandes och ställde sig framför spegeln där flickan stod nu, i sin Ravenclawdräkt och med tårar rinnandes hade hon gått fram till ett av båsen och dött.

Myrtle svävade in bakom flickan. Hon bestämde sig för att upprepa sin fråga.
"Varför gråter du? Du är ju inte död." Flickan såg in i Myrtles ansikte, något som Myrtle blev glad över eftersom ingen hade gjort så på mycket länge.
"De retar mig, eller.. de retade mig. Nu är det ännu värre." Myrtle kände sig deprimerad. Det var otroligt tråkigt att vara död och hatad av världen.
"Du är iallafall inte död." Flickan skakade på huvudet och skrattade lite lätt, men inte på det sätt folk brukade skratta när de skrattade åt fula, missnöjda, konstiga Myrtle. Nej, flickan skrattade med Myrtle. Inte åt henne.
"Det är sant." Sade flickan och torkade bort tårarna. Sedan såg ravenclaweleven på spöket. Ingen visste ju varför hon hade dött.
"Hur dog du, Myrtle?" Frågade hon vänligt. Myrtle blev upprörd. Hon ville inte prata om sin död idag. Idag var ingen bra dag för att prata om något med Myrtle.
"Olive Hornby retade mig för mina glasögon." Hon sade det på ett uppgivet men samtidigt gråtande sätt och försvann snabbt in i sitt bås och ner i avloppet.

Kvar stod Erica och betraktade båset där spöket hade försvunnit. Hon suckade. Myrtle hade blivit retad precis som henne, och det hade slutat med att hon hade dött. Erica var tvungen att lägga av, hon var tvungen att bli populär för att inte bli retad och eventuellt (en mycket barnslig tanke från Ericas håll) dö. Erica betraktade sin spegelbild och log mot den. Nu hade hon kommit på det perfekta att göra mot Annie för att hon skulle vara ute ur leken.

Det var quidditchmatch samma eftermiddag. Slytherin mot Hufflepuff, och alla var där för att titta på. Erica såg till att sätta sig bredvid Annie. Då skulle planen gå precis som planerat. Då matchen startade såg Erica med ett leende på figurerna över sig. Det här skulle inte bli en vanlig quidditchmatch. Hon följde Terences svävande gestalt med ett leende. Han var en mycket duktig quidditchspelare. Matchen gick bra för Slytherin och då de ledde med sextio mot noll beslöt sig Erica för att det var dags. Först såg hon till att Dumbledore var där och att han hade ögonen på spelet. Då kunde inget gå fel. Erica riktade i smyg trollspöt upp mot terrence och viskade:
"incendio." Sedan log hon triumferande. Det hade fungerat. Kvasten stod i brand. Då ställde hon sig upp och vände sig mot Annie.
"Vad håller du på med? Du kan ju inte skicka en trollformel mot honom!" Hon sade det högt och anklagande så att alla skulle höra. Många vände sig om för att se på Annie, som var en mycket skötsam elev, och dessutom prefekt.
"Men jag har inte.." började Annie. Erica bara suckade.
"Det trodde jag inte om dig." Sedan vände hon sig om och gick. Hon såg Terence på marken. Han rörde på sig. Nu skulle steg två i planen sättas in. Nu skulle Erica bli populär.

Erica skyndade sig uppför trapporna till sjukhusflygen samma kväll och fann där Terence. Han var inte skadad så mycket, eftersom Dumbledore hade räddat honom. Erica satte sig bredvid Terence som kort såg på henne.
"Vem var det? Såg du något?" Erica låtsades som om hon inte ville prata om det.
"Ehm... det var..Annie." Terence såg förbryllat på henne.
"Nej", sade han bara tyst. "Nej, det var det inte."
Erica suckade.
"Jo, jag satt bredvid henne och såg hur hon tog upp trollstaven, men jag hann inte stoppa henne."
Terence lade sin hand på Ericas. Erica log. Terence verkade inte haglömt deras kväll tillsammans helt. Då hon ett par timmar senare kom in i sovsalen var det åter bara hon och Annie där, något som förvånade henne. Var höll de andra flickorna hus?

Annie såg på Erica med rödkantade ögon.
"Jag har varit hos professor Dumbledore. Han tog ifrån mig mitt prefektmärke och ska diskutera med de andra lärarna om de ska relegera mig. Är du nöjd nu?" Erica såg på henne, med kyla i blicken.
"Vad pratar du om?" Frågade hon innan hon lade sig ner på sin säng. Tänk om Annie skulle bli relegerad bara för det hon hade gjort? Det hade inte varit en del i planen. Kanske hade Erica tänkt så mycket på sig själv den senaste tiden att hon inte hade funderat över vad som skulle hända med den vars plats hon tog över.

EXTREMT BRA!

Bra!

Så sjukt bra, du skriver ju som en utbildad författare!

Åh spännade

Jättebra. :>

Exakt vad jag också tycker! Jag är avis på dig nu (eller det här jag kapitel hela tiden) ;-)